Välkommen julen

Detta är mina julklappar. Imorn är de inte mina längre, utan tillhör någon annan lycklig själ.
Jag ska jobba min livs första julafton imorn, men det känns inte så hemskt som jag har trott hela hösten. Självklart beror det på mina fina jobbarkompisar som ordnat så att jag får sluta vid ett istället för nio på kvällen. Då hade jag gråtit hela dagen.

Men nu får jag ta med min Anders och åka hem till Järnforsen och vara hemma lagom till Kalle Anka (som jag tittar på bara för att man ska). Bara nu anders mår bra imorn, ikväll har han varit sjuk.

Jag sjöng ju så fint i kyrkan förra helgen, snälla kan han inte få vara frisk imorn? Det är min julönskan.

Dan före dan före dopparedan

Igår åt vi julgodis, drack glögg, slog in klappar och rimmade. Jag rimmade.

Anders tittade förskräckt på mig när jag sa att det tvunget måste vara rim på alla klappar när man firar jul hos familjen Uebel. Så är det inte, det är bara jag som önskar att det vore så. Det är mest jag som rimmar, jag är världsbäst på julklappsrim.

Jag är väldigt nöjd med alla klappar jag köpt i år. Jag försökte tänka på att inte handla för så mycket pengar, vi ska ju ut och resa i januari och försöker hålla i pengarna tills dess, och jag kommer ju dessutom köpa med mig grejer hem till familjen ifrån resan. Så de får sina julklappar i maj hade jag tänkt. Men det tänket sprack lite. Jag har hittat bra julklappar här och var, och inte kunnat motstå att köpa en till. Och en till.

Idag slutar jag halv fyra, då bär det av hem till Domaregatan för mer julklappsinslagning, rim och mys. Uppesittarkväll med världens bästa sambo.

Hur gammal är du? Tjugofyra.

Idag är första dagen på resten av mitt liv

Jag hade faktiskt bestämt mig. Det var inte meningen att jag skulle "se" vad som händer. Att fundera på saken var inte ett alternativ.

Men oj vad han låg på. Och fast jag hade bestämt mig och inte trodde på det längre, lyckades han övertala mig. Han har pratat. Han har tröstat, klappat, kramat. Förstått, förklarat, försäkrat.

Nu tror jag på det här, det måste jag, annars hade jag inte kunnat ge det en chans till. Oj vad det var svårt att bestämma sig för att tro en gång till. Men. Jag kunde inte motstå.

Jag har varit hård, bestämd och inte skrätt orden. Befriande. Och att det har funkat, har varit ett bevis i sig. Jag ska hålla i det, räkna med det. Charlotte med skinn på näsan är tillbaka. Med grynet som förebild: Ta ingen skit!!!!!!!


Jag älskar min kille.

Tåg

Igårkväll satt jag hemma ensam och surade över vad som verkade bli ännu en helg av händelselöst innesittande, med regelbundna suckar åt det grå. Helgslöseri! Men så frågade en av mina käraste vänner, som jag träffar alldeles för sällan, om jag inte skulle komma till malmö och umgås med henne och tjejerna. Fantastisk idé. Jag bokade en tågbiljett och nu sitter jag här. På väg. Det är ganska mysigt att åka tåg med en kopp te och härlig musik i lurarna. Idag bryr jag mig inte så mycket om grådiset.

Idag sken solen i några minuter. Underbart. Jag tror inte vi har setts på två veckor och jag har verkligen saknat den.

Detta gråa överallt. Jag tänker för mycket, det går inte att låta bli.

Jag känner lättnad och samtidigt känner jag en enorm saknad.

Skit skit skit

Det är grått ute och blötsnön vräker ner. Jag är sur, arg, ledsen, besviken. Anders vill/kan inte resa.

När vi var i australien för snart ett år sedan så sa vi bestämt att dit ska vi åka nästa år igen. Så sen i januari har jag varit inställd på att göra en stor resa i början på nästa år. Vi har pratat och drömt om denna resa sedan dess. Vi har varit slöa med att ta tag i det. Planera vart vi ska, vad vi ska göra, och framförallt boka resan. Men jag har inte haft några tvivel på att det blir en resa i januari.

I helgen tog jag tag i det, satt i timmar och surfade runt och letade information. Planerade en rutt, gjorde en detaljerad budget, kollade flygpriser och skickade iväg förfrågningar till ett dussin resebyråer. En av resebyråerna kom med ett toppenförslag, bra mycket billigare än vad vi vågat hoppats på. Jag kunde knappt bärga mig till Januari.

Men. Och detta är världshistoriens största men. Jag fick idag veta att Anders inte har råd att resa i januari. Jag har sparat i ett helt år, jag är stenrik. Men han vill inte resa för mina pengar.

Jag måste resa i vår, annars bryter jag ihop. Det har motiverat mig att snåla, snåla, snåla och spara, spara, spara. Men jag vill ju resa med Anders. Dels för att han vore min perfekta resekamrat. Och dessutom. Ska jag leva utan min kille i tre månader? Otänkbart. Jag vill inte det. Jag led verkligen de tre månaderna han var i sälen i våras, och då träffades vi ändå en hel del. Jag vill inte göra om det.

Så. Två alternativ som är otänkbara

1. Låta bli att resa i vår

2. Sakna Anders i tre månaders.

Det värsta av allt i denna vånda är tidspressen. Jag måste bestämma mig fort. Den kanonbilliga biljetten släpps imorgon.

Kan någon ge mig ett tredje underbart alternativ. Nu med en gång.

Fyra systrar Uebel

Idag äter jag middag i Järnforsen. Det är föräldrafritt. Mamman är i Linköping på träslöjdskurs. Pappan är som vanligt inte hemma från jobbet när han borde. Endast fyra systrar som håller låda. Vilken låda. Gud vad jag tycker om dem. Onödigt att försöka beskriva alla roliga situationer som uppstår. Alla skratt de bjuder på. Framförallt Julia. Vilken stjärna.

Nöff

Lite feber på det här så har jag alla kriterer för att diagnostiseras med svinis.

Jag har ju näst intill velat ha den där influensan. Jag tillhör de hårdhudade som tror på att det som inte dödar det härdar. Låter man kroppen själv klara sig igenom en sån här influensa (vilket man med allra största sannolikhet gör) står man pall för så mycket annat.

Men nu passar det sig inte att jag får den.

Så jag kurar och kurerar i soffan. Har dukat bordet med clementin, banan, vindruvor, juice, mjölk, förkylningste och halstabletter. Så nu kan jag ligga här tills jag behagar ta mig till sängen för att sova. Är just nu trött men inte sömning.

Farmor

Tänk att min lilla farmor Astrid har bilvit 80 år. I måndags ställde hon till med stort kalas för släkt och vänner. Mycket trevligt, och mycket god mat.

För tio år sedan, när farmor fyllde 70, fick hon en dator av oss. Då var hon väldigt modern tyckte jag. Och hon har hängt med i svängarna minsann. Nu sitter hon vid köksbordet med en bärbar dator med trådlöst internet och läser min blogg.

Så detta inlägg tillägnas min älskade, moderna, 80åriga farmor. Och farfar också förstås. Troligtvis mina äldsta bloggläsare.

Puss på er!

Kärlek är att gå med på idiotförslag

Min kille alltså. Jag är så upp över öronen förälskad. Det finns många anledningar. Idag t.ex. när jag kom hem från (stenhårda) träningen sköljde kärleken över mig. Anders hade fixat tacos och det vara bara att sätta sig till bords.

Nu ska jag berätta något konstigt som har blivit så bra. Vi har gjort vissa omstruktureringar i vardagen, jag har gett vika för något jag älskar. Nämligen att hålla ordning.

Sån här är jag:

• Man plockar undan saker man har använt. Direkt.
• Man lägger smutstvätt i tvättkorgen.
• Man har inte massa (definitionsfråga = en del diskussioner) kläder framme.
• Man diskar undan i köket när man har lagat mat. Ofta hinner man diska det mesta medan man lagar maten.
• Man plockar bort sin tallrik och ställer in den i diskmaskinennär man ätit klart. Direkt.
• Man plockar iordning i vardagsrummet innan man går och lägger sig.
• Man ställer skorna på skohyllan. Inte precis innanför dörrn.
• Man bäddar sängen när man gått upp.
• Osv. osv. osv.

Sån här är Anders:

• Man gör saker när man känner för det.

Detta har skapat problem. Kan man väl säga. Jag har tyckt att de rätta är att ha ordning hemma. Och man kan lika gärna göra saker, som ändå ska göras, direkt. Och om man inte gör "tråkiga måsten" direkt, så byggs de bara på, och tillslut har man så många "tråkiga måsten" som ska göras, att man inte orkar ta tag i dem. Dessutom. Det är så skönt att ha de "tråkiga måstena" gjorda, när man ska ägna sig åt något kul. Då slipper man tänka på det där tråkiga man måste ta tag i efteråt. Och när känner man egentligen för att städa? Detta har varit mina lysande argument.

Anders fick dock ett plötsligt bryt och sa till mig att jag skulle anpassa mig efter honom istället. Nämligen "man gör saker när man känner för det".

Okidok, sa jag (mycket, mycket missnöjd och säker på ett boendesituationshaveri. Anders kommer aldrig, aldrig att städa).

Men vet ni vad. Jag står ut jättebra. Visst trivs jag bättre med ordning och reda. Men det är samtidigt ganska skönt att skita i och diska ibland. Och det bästa, bästa av allt är att Anders är jätteduktig på att städa. Han känner tydligen för det ibland. Han känner också för att överraska med tacos när jag kommer hem från träningen. Gå upp tidigt och baka scones och väcka mig med bricka på sängen. Ge mig massage utan att jag tjatar. Och andra fantastiska grejer.

Heja sverige

Min sambo och favoritperson har åkt till köpenhamn för att jobba och kolla på matchen. Jag är hemma hos christian tillsammans med den andra anders och vi ska heja oss hesa. Vi har tyvärr inga sverigesupporterutstyrslar på oss. Inget som helst sverigesupporterpynt hade christian ordnat. Men det fixade såklart fantastiska charlotte genom att samla ihop diverse gula och blå prylar i christians hem och placera dem på soffbordet. Herr anka, med mjukisbyxor och durkslag är bästa tänkbara maskot och självklart vinner sverige.

Kors i taket, ett nytt inlägg

Jenny är här. Hon säger att jag måste blogga om något annat än tre jävla ägg.

Det är bäst att göra henne nöjd, för jag ska ha med henne och göra hela eftermiddagen.

Tre ägg

Häromdagen skulle jag göra en paj. Det skulle vara tre ägg i smeten. När jag knäckte det första trillade det ut två gulor. Dubbelgula! Skitbra! Då får man önska sig något, det lärde mig min mormor. Passande. Jag hade verkligen något att önska, riktigt hårt och ordentlig önskade jag mig det och knäckte ägg nummer två. En till dubbelgula. En önskning till. Jag önskade mig samma sak en gång till, å vad jag önskade. Kanske har ni redan räknat ut att även ägg nummer tre var ett ägg med dubbelgula. Tro det eller ej, men jag önskade önskningen en tredje gång.

På väg

Jag har med mig båda mina killar till järnforsen i helgen. Trivsamt.

Äntligen

Jag har fått en fast tjänst på mitt kära, kära Skogsbacka. Äntligen.

Punka

Vår rutt har ändrats. Iallafall tidsplaneringen. Vi fick nyss punka. Med ett fantastiskt samarbete, och tur med en snäll man som lånade ut fälgkors (köp aldrig fälgkors på jula, det gjorde vi, det höll inte) tog depåstoppet endast sju minuter. Nu är det bara det att eftersom detta är andra punkteringen denna bil ådrar sig på tre veckor misstänker vi att det jiges någon slags förbannelse över åbäket. Vi vill laga det punkterade däcket så fort som möjligt, utifall vi skulle få punktering snart igen.

Nu sammanfaller detta problem dessutom så himla bra med ett annat problem. Det verkar vara fel på kylaren. Rättare sagt, det verkar vara fel på kylarvätsketjofräset. Kylarvätskan går åt på tok för fort. Vi måste lämna in bilen. Vi blir nog i avesta någon dag eller tre.

Men vi är inte bittra. Vi har la semester. Och så pratar de ju så vackert i avesta.

Mina kompisar

Förra veckan var min coola, gulliga, kära Elias här och hjälpte mig att strössla chokladbollarna.

Han åt många stora bollar, och sa "skulle jag kunna få lite dricka, för de sitter liksom hääär uppe".

Här har nog Emmy också en stor chokladboll i munnen. Söta, söta Emmy!


Jag har även varit och busat med djur-mästaren Hjalmar Jäghagen.

Han hade en pool. Och trots att det var ca 7 cm djupt vatten lyckades jag bli mycket blöt. Märkligt.

Busigast av dem alla är min yngsta vän. Elsa. Hon har för första gången i sitt liv blivit bortlämnad. Och det blev hon hos tant balle. I nästan två timmar var hon hos mig och levde rövare.

Vi lekte titt ut, och Elsa som i vanliga fall ser ut som en söt söt docka lyckas här se ut som om hon är född bakom en sten. En sann trollunge.

Å vad det var gosigt. Kom snart igen ElsaBelsa.

Sonisphere

Nu är vi här. Vi har kollat på en konstert, med balla dennis. Jag åkte på att köra. Nej, jag åkte inte på det, jag tog på mig det. Jag är så himla mogen.

Båtutflykt

Jag har kört fort, fort. Nu sitter vi på en ö. Anders grillar, jag löser korsord och lyssnar på åskan långt bort i fjärran. Hoppas den inte kommer hit, det är förträffligt förnämligt här.