Jag tycker man kan koka med lock.

Jag tycker det är löjligt att strunta i släck-jippot. Jag och mina två fyrbenta vänner slår ikväll ett slag för miljovärning.

Selma tycker man ska källsortera sina sopor.

Titti tycker att man ska köpa miljömärkta varor.

Snart kommer även min lilla lillasyster Julia hem från en fest. Jag har förberett med chips, dip, godis och läsk. Julia tycker att man ska sluta köra bil så mycket och gå och cykla mer.

Lenin

Jag har ett fadderbarn som heter Lenin. Han kostar 200:- i månaden och jag har gett honom mat på bordet i många år. Det känns bra i hjärtat, men nu funderar jag på att avsluta fadderskapet.

Jag anmälde mig som fadder när jag var en fattig student. Man är faktisk väldigt fattig som student. Men jag tänkte att 200:- är ungefär vad t.ex. en tröja kostar och då kan jag faktiskt offra det, och klara mig med ett tröjinköp mindre i månaden och hjälpa det stackars barnet.

I över fem år har jag varit fadder, jag har alltså gett över 12 000 kronor till Lenin. Oj, när man ser det så blir man lätt lite ego.

Nu försöker jag ju spara pengar till diverse kul. Främst till mitt livs resa. Och då skulle 200 kronor i månaden komma väl till pass till sparkontot.

Dessutom tycker jag lite att jag nu har gjort så mycket mer än vad många av er andra någonsin gjort. ?

Jag känner ingen annan (förutom väldigt vuxna) som har ett fadderbarn. Någon av er kanske lägger en tia i någon bössa på stan, eller är jättenöjda i samvetet när ni ringt in 200 kronor till faddergalan på TV4.

Jag har nu skänkt över 12 000 kronor till ett barn i sydamerika, och ändå har jag inte samvete att sluta. Ååååååå.

Sälen?

Jag vill åka till sälen i helgen. Anders mamma och pappa ska dit och jag vill så gärna följa med. Jag hade gett upp hoppet, men det kom tillbaka som en raket, och nu har jag ställt in mig på att åka. Då är det svårt att låta bli. Problemet, som är ganska stort, är att jag egentligen ska jobba.

Jag har varit ledig en del på senaste tiden, är rädd att jag ställer till det lite för mina arbetskamrater som får kämpa på medan jag åker på skidsemester. Eller. Egentligen är det kärlekssemestrar. Jag åker faktiskt för att träffa min Anders, sen får man ju lov att ägna sig åt skidåkning vare sig man vill eller inte. Frågan är om inte alla ändå tycker att jag smiter iväg nu när det faktiskt är ganska körigt på jobbet. Jag tycker väldigt mycket om mina arbetskamrater, och vill att de ska tycka mycket om mig.

Det går ju en del pengar också. Mina extratimmar jag jobbat in den här månaden hade jag tänkt ta ut i pengar, det hade blivit en del. Nu får jag ju ta ut dem som komp istället. Och så kostar skidhyra och grejer en del. Men nog är det värt några tusen att träffa Anders.

Jenny sa idag att det var lite ovant att se mig så saknig. Att jag brukar vara så självständig och inte hänga upp mig så mycket, vara "beroende", av någon annan. Och det är sant, jag är lite mesig just nu. Men samtidigt tycker jag att det är en ganska härlig känsla att tycka om någon så mycket att man hela tiden vill vara i närheten. Jag behöver inte vara precis intill hela tiden, men jag längtar verkligen efter att ha honom här i närheten, veta att han är hemma när jag kommer hem från jobbet till exempel. Om tre och en halv vecka är han det. Men tre och en halv vecka är lååång tid.

Dagen på fjället

Jag vet inte hur jag med ord ska beskriva hur fantastisk denna dag har varit. Jag har åkt skidor i pisten, åkt skidor efter Anders, åkt skidor efter kiten och åkt skoter.

(japp, det är jag på bilden)

Lugg

Det är lite gulligt med lugg, men med min i övrigt så tuffa uppsyn ser jag ganska (tillräckligt) tuff ut ändå.

I gasen

Idag stod det "häng med Anders" i min fullspäckade kalender. Och då var det Anders nr 2 det gällde, reservAnders. Om man frågar honom är han Anders nr 1 och ingen reserv, han "var ju först". Det är ju sant. Och han är ju ingen reserv. Men i mitt hjärta är det den andra Anders som är nr 1, I am sorry.

Anders N, varken 1:a eller 2:a, bjöd in mig till sin lya där vi tillsammans med Robin hade trevligt. Vi dansade bara på bilden, annars satt vi mest i soffan och smuttade sofistikerat på varsinn drink. Sen tog vi oss till puben där Madde och Märta var, och stannade där tills det stängde.

Mitt nuvarande tillstånd är lite snurrigt. Inte odräglig som Cicci önskar, utan alldeles lagom snurrigt. Jag har haft en fantastiskt rolig kväll. Jag har skrattat nästan varenda minut, förutom när en dryg kille satte sig vid mitt bord och tyckte jag var dryg och försökte förolämpa mig. Sånt där biter inte riktigt, jag är på tok för självgod för att kunna förolämpas. Jag förolämpade honom lite istället (och det var ju dumt, men jag tyckte han fick skylla sig själv och jag tror han tar igen sig), och när han gått fortsatte jag skratta. Livet är härligt och jag älskar alla. Mest min love Anders, som kommer hit på söndag, och flyttar hit forever i April.