Nej jag var visst inte så sugen

Skrev jag förra veckan att jag var sugen på att blogga igen? Det var ytterst tillfälligt. Nu för tiden har jag nämligen lust med.. ingenting. Jag vill bara ligga i sängen och sova, och det gör jag en hel del.

Det är tungt nu. Och det känns ännu tyngre av att tiden går utan att jag orkar få något gjort. Jag jobbar ju en del, men känner mig omotiverad och oengagerad. Så vill jag inte vara på jobbet. Jag vill lägga ner hela min energi på mina kära killar när jag är där. Men jag orkar inte. Och här hemma. Mycket av bohaget ligger fortfarande nerpackat på vinden. Och det som är upppackat ligger här och där, inte mycket ligger på sin plats. Jag hatar att ha det så, jag vill ha ordning och reda. Men jag orkar inte ta tag i det.

Förut var jag ute i solen en stund, tänkte att det skulle ge energi. Men jag somnade.

Gnäll, gnäll, gnäll. Jag vet att jag är en gnällig person. Men jag orkar inte låta bli längre.

Hejhej

Nu är det så att jag har bestämt mig. Jag saknar bloggen. Förut tjatade många på mig att sätta igång att skriva igen, men nu har ni visst tröttnat på att tjata, så nu är det dags.

Det roliga är att jag sätter igång just precis nu. När Jenny är på stan och säkert fräser över hur långsamt det går för mig att göra mina morgonrutiner och komma ner och möta upp henne. Men innan vi pratade med varandra strax efter mitt uppvaknande så visste jag inte att vi skulle gå på stan, så det är klart att det tar en stund att förbereda sig.

Jenny vet att jag är slö och ostressbar.

Pressmeddelande

Jo. Jag har nastan aldrig teckning. Sa om ni har smsat mig och inte fatt nat svfar beror det nog pa att smset har forsvunnit under alla de dagarna som mobilen inte har funkat.

Det ar inte sa att jag struntar i er!

hoho?

Mor, far, systrar, mormor, morfar, farmor farfar, kusiner och mostrar, ar ni dar?

Inga spar ifran er i form av kommentarer.

Har ni hittat min resedagbok?

Jag har det toppen!

Hong Kong

Vi a pa hong kong airport. Har varit inne i city och bott en natt pa hotell. Vi alskar sushi. Igar hittade vi en resturang med sushitrain och det var fantastiskt.

Det ar sa underbart nar man kommer ut fran en flygplats och kanner luften. Utomlandsluften. Ljummen luft och palmer. Det ar tillfredstallelse i hela kroppen.


Jag har skrivit en inlagg pa resedagboken om var visit i hong kong. Jag ar lite kluven till vart jag ska skriva om resan. Har eller pa resedagboken. Just nu har jag bestamt mig for att har skriver jag lite mer som vanligt (allta ungefar ett inlagg var tredje manad) och pa resedagboken skriver jag mer om resan. Vi far se.


Det ar ocksa sa att jag kanner att min blogg ar lite mer personlig eller kanske privat, an vad resedagboken ar.

Ni far kolla bada helt enkelt. Pa resedagboken ar mitt alias: charlotte_u

Ändrad info

Jag skrev förut att jag kände lugn. Inte längre. Den härliga känslan försvann när jag kom hem. Det var nämligen ganska mycket kvar att göra i hemmet.

Jaja. Det var iallafall sista gången min kära (märk väl, han är mig fortfarande kär) sambo hade rätten att bli sur på mig när jag uttryckte min oro över hur väl han skulle klara ut vad han tagit på sig.

Jaja igen. Imorn åker vi och så är det över tre härliga månader tills vi måste ta tag i den vidriga uppgiften att packa upp allting igen.

Hejdå

Nu bär det snart av. Jag jobbar sista passet på mitt jobb, och Anders på sitt; hemmet.

Han har tagit hand om allt i lägenheten, packning och städning. Jag känner mig, trots mitt otroliga kontrollbehov alternativt behov av att allt ska vara på mitt sätt så som jag hade tänkt mig, känner mig faktiskt alldeles lugn. Jag har lämnat det ifrån mig och Anders tar hand om det. Skönt.

Ja, vi ska ju alltså hyra ut lägenheten medan vi är borta. Jag känner mig lugn även där, det är en bra tjej som ska hyra den, hon kommer vårda den ömt

Vet ni vad jag känner. Jo, allt är fixat. Jag känner lugn. En helt underbar känsla som jag absolut inte trott att jag skulle känna såhär dagen innan avfärd. Speciellt förra helgen kändes känslan av lugn mycket avlägsen

Jag och Anders. Vi har haft det kasst. Egentligen kanske man ska säga att vi har det kasst. Just nu har vi det mycket bra, men jag vet att vi hela tiden nära gränsen. Att små bagateller fortfarande kan bli väldigt stora.

Men nu ska vi ha det bra. Vi ska göra roliga saker ihop. Nu är det skärpning. Jag tror vi komemr få det toppen. Och jag tror på en resa som en räddning. Anders kommer vara fantastisk att resa med.

Imorn lämnar vi vår borg och återvänder inte fören i maj. Vi ska sola, bada, shoppa, surfa, vandra, campa, äta, dricka, träna, slappa, sova, resa, titta (på massa gravfält) och spela sällskapsspel. Och mycket mycket mer.