Hejdå

Nu bär det snart av. Jag jobbar sista passet på mitt jobb, och Anders på sitt; hemmet.

Han har tagit hand om allt i lägenheten, packning och städning. Jag känner mig, trots mitt otroliga kontrollbehov alternativt behov av att allt ska vara på mitt sätt så som jag hade tänkt mig, känner mig faktiskt alldeles lugn. Jag har lämnat det ifrån mig och Anders tar hand om det. Skönt.

Ja, vi ska ju alltså hyra ut lägenheten medan vi är borta. Jag känner mig lugn även där, det är en bra tjej som ska hyra den, hon kommer vårda den ömt

Vet ni vad jag känner. Jo, allt är fixat. Jag känner lugn. En helt underbar känsla som jag absolut inte trott att jag skulle känna såhär dagen innan avfärd. Speciellt förra helgen kändes känslan av lugn mycket avlägsen

Jag och Anders. Vi har haft det kasst. Egentligen kanske man ska säga att vi har det kasst. Just nu har vi det mycket bra, men jag vet att vi hela tiden nära gränsen. Att små bagateller fortfarande kan bli väldigt stora.

Men nu ska vi ha det bra. Vi ska göra roliga saker ihop. Nu är det skärpning. Jag tror vi komemr få det toppen. Och jag tror på en resa som en räddning. Anders kommer vara fantastisk att resa med.

Imorn lämnar vi vår borg och återvänder inte fören i maj. Vi ska sola, bada, shoppa, surfa, vandra, campa, äta, dricka, träna, slappa, sova, resa, titta (på massa gravfält) och spela sällskapsspel. Och mycket mycket mer.