Liten sammanfattning

Det händer grejer. Men jag hinner faktiskt inte skriva om allt. En kort sammanfattning är:

• Jag har blivit kombo. Ja, min lägenhet finns ju kvar, men har varit tom i över en vecka. Jag och Mäddi är alldeles tokiga i varandra och umgås hela tiden. Gulle.
• Helgen var riktigt kul. Bästa helgen på länge, jobbfest i fredags, det har ni ju läst lite om, och kåren med ett härligt gäng i Lördags. Mycket öl, perfekt partyhumör, bra musik.. å de då va.
• Igår fick jag jättegod kycklingmiddag, trivsamt. Efterrätten var jättegod, och efterrätten var jättegod. Ja, nu tror ni jag är snurrig, men det var faktiskt två efterrätter.
• Jag börjar få lite panik för mitt examensarbete som går mycket mycket långsamt framåt. Man skulle kunna säga att det står still. Därför är jag på biblan nu, och måste plugga nu.
• Imorn ska jag till Emmaboda. Längtar som tusan efter att babbla med Cicci och klämma på Hjalmar. Och Henke, vad längtar jag efter hos honom? Jo, att han ska säga "hej balläää", med gullig stämma när vi träffas.

Eventuellt och kanske, så laddar jag upp lite bilder under kvällen. Håll utkik.

Nej tyvärr

Jag har massor att blogga om, många bilder att lägga upp, men jag har ingen lust just nu. Hittar på massa roliga saker hela tiden istället med min Mäddi.

Idag har vi bakismyst i soffan, skruvat upp bord (mest jag..), varit ute och grillat korv, och nu ska vi iväg och koll på film.

En annan gång kommer bilderna.

I full gång

Det är fest och fyllevisor. Och helt fantastisk mat. Robin trivs förstås bra mellan mig och mäddi. Beckis är nog fullast av alla. Detta blir en toppenkväll, yippikayay!

Kvällens tokroligheter

Idag är det fullt upp vill jag lova. Och här sitter jag och bloggar.

Jag ska strax hem och plugga lite, träffa min handledare och äta. Sedan är det dags att ge sig iväg till värsta bästa roliga personalfesten.

Beckis skall firas med pompa och ståt, kvällen börjar tidigt med mat, dryck och underhållning. Sedan bär det av till Harrys där hela gänget ska svänga sin lurviga all night long.

Det var ganska länge sen jag fick uppleva lyckan att festa med mina fina jobbarkompisar, det ska bli kulikulkul.

Till mig

Hahahaha, läste just Maddes blogg och hennes kärleksfulla inlägg riktat mot migmigmig!

Först och främst blev jag ju rörd över Mäddis vackra ord, men jag blev också lycklig när jag läste kommentarerna, någon vid namn snokaren hade skrivit: (har allt mina aningar om vem du är snokarn)

"Balle är mycket... många väldigt bra saker och otroligt få dåliga saker. Men EN sak är hon inte, okomplicerad. Fast jag förstår vad du menar för hon har otroligt snygga pattar!"

Hahahaha. Det var fina ord tycker jag, jag blir rörd. Men vadå inte okomplicerad, jag är väl hur lätt som helst!? hahaha

Snyggo

Jag är så helnöjd med mitt hår. Jodå, jag ser lite blek ut, men det är snyggt tycker jag.

Igår var Madde och jag först på puben, sen olearys. Vi var ju som ni sett snygga som satan, så vi blev lite sura över att vi inte träffade på någon speciell som fick se det. Ja, alltså inte någon specifik speciell, men någon bekant eller så liksom, som kunde säga: Oj, vad snygga ni är i håret!

Den här dagen har vi styrt upp ganska ordentligt. Snart ska vi åka till ikea och köpa Maddes soffa t.ex. Och ikväll, vid sjutiden komer vi vara på ölen igen. Vi vet inte vart vi ska gå ikväll. Vart går en kalmarit en torsdagskväll?

Och slutligen

Håret är torrt och fixat och vi är helnöjda. Så fort fotbollen är slut ska vi ge oss ut på stan och höja medelsnyggheten där rejält.

Och nu

Hårfärg i håret. Första ölen snart uppdrucken.

Så här ser vi ut

Fortsättning följer..

Bajs

Detta är helt galet, ni kommer tro att jag bara försöker vara rolig, men det är sant.

Någon hade bajsat i christians hiss. Det var människobajs i hissen.

När jag kom in i trapphuset tänkte jag: uch, här har någon fisit. När jag öppnade dörren till hissen tänkte jag: uch här har någon bajsat.

Det råder ingen tvivel, det var bajs. Inte hundbajs, inte kattbajs, inte skojbajs. En människas avföring vad var det var.

Istället för att spy och springa därifrån, skrattade jag och tänkte: det här måste fotas.

Jag funderade på vem som vågar bajsa i en hiss, tänk om någon kommer. Men jag listade sedan ut att bajsaren inte utfört akten i hissen, utan haft med sig det i mjölkkartongen och lagt högen i hissen.

HELT SJUKT! Vem gör något sånt. Och VARFÖR? mycket spännande. Jag kommer nog aldrig få veta.

Mäddi, min Mäddi

Sitter på biblan. Som vanligt går det inte så bra att plugga. Men efter detta inlägget ska jag bannemig sätta igång och vara effektiv.

Känner mig så glad i Madde, det kommer bli en så kul vecka, och så ser jag så mycket fram emot våra resor. Vi hade det så grymt kul i Bulgarien, fast det inte ens var kul i bulgarien, windy, rainy, fucking beach. Bulgaaarien Mäddi..

Kanske är jag lite kär. I madde. Längtar så efter henne, inatt ska hon sova hos mig. hahaha. Och Christian också kanske. Som tre små tio-åringar ska vi ligga i myskläder och äta goda grejer och prata och skratta tills vi somnar. Ibland måste man faktiskt låtsas att man är ett barn, för det är ju så härligt att vara barn.

Partey!

Nu är det fest på gång kan man säga. Jag och Madde har planerat veckan. Vi ska ut Onsdag, torsdag, Fredag och Lördag. Mest krut läggs på fredag, det kommer bli en kanonerskväll. Fast å andra sidan kan man säga att mest krut läggs på Lördagen, för det är ju den stora finalen.

Oj, den här veckan Mäddi, ska vi glömma alla bekymmer vi någonsin haft, och ha så jämars kul.

Vi har också planerat en resa till Indien i vår. Det gjorde oss glada i dag när klockan ringde klockan åtta. Indien, sa vi till varandra och hoppade upp ur sängen (näe, riktigt så pigga blev vi inte).

å

Mysmys

Jag och mäddi har haft en myskväll. Vi har pratat och ätit jättegod gulaschsoppa, som min mamma skickade med mig när jag åkte från järnforsen förut. Nu ska vi sova. Det är mysigt att sova över tycker jag. Ligga och fnissa lite innan man sommar och sådär. Och kanske kan man bjudas på lite underhållning. Madde pratar ju lite i nattmössan ibland.

JANNE! ÄR DEN LÖS?

Livet innan dig kunde jag innan och utan

Nu ska jag bjuda på lite djup, jag vet att några är nyfikna på vad jag skrev mellan raderna tiden efter att jag och Kris gjort slut. Nu ska ni få höra.

Jag lyssnade på Håkan Hellström förut, bl.a. låten med den lilla nätta titeln "Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig"

I somras tyckte jag mycket om den här låten, vissa delar av texten sa precis som jag kände.

Livet innan dig kunde jag, utan och innan. Jag kunde ha haft det så för alltid.

Jag träffade ju som de flesta redan vet, en kille för nåt halvår sen, som jag gillade lite för mycket för att kunna strunta i. Det var anledningen till att jag kände mig tvungen att göra slut med Kristoffer. Eller, jag hade faktiskt kunnat strunta i killen. Han bor långt ifrån mig, så det hade varit lätt att bryta kontakten, vi hade ju inte riskerat att stöta på varandra precis.

Man kan alltså inte säga att det var för den här killens skull som jag gjorde slut med Kristoffer. En kille som jag känt i en vecka kan ju omöjligt betyda tillräckligt mycket för det. Men det faktum att jag ändå kunde känna så för någon annan, och förstås, tidigare funderingar på min och Kris framtid, gjorde att jag kände att det var dags.

Iallafall. Jag blev faktiskt rikigt kär i den här killen, och även om jag hela tiden försökte ta hans gullighet med en nypa salt, så hoppades jag nog på något.

Nu blev det ju inte så mycket mer än en härlig period av fina sms, glada telefonsamtal, och en kort träff mellan oss. Sen blev jag dumpad. Det dumma var att han gjorde det på ett så snällt, bra sätt, det är ju lättare att sluta tycka om någon som är dum. Det var inte så mycket att säga eller göra, helt plötsligt var det helt enkelt bara jag som var kär. Kanske hade det varit så hela tiden, (isåfall kan man ju sjunga med Håkan en bit till, hih) men jag tror faktiskt att han var kär i mig, jag tänker iallafall fortsätta låtsas det.

Jag grävde ner mig lite i det här, eller vad säger ni vänner? haha. Och där passar ju låttiteln in så bra. Just ordet älska, är ju inte helt rätt förstås. Men hatade att jag gillade killen så mycket. Att jag inte bara kunde släppa det, bli kär i någon annan. Åå vad jobbigt det var.

Anledningen till att jag bubblar ur mig det här nu, är att jag som jag skrev i början, ju aldrig riktigt skrivit om detta innan, bara lite mellan raderna. Och jag grämer mig inte över honom längre, jag har slutat vara kär. (Men vad bra Charlotte, efter över fyra månader har du släppt det, kanske ni tänker.. men det var fakiskt ett långt tag sen jag slutade tänka på honom jämt och hela tiden) Men. Den här helgen har jag tänkt mycket på allt som hänt sen i maj, och till råga på allt så drömde jag massor om allt inatt. Så nu ville jag skriva om det. Fortsättningen, vad som har hänt efter denna killen, får ni en annan gång, när jag har släppt det. haha

Jag hade kunnat vara en bitter surskalle, t.ex. för att jag hade det väldigt bra med Kristoffer, och gjorde slut med honom i "onödan". Men så känner jag ju inte nånstans. Jag är glad för det som var. Jag är också glad för att jag och Kristoffer gjorde slut, vi är jättebra kompisar nu, och det känns helt rätt. Tillslut är jag glad för att jag är så glad. Det är så skönt att se positivt på livet. Tänk de som bara ser bekymmer överallt. Vad tråkigt det måste vara.

Det är gott här

Jag sitter i familjen Uebels fina kök och funderar och äter frukost. Jättegod frukost, det finns så himla mycket gott i detta kök.

Idag ska jag plugga, det är lugnt och tyst i hela huset, bra. Förutom då att Selma, som är världens pratigaste hund, är pratglad idag, och att telefonen ringer titt som tätt. När det är en annan Järnforsenbo som ringer så säger de: Nämen hej Charlotte, är du hemma och hälsar på?! Trevligt.

Jag tycker det finns många fina saker med Järnforsen, men jag vet inte om jag nånsin kommer vilja bo här igen. Den starka viljan försvann ganska snart efter att jag tagit mig härifrån för 4½ år sen.

Å nej. Nu börjar Tomas Ledin sjunga på radion. Jag som hade det så trevligt. Jag hatar Tomas Ledin(s musik).

Varm choklad

Min lillasyster Louise är helt fantastisk. Hon serverade just just sin fabulösa storasyster en stor kopp varm choklad med vispgrädde. Helt spontant. Hon vet hur man ska behandla en kvinna hon, det blir fina julklappar Louise.

Järnforsen

Jag är hemma hos mamma, pappa, Matilda, Louise, Julia, Selma och Titti.

Fick just en aning om vart jag fått min självgodhet ifrån. Pappa håller på å bygger ihop nåt här bredvid och sa:

"Det är inte klokt vad bra det blir när jag gör något"

Men nu sa han"nejnejnejnej, skitskitskitskit", så tydligen blev det inte så jädra bra.

Familjen Uebel

Christian och jag pratar förresten gamla minnen nu. Som när han var och hälsade på mig i Järnfrosen i somras, det var så jämars roligt. Vi var ute i Järnforsens heta nattliv tillsammans med mina gamla kula polare Anders och Sebastian och hittade på hyss.

Christian blev sedan lite sentimental nu. "Fan, jag blev så himla kär i din familj, de är så roliga"

Pappa! Samla nu familjen vid datorn, för här kommer Christians kärleksförklaring:

Mamma: Hon försöker liksom hålla ordning, och säga till er när ni går för långt i er knäppa humor, eller lär Julia dumma saker. Men innan hon hunnit skälla på er, så ger hon liksom upp, för att hon själv tycker själv att det är kul i smyg.
Pappa: Han är så skojig. Det var så roligt när han satt själv i vardagsrummet och helt plötsligt började skratta. För att han kom och tänka på när jag trillade förut. Det var ju knäppt att han satt där och skrattade så mycket åt mig. Jag fick ju skämmas.
Matilda: Hon är så rebellisk, jag känner igen mig i henne. Och så tycker hon att det är jättekul när ni skojar om saker som hon egentligen tycker är fel, men hon vill inte visa det.
Louise: Mest är det nog att hon tycker jag är kul, för det tror jag faktiskt hon tycker.
Julia: Varför hon är kul går inte att sätta fingret på, det är så mycket. Att hon kallar mig kungen t.ex.

"Det behövs liksom inga ord, de är så himla roliga bara"

Gråter ni nu familjen Uebel? Visst är det vackra ord? Christian blir nog generad när han ser att jag skrivit detta i ett blogginlägg. Men ni är ju vana vid att se Christian sån. Som t.ex. när jag berättade att han la allt ert pålägg på golvet när vi kom hem fulla och skulle äta lite. Det tyckte du var pinsamt att jag berättade Christian!

Undrar hur jag framställer min familj? Kanske som riktiga drägg som lär barnen dumma saker och skrattar åt knäppa grejer, som pruttar t.ex. Familjen Uebel är inte ett dugg dräggiga. De är egentligen en lite pryd och ordentlig familj. Men. Något gick fel när äldsta dottern Charlotte slog ut i blom. Då var det bara att vänja sig vid galna upptåg och liv i luckan. Och så småningom se alla barnen ta efter henne, och till och med tycka det var roligt. Det är inte längre lönt att höja på ögonbrynen åt Charlotte.

Ett öligt inlägg

Jag sitter hos Christian och dricker öl. Det var ett tag sen. Som jag drack öl alltså. Har varit mest vin på sitonde.

Lite full är jag eventuellt, det var också ett tag sen.

Snart kommer Määddi också. Å vilken trevlig kväll det ska bli med mina fina roliga vänner. (Synd att Fina Jenny och Robban dissade oss, ses ju inte allför ofta)

Idag handlade jag för övrigt en jättejättefin kofta på benetton. Jättejättefin alltså. Christian köpte ett par cowboyjeans, som gick sönder när han tog på sig dem. Ska de vara på det viset?

Är det förresten någon som kan tänka sig att det går att urskilja vilka av mina blogginlägg som jag har skrivit på fyllan? Är det månne så att de liksom blir lite mindre sammanhängande, lite mindre intressanta, och lite mindre bra?

Min pappa säger iallafall att jag skriver bra, och är rolig, kanske speciellt sånna. Om du skulle ta och kommentera en gång pappa, så kan du väl göra det nu.

Hjalmar i min famn

Jag är på café dream, Kalmars barnvagnsfik. Väldigt mysigt är det. Hjalmar är så satans söt och gosig och luktar helt fantastikskt underbart.

Följande text handlar enbart om mitt näsblod

Idag hade jag en så kallad nära-döden-upplevelse.

Jag snöt mig, och pappret blev alldeles rött. Näsblod är ju inte helt ovanligt när man är snorig och har snytit sönder näsan. Jag är ju inte den som stressar upp mig för lite blod. Jag tog mig ut till toan och lät det droppa lite i handfaten medan jag knölade till en sån där näsblodpropp av papper.

När jag tittade ner i handfatet igen såg jag att jävlar i min lilla låda vad mycket blod det kom från min näsa. Det bara rann och rann och rann.

Den lilla pappersproppen som jag hade vikt tilll, var dränkt av blod cirka tio sekunder efter att jag tryckt in den i borren. Den var inte mycket att ha så det fick fortsätta rinna ner i handfatet lite medan jag skrattade lite nervöst och funderade på hur jag skulle gå vidare. Knasig som jag ju faktiskt är satte jag i proppen i handfatet bara för att se hur mycket blod som samlades. Efter en liten liten stund blev jag mer nervös och funderade över hur mycket blod man kan förlora innan man dör.

Jag är verkligen inte brydd om blod, och jag brukar verkligen inte bli rädd/hispig/orolig när jag eller någon annan "gör sig illa", men jag blev lite orolig faktiskt. Det slutade ju inte. Men jag skrattade ganska mycket under tiden också förstås. Kan man ringa en ambulans för att man har näsblod tänkte jag? haha, vilka funderingar.

Jag la mig iallafall i soffan med massa papper under näsan och tryckte två stora kylklampar mot näsan.

Efter att uppskattningsvis 2 liter blod runnit ner i min hals så slutade det. Sen började det lite igen för att jag var tvungen att skratta så mycket åt TV:n. Himla skit det där med att man ska vara så skrattig. Sen slutade det igen. Och sen dess har det varit alldeles bra i min lilla borre.

Ja, då vet ni. Detta kan vara världens längsta blogginlägg om näslod. Alla har vi olika saker vi vill dela med oss av. Jag är ju lite sisåndär, men det är ju lika bra att ni får veta. Om det nu var någon som hade missat.

Här ligger jag och fryser

Dumma dumma mobil. Det är mobilens fel att det blev tre likadana inlägg.

Jag har sovit verkligen hela dagen, inte klokt, hur mycket sov kan man ha i sig? Fryser som tusan nu, så jag har byggt ett litet titthål, så jag kan titta på TV. För nu kan jag ju faktiskt inte sova mer. Nån måtta får det vara.

Jättesjuk och ynklig faktiskt

Inatt var det jobbigt. Febern gick upp och ner, jag frös massor ena stunden, och var jättevarm nästa. Som tur var var det inte så svettigt iaf, jag hatar när sängen är blöt av svett. Vem gör inte det. Blä.

Jag var jätteynklig när jag ringde jobbet och sjukskrev mig. Stackarna, det var lite kris med folk idag. Men hade det funnits minsta lilla möjlighet för mig att jobba hade jag utan tvekan gjort det. Jävla karensdag, vet ni hur mycket pengar jag förlorar på att vara sjuk idag? Över 1500:- i handen! Efter skatt alltså.

1500, det hade varit ett par snygga skinnstövlar det. Viiilket gnälligt inlägg, men det är sån jag är när jag är sjuk. Jag brukar vara glad och hålla humöret uppe jämt annars. Men när jag är sjuk ligger jag mest och gnyr och gnäller och tycker väldigt synd om mig själv.

Uch vad tråkigt det är att vara såhär sjuk, jag har knappt orkat ta mig upp till toan. Just nu är jag lite piggare efter en banan, russin och brämhults jouice. Ligger och tittar på mina fina instrument och är jättesugen på att spela. Det orkar jag inte. Nu ska jag sova igen. Och förresten så har jag inte datorn på för er som tänkte retas för att jag inte kan låta bli den fast jag är sjuk.. Detta är skrivet från mobilen. Hah

Bil är bra

Ibland är man extra glad för bil. Den här veckan när jag haft bil har varit en perfekt bilvecka. Idag t.ex. har jag kört massor hit och dit i det mysiga snöovädret. Jag har varit så tacksam när jag kört förbi folk som gått eller cyklat i slasket med snön ösande och piskande mot sig. Jag har det bra med den härliga rumpvärmen, har jag tänkt.

På söndag ska den lämnas tillbaka, och då hoppas jag att hösten blir mild och torr igen så att jag kan cykla till jobbet.

Ibland funderar jag lite på att köpa en bil. Fast nej, jösses vad onödigt. Det ska jag inte.


Förresten...
så är jag lite sur för att ingen tycker synd om mig. Jag är sjuk och gnällig ju.

Sjuk

Jag är sjuk, så det blev förstås ingen tripp till Emmaboda idag.

Idag har jag verkligen betett mig på ett sätt som jag inte brukar när jag är sjuk. Jag brukar nämligen inte ta någon medicin, utan ligga i sängen hela dagen och sova och dricka och äta frukt och så. Det tror jag är det bästa sättet. Om man äter tabletter så känner man inte att man är sjuk, utan anstränger sig mer än vad man borde, och blir kanske därmed ännu sjukare.

Så beter jag mig idag. Som man inte ska alltså.

Jag var så sur för att jag var sjuk när jag vaknade, så jag straffade min dumma kropp genom att boka en tvätt-tid idag, svälja diverse tabletter och sova endast en timme. Detta för att kunna sortera tvätt, städa och diska. Nu är jag på biblan för att plugga och börjar känna mig lite hängig, så jag måste nog hem och knapra lite till.

Kroppjävel, håll dig frisk nästa gång så slipper du sånna här påfrestande dagar.

Mörka håret kanske

Emmi tagade mig på några gamla bilder på facebook idag, där jag hade mörkt hår.

Jag köpte en mörk-hårfärgning för ett tag sen, som står hemma för att jag ångrade mig. Jag tycker min naturliga hårfärg är väldigt fin. Men omväxling förnöjer ju som alla vet, och när jag såg bilderna på facebook idag så kom jag på att jag ska nog använda den där färgningen iallafall.

Eller?

Denna jävla beslutsångest. Det är ju bara en toning, det försvinner ju för bövelen på några veckor. Jag gör't.

Och så vill jag klippa mig också, förstår inte varför jag aldrig får tummen ur, är jättetröt på håret. Ska klippa av så det nästan är kort. Eller, kort för att vara jag iallafall, strax över axlarna tänker jag mig. Ja så får det bli. Och så mörka det också. Eller?

Ska jag? Ska jag inte? Ska jag? Ska jag inte?

Hjälp mig, säg åt mig vad jag ska göra.

Kolla förresten vad långt mitt hår var för ett år sen:

Och. Lägg förstås märke till, och skriv gärna en elak kommentar om att jag ju som synes har svingat klubban och spanar efter hur lååågnt jag sköt, men bollen ju som synes ligger kvar. Det där med golf alltså, vilket ofog.

Lunch och fika

Jag och christian är på café city som vanligt. Först åt vi lunch. Sen bjöd christian på kaffe. Latte amaretto-mög dricker jag som vanligt. Det är gott det. Tyvärr är det är lite väl trevligt här, jag behöver egentligen ta mig tillbaka till biblan och plugga nu..

Cicci och Hjalle

Pratade med Cicci precis. Fast fick mest höra Hjalmars underbara stämma. Såhär lät det:

WÄÄÄÄÄH WÄÄÄÄÄH WÄÄÄÄÄH WÄÄÄÄÄH WÄÄÄÄÄH

Jag och Cicci lyckades iallafall höra så pass mycket av varandra att vi kunde bestämma att jag kommer dit imorn. Åå det var så länge sen, säkert två veckor. Det ska bli så kul å se dem.

Kanske kommer vi kunna prata lite med varandra också jag och Cicci.

Jobb igen

Ännu mer lovord över mitt kära jobb. Är ute och går i det fantastiska vädret. Fy vad härligt glad jag är.

Mitt härliga jobb är härligt

Det var mycket kul igår, moneybrother är bra och snygg som satan. Och jag var mycket nöjd över beslutet att hålla mig nykter och köra hem, när stora snöflingor yrde runt i den isigt kalla blåsten. Huuuva vad mysigt att åka bil.

Det blev ju inte så många timmars sömn för mig inatt. Och idag på morgonen ringde klockan endast tio minuter innan jag skulle sitta i bilen. Kan väl säga at jag var lite sliten när jag kom till jobbet.

Men här är så himla trevligt så den här dan har gått hur bra som helst iallafall.

För det mesta älskar jag mitt jobb, speciellt mycket ibland, som idag. Alla här är så trevliga och maten och marängsvissen är så god.

Men nu ska det bli skönt att åka hem och sova. Imorn ska jag upp och jobba 12 timmar till.

Christians kramper

Jag är hemma hos Kung Tulle. Jag lånar hans internet eftersom min dator har bestämt sig för att vara dum i huvet.

Så här sitter jag vid datorn och han ligger i sängen och pratar massa strunt. Trevligt är det. Nyss sa han (högt och med en aning av smärta i rösten) Aj, kolla min fot. Hans fot krampade och antog en kontstig form, det såg roligt ut. Ännu roligare, och konstigare, var det när det krampen var över och Christian mycket stolt utbrast:

-Jag kan göra så att min fot krampar. Ska jag krampa igen?

Hahaha. "Ska jag krampa igen?" Jag skrattade och svarade förtjust JA på den frågan. Och så skrynklade han ihop sin fot ett tag och sa:

-Nu kommer det. I stortån. Nu. Aj aj aj aj (med mycket ynklig röst)

Busy woman

Pang! sa det, så hade jag massor att göra. Orkar inte redovisa allt skit. Och ni är kanske ändå inte jättebrydda om exakt vad det är jag har för mig.

Det är iallafall nog så att jag måste tvätta några strumpor för hand. Det börjar sina i strumplådan eftersom jag aldrig hinner tvätta. Nej fy, nu blir jag rädd. Jag äger garanterat över 40 par strumpor, då är det alltså 40 dagar sen jag tvättade. Mer än en månad. När jag tänker efter så har jag fler än 40 par strumpor.

Jodå, det känns ju fräscht att all skit har legat där och äcklat ihop sig i över en månad.

Viiilken busy woman jag är. Jag längtar efter att vara klar med allt plugg, hinna umgås med folk, hitta på roliga saker varje dag (ja jag vet, jag måste ju jobba lite iallafall). Och framförallt, inte behöva känna att det alltid finns något att göra, att jag alltid har något efter mig, att jag aldrig är riktig klar. Gaah, så känns det när man pluggar.

Dagens bilder

Jag, mamma och stora lillasyster åkte till stan. När man bor i Järnforsen och åker till stan så är det Vetlanda man menar. Så vi åkte till Vetlanda. Jag handlade mer dyrt ansiktscrememög, biotherm denna gången. Cliniques sketna trestegsrengöring som jag började med för nåt år sen förstörde min hy, jag har finnar, det hade jag inte innan. Uch, knappt jag vill nämna det, I hate it! Nu hoppas jag iallafall att Biotherm ska komma och ordna upp det.

I Vetlanda åt vi chinalunch med pappa, gott. Det tråkiga var bara att mamma och Matilda som äter fort och hade lite bråttom, lämnade mig och pappa när de hade ätit upp. Och precis när de hade gått så sa pappa: Jäklar, jag har ett möte vid ett, jag måste dra.

Sådär fick jag sitta ensam och njuta av den trevliga lunchen med familjen. Och ett gott skratt åt pappa som tyckte jag var knäpp som tvingade honom att fota mig.

Sen var jag barnvakt åt de här två gullungarna. Tog med mig en syster Julia som extrahjälp.

Bästaste starkaste barnvakten. Det är jag det.

Oj, se så kul vi hade.

Dagens sista aktivitet var att byta däck på bilen som jag får låna med mig till Kalmar! (här skulle det passa med en ful smilegubbe..) Jaa, pappa hjälpte mig, men nu kan jag det.

Snälla rara mamma och pappa. Och mormor och morfar är också väldigt rara som har två bilar fast de behöver endast en "för man vet aldrig när något barnbarn kommer och behöver låna en bil". Ja alltså, mormor och morfars rarhet har att göra med detta därför att mamma och pappa kan låna en bil av dem om de behöver en när jag har en av deras.

Hujeda mig vilket blaj, nu ska jag snart sova, ska köra tidigt imorn.

Älskade, smarta, kaxiga Julia

Julia och mamma hade en liten diskussion idag vid frukostbordet, Julan ville inte promenera till skolan, hon ville ha skuts. Tänk på miljön, sa mamma


-Miljön, miljön, miljön, miljön... Vem bryr sig om mig då?... Är det inte viktigare att ett barn får överleva än att man ska tänka på miljön hela tiden?

...

Sen är ju inte den där ungen dum precis, hon åt sin gröt jääättelångsamt. Och när mamma sa "Oj vad klockan är mycket, du hinner ju inte gå till skolan Julia, jag får köra dig", så vände sig Julia mot mig, höll huvudet väldigt högt, och log sitt allra nöjdaste, kaxigaste leende.

Det hade hon allt räknat ut, hur hon skulle bär sig åt¨för att slippa gå.

Gårdagen

Ett partytroll som svänger med svansen

Ett arrrrrgt troll

En konstig djävul och ett fylletroll

En djävul som är sugen på ett troll

Ett nyvaket troll dagen efter.

Fler bilder kommer på facebook.

Sjungit

Kom just hem från sjungningen. Jag och AC sjöng fem duetter, på någon sån där minnesstund för de döda, kompade av den fantastiska Helena.

Det var så vackert så jag rös några gånger. Och det gick jättebra, förutom en liten liten miss jag gjorde på en stämma. Typ en ton fel, knappt hörbart, inget avdrag på lönen precis.

1000 spänn får jag för detta framträdande. En mycket förnämlig summa om man räknar ut timlönen, det må jag säga. Visst, det har ju gått lite tid till att öva, men samtidigt är det så kul, så jag nog skulle göra det gratis

Nu ska jag svida om, och bege mig neråt city. Bäcks årliga hallowenfest väntar. Det var inte planerat så jag har inte någon häftig utstyrsel förberedd. Det ska tydligen vara något hemskt har jag fått lära mig (och här skulle jag kunna skriva ett jätteroligt skämt om att jag skulle kunna hitta någon hemsk outfit i mammas garderob. Men jag vill ju inte vara dum, och så tycker jag kanske inte att hon klär sig så hemskt fult)

Jag tror helt enkelt att jag ska klä ut mig till världens snyggaste tjej. Jag har lite ont om tid, och det kräver liksom inte så mycket förklädnad.

Julia

Min lillasyster Julia, 8 år, är galet speedad just nu. Hon härjar runt som tusan och brottas. Riktigt, riktigt jobbig är hon, ändå gör jag inget annat än att skratta. Den ungen är så jädra knäpp, förstår inte vad hon får allt ifrån, vissa menar att hon lärt sig av mig. Huh?

Hon säger helknäppa saker också, mycket (rolig) fishumor har hon. Hon kallar armhålan för kittelhålan. Och när pappa frågade: har du haft min borrmaskin Julia? svarade hon: "Näe alltså, jag bara luktade lite på den".

-Pappaaaaaa, Charlotte nöp mig i rövhålet! (hmm, det gjorde jag inte!)

Det är förstås med viss tvekan jag publicerar detta, hur får jag egentligen min söta lillasyster att framstå? Kanske som en liten jobbig snorunge, detta är i såfall fel uppfattning. Julia är en galet rolig, knasig och ibland väluppfostrad flicka. Till och med nu när hon är sjukt jobbig som nu, är hon helkul.

Polarebesök

Idag kom två polare till våra hundar och hälsade på. Jag gillar hundar.


Observera att det fula partytältet endast är till för att se fult ut och skydda allt virke litegrann.

Sen kom två polare till lillasyster och hennes kompis och hälsade på. De var hungriga så jag gjorde pannkakor till dem. På pippis vis; jag vände dem självklart i luften, och kastade en och annan pannkaka från stekpannan till tallrikarna. Julia himlade förstås med ögonen några gånger, men jag vet att hon tycker jag är ball, hon lider bara av små slängar av kaxighet.

Vissa av dem ville inte vara med på kort.

För övrigt så har jag gått runt i sunkiga mjukiskläder hela dan, och slappat och ätit kakor.

Järnforsen

Nu är jag hemma. Väldigt skönt och kul och mysigt. Just nu sitter jag i mor och fars säng mellan mamma och pappa, och pappa ligger bredvid och tjuvläser vad jag skriver. Man får inte läsa när blogginlägg är under konstruktion. Jag kanske ska tillägga att jag faktiskt inte tänk sova här mellan min mamma och pappa. Det bara föll sig så att jag satte mig här förut, de skulle gå och lägga sig nu, och jag ska bara blogga klart.

Idag har jag varit iväg och sjungövat inför lördag, och inför julkonsert. Sen har jag fjantat med lillasyster och hennes kompis. De två har suttit och himlat med ögonen åt mig konstant. Känns ju bra att en 8- och en 9-åring tycker jag är barnslig.

Detta är en gammal bild som låg i den här bild-tomma datorn. Snön har alltså inte lagt sig över järnforsen än. Men jag ville ju visa en bild på hur fint jag bor i helgen.

Och fler bilder blir det nog under kommande dagar.