Idag hade jag en så kallad nära-döden-upplevelse.
Jag snöt mig, och pappret blev alldeles rött. Näsblod är ju inte helt ovanligt när man är snorig och har snytit sönder näsan. Jag är ju inte den som stressar upp mig för lite blod. Jag tog mig ut till toan och lät det droppa lite i handfaten medan jag knölade till en sån där näsblodpropp av papper.
När jag tittade ner i handfatet igen såg jag att jävlar i min lilla låda vad mycket blod det kom från min näsa. Det bara rann och rann och rann.
Den lilla pappersproppen som jag hade vikt tilll, var dränkt av blod cirka tio sekunder efter att jag tryckt in den i borren. Den var inte mycket att ha så det fick fortsätta rinna ner i handfatet lite medan jag skrattade lite nervöst och funderade på hur jag skulle gå vidare. Knasig som jag ju faktiskt är satte jag i proppen i handfatet bara för att se hur mycket blod som samlades. Efter en liten liten stund blev jag mer nervös och funderade över hur mycket blod man kan förlora innan man dör.
Jag är verkligen inte brydd om blod, och jag brukar verkligen inte bli rädd/hispig/orolig när jag eller någon annan "gör sig illa", men jag blev lite orolig faktiskt. Det slutade ju inte. Men jag skrattade ganska mycket under tiden också förstås. Kan man ringa en ambulans för att man har näsblod tänkte jag? haha, vilka funderingar.
Jag la mig iallafall i soffan med massa papper under näsan och tryckte två stora kylklampar mot näsan.
Efter att uppskattningsvis 2 liter blod runnit ner i min hals så slutade det. Sen började det lite igen för att jag var tvungen att skratta så mycket åt TV:n. Himla skit det där med att man ska vara så skrattig. Sen slutade det igen. Och sen dess har det varit alldeles bra i min lilla borre.
Ja, då vet ni. Detta kan vara världens längsta blogginlägg om näslod. Alla har vi olika saker vi vill dela med oss av. Jag är ju lite sisåndär, men det är ju lika bra att ni får veta. Om det nu var någon som hade missat.
Jag snöt mig, och pappret blev alldeles rött. Näsblod är ju inte helt ovanligt när man är snorig och har snytit sönder näsan. Jag är ju inte den som stressar upp mig för lite blod. Jag tog mig ut till toan och lät det droppa lite i handfaten medan jag knölade till en sån där näsblodpropp av papper.
När jag tittade ner i handfatet igen såg jag att jävlar i min lilla låda vad mycket blod det kom från min näsa. Det bara rann och rann och rann.
Den lilla pappersproppen som jag hade vikt tilll, var dränkt av blod cirka tio sekunder efter att jag tryckt in den i borren. Den var inte mycket att ha så det fick fortsätta rinna ner i handfatet lite medan jag skrattade lite nervöst och funderade på hur jag skulle gå vidare. Knasig som jag ju faktiskt är satte jag i proppen i handfatet bara för att se hur mycket blod som samlades. Efter en liten liten stund blev jag mer nervös och funderade över hur mycket blod man kan förlora innan man dör.
Jag är verkligen inte brydd om blod, och jag brukar verkligen inte bli rädd/hispig/orolig när jag eller någon annan "gör sig illa", men jag blev lite orolig faktiskt. Det slutade ju inte. Men jag skrattade ganska mycket under tiden också förstås. Kan man ringa en ambulans för att man har näsblod tänkte jag? haha, vilka funderingar.
Jag la mig iallafall i soffan med massa papper under näsan och tryckte två stora kylklampar mot näsan.
Efter att uppskattningsvis 2 liter blod runnit ner i min hals så slutade det. Sen började det lite igen för att jag var tvungen att skratta så mycket åt TV:n. Himla skit det där med att man ska vara så skrattig. Sen slutade det igen. Och sen dess har det varit alldeles bra i min lilla borre.
Ja, då vet ni. Detta kan vara världens längsta blogginlägg om näslod. Alla har vi olika saker vi vill dela med oss av. Jag är ju lite sisåndär, men det är ju lika bra att ni får veta. Om det nu var någon som hade missat.
1 kommentar:
Men jösse, det glömde vi ju att prata om idag!
Skicka en kommentar