Sälen?

Jag vill åka till sälen i helgen. Anders mamma och pappa ska dit och jag vill så gärna följa med. Jag hade gett upp hoppet, men det kom tillbaka som en raket, och nu har jag ställt in mig på att åka. Då är det svårt att låta bli. Problemet, som är ganska stort, är att jag egentligen ska jobba.

Jag har varit ledig en del på senaste tiden, är rädd att jag ställer till det lite för mina arbetskamrater som får kämpa på medan jag åker på skidsemester. Eller. Egentligen är det kärlekssemestrar. Jag åker faktiskt för att träffa min Anders, sen får man ju lov att ägna sig åt skidåkning vare sig man vill eller inte. Frågan är om inte alla ändå tycker att jag smiter iväg nu när det faktiskt är ganska körigt på jobbet. Jag tycker väldigt mycket om mina arbetskamrater, och vill att de ska tycka mycket om mig.

Det går ju en del pengar också. Mina extratimmar jag jobbat in den här månaden hade jag tänkt ta ut i pengar, det hade blivit en del. Nu får jag ju ta ut dem som komp istället. Och så kostar skidhyra och grejer en del. Men nog är det värt några tusen att träffa Anders.

Jenny sa idag att det var lite ovant att se mig så saknig. Att jag brukar vara så självständig och inte hänga upp mig så mycket, vara "beroende", av någon annan. Och det är sant, jag är lite mesig just nu. Men samtidigt tycker jag att det är en ganska härlig känsla att tycka om någon så mycket att man hela tiden vill vara i närheten. Jag behöver inte vara precis intill hela tiden, men jag längtar verkligen efter att ha honom här i närheten, veta att han är hemma när jag kommer hem från jobbet till exempel. Om tre och en halv vecka är han det. Men tre och en halv vecka är lååång tid.