Bråk

Jag kom hem från jobbet för en timma sen. Satte mig och tittade på mina fiskar lite och hörde att grannarna var igång och bråkade för fullt. Det var nästan läskigt. De är så jävla arga på varandra. Och skriker så jävla fula saker till varandra.

Hur i hela fridens namn kan man leva så? Varför flyttar de inte isär? Visst, många har stormiga förhållanden, men såhär?! Så fort någon av dem kommer innanför dörrn så börjar de tävla om vem som kan säga den fulaste, mest förnedrande saken om den andra. Dessutom håller de ju på hela nätterna. Och dagarna.

Jag och Kristoffer har ett så sunt förhållande. :)

Första åren vi var ihop så sa jag till alla att "vi har aldrig bråkat". De flesta trodde mig inte, men det var sant. Nu bråkar vi ibland såklart, men det är bara trevligt. Då kan skratta åt sig själv lite för att man är så jävla fjantig. (Bakom en dörr eller nåt så han inte ser, såklart. Man måste ju verka arg liksom).

Bråkar lite gör man ju med alla man tycker om, eller? Men, jag och Kristoffer bråkar inte så jävla argt på varandra. Vi säger aldrig taskiga saker som man sen måste ångra. T.ex.

-Det är slut mellan oss, jag vill inte se dig mer. eller

-Din fula äckliga jävla idiotjävel. eller

-Ta ditt pick och pack och dra. eller

-Håll käften din fule fan.

Det är det som skiljer oss ifrån grannarna.