Så blev det en natt till

Planeringen av repertoar och övningstillfällen drog (så klart) ut på tiden. Jag hade tänkt komma iväg senast åtta, men klockan blev halv nio. När jag satte mig i bilen och körde den korta vägen hem till mor och far, för att hämta mina väskor, så kände jag. Nä, jag orkar inte köra till kalmar ikväll. Trafikfara. Och som en god vän till mig skulle ha sagt: Det finns så många som tycker så mycket om mig, så jag kan inte utsätta mig för den faran. Eller hrm. Jaja. Det skulle lika gärna kunnat vara jag själv som uttryckte mig på det viset.

Så imorn kliver jag up klockan sex, äter fort som tusan, och ger mig iväg till Kalmar. JO, såklart kommer jag vara trött då med, men då är det iallafall ljust ute, och därmed lite mer uppiggande.

Jag tycker mycket om att köra bil. Speciellt själv, och lyssna på precis vilka skivor jag vill, precis hur högt jag vill. Men det är inget kul att köra i en och en halv timme, när man bara vill sova.

Godnatt.