En stor suck

Det är ju så man får skämmas. Läste justpå aftonbladet att några personer från nationalsocialistiskfront varit och härjat i Kalmar idag.

Jag blir så ledsen av sånt där. Arg blir jag också, så det kokar i mig, men mest ledsen. Det är så sorgligt att människor kan vara så själviska och tänka så elakt om andra människor. Hur de kan skilja på människa och människa, säga att vissa är mer värda, och har egenrätt till en del platser på jorden. Vem har lovat er att Sverige för ert?

Jag vill bara krama de små naziststackarna och visa dem att det finns bra människor att ty sig till om man känner sig ensam och övergiven. Man behöver inte hata för att bli älskad.

Uch, orkar inte blogga mer om det nu.