Ett så kallat djupt inlägg!

Nu är jag hemma. I min (vår) lägenhet. Det är första natten jag sover här på tre veckor. Kristoffer är på wacken tills sent på söndag. Jag är sjuk. Jobbar hela helgen, men jag har bara sjukskrivit mig imorn, så får jag se hur det känns sen.

Det är lite läskigt att vara här ensam. Grannarna bråkar. Där jag sitter nu är det "tre väggar till deras lägenhet", men jag hör tydligt hur de skriker. Det låter som om de ska slå ihjäl varandra, hon skriker sånna där otäcka ångestfyllda skrik. Ska jag ringa polisen kanske?

Tänk om jag skulle få reda på imorn att grannen blev ihjälslagen, och jag satt här och hörde det utan att ringa polisen. Nu är det iallafall tyst. Antingen är någon död, eller så lämnade någon av dem lägenheten.

Jag har mycket tankar, och är inte trött. Jag har sovit nästan hela dagen idag så jag kan tänka mig att det blir svårt att sova nu.

Svårt det där med tankar. Ska man verkligen skriva sånt här där alla som vill, läser? Ibland skriver jag om saker som är lite "privata" på ett sätt så att bara de som står mig nära förstår. Lite mellan raderna sådär. För på något sätt är det skönt att skriva det man tänker. Bli av med det.

Det jag inte vill skriva här skriver jag på papper. Som en dagbok. Jag skrev "dagbok" om allt som hänt de senaste två-tre månaderna. Jätteskönt att skriva av sig.

Tyvärr hittade en nyfiken Kristoffer min bok och läste. Jag hade absolut gjort detsamma, men det var ändå dumt gjort. Nu vet han allt och det känns skönt ändå, fast det var många saker jag helst hade höllt för mig själv.

Jag tycker inte att jag har gjort någonting fel egentligen(förutom att jag ljugit när han frågat), och jag kan inte ångra O-grejen, för jag gillade ju det. Men det var saker som var onödiga för Kristoffer att veta.

Många tycker nog att jag är knäpp som har en så nära relation med Kristoffer. Hade vi gjort slut på ett nomalt/vanligt sätt så hade nog inte de här hemlisarna varit så stora. Att t.ex. vara kär i någon annan, eller träffa någon annan är ju sånt man gör när man inte är ihop med någon.

Jag vet inte. Kanske är jag och Kristoffer för måna om varandra. Kanske behöver vi en tid helt utan att prata och umgås. Man kan nog vara vänner, men man kanske måste vara "ovänner" ett tag först?

Det är så komplicerat. Ett tag kändes det som att vi fortfarande var ihop, fast utan att pussas, och med skilda sovrum. Det är väl inte bra? Men jag trivs. Jag trivs med Kristoffer, men utan att pussas och allt det där andra man gör när man är kär.

Puh, mycket tankar skrev jag va? Någon som tror att jag kommer somna nu?

Nu när jag ska klicka på publiceraknappen så funderar jag på att radera hela inlägget istället. Jag har ju fått skriva av mig nu, vad är det som känns bättre av alla ni läser det? Jaja, nu publicerar jag.