Hur kommer det sig att nästan varje gång jag vaknar upp "dagen efter" har jag ont. Ontet kan sitta lite här och var, Idag sitter det ordentligt ont i ena skulderbladet, det är ömt precis som om jag skulle haft ett fett blåmärke där. I pannan har jag en liten bula, som också värker, och när jag går och gör den, vid gång, obligatoriska fotböjsrörelsen, gör det ont.
Det är inte så farligt, det är långt ifrån så ont att det hindrar mig att utföra dagens planlagda aktiviteter. Det är bara det att jag inte kan sluta funderade på vad det är som åsamkat mig denna smärta. Vad sysslade jag med igår?
För övrigt kände jag mig så inåtahelvetes bakis idag. Det där går verkligen upp och ner. Ibland känner jag ingenting dagen efter, men det har funnits dagenefterdagar då jag har legat hela dagen. Men iallafall, idag trodde jag att jag eventuellt inte skulle kunna dra ner på stan med cicci. Så kändes det.
Men när jag vankat iväg till toan och tänt lyset förändrades det. Jag var så jädrans snygg, så jag piggnade till på en sekund. Hur ofta är man det när man vaknar med ett väl hårsprayat hår som man legat och gnidit mot kudden hela natten, och en hy som dagen innan var full med smink, och som kanske inte alltid rengjorts så särskilt noga i längtan efter att få krypa ner i sängen.
Men igår rengjorde jag minsann och smetade på massa lancome hydra zen. Det är nog tack vara den jag strålar idag. Och är jättesugen på att dra ner på stan och njuta av alla följande blickar.
Nog om bakisfunderingar. Hur som helst är det bara för mig att vänja mig. Det är dessa två tillstånd som kommer vara huvudsakliga i mitt liv i höst; Full - Bakis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag är övertygad om att den värk du klagar över är guds sätt att straffa dig för den värk du helt oprovocerat gav mig...
Skicka en kommentar