Jag är kul

Jaha. Ännu mer sur över mobilinlämningen. Det är åt helvete med hela mitt liv. hahahahhahahahaa, nejnejnej. Tänk om man vore så skör?

Det är bara en världslig sak, som han sa Karlsson på taket, men jag kommer inte få tillbaka mobilen på en vecka. De kollar på den på några timmar, sa de i telenorbutiken. På stället där jag lämnade in den sa de däremot 5-6 dagar.

De sa även att alla nummer i telefonen antagligen kommer att raderas, men jag kvittrade glatt att jag hade sparat dem på sim-kortet. För det trodde jag. Jag hade fel. När jag satte i kortet i den (Instruktioner för kungar: byt nästkommande ord mot finfina!) skruttiga mobilen jag fått låna av KungChristian, så visade det sig att jag inte hade särskilt många nummer sparade på kortet.

Åå Åke, vad dumt. Jag får väl starta en liten grupp på facebook som heter "ge mig ditt nr" och skicka en inbjudan till alla mina vänner. Oj, så praktiskt med facebook. Eller så väntar jag helt enkelt på att folk hör av sig till mig, så att jag får deras nummer tillbaka. Det är ju så det brukar gå till för mina stackars arma vänner. Bollen ligger liksom alltid hos dem. Personer som är som jag, (alltså dåliga på att höra av sig) de försvinner av någon konstig anledning ur mitt liv.

Något som var kul däremot, med mobilinlämningen, det var turen dit. Christian lovade i ett svagt ögonblick att promenera dit med mig. Det där stället låg ute vid flygplatsen, och det var lite längre bort än vad Christian hade räknat med när han lovade mig sällskap. Ja, det som var kul var alltså Christian. Christian du är kul. Kanske tycker jag du är kul bara för att du skrattar så mycket åt mig. Nej, du är väldigt kul själv. Men det är väldigt kul att du tycker jag är väldigt kul.