Just nu, och sedan två dagar tillbaka står jag och nyser bland en massa flyttkartonger. Sedan i måndags kl 10 har jag packat kan man säga. Eller nja, idag har jag varit iväg några välbehövliga timmar med Mäddi.
Det jag vill ha sagt är hursomhelst att väldigt många timmar har lagts på att packa. Ändå är det galet mycket kvar. Aldrig har någon tagit så lång tid på sig att packa. Det finns två anledningar till detta.
Den ena är att jag är ofantligt petnoga med att sortera, slänga och organisera alla prylar. Jag är alltså galet ordningssam. Ingen som känner mig tror väl på det, men så är fallet. Jag älskar faktiskt att ha ordning, näst intill sjukligt nogrann ordning. (Anledningen till att jag allt som oftast inte har ordning är att jag älskar ännu mer att låta bli att städa). Men nu tar jag iallafall tillfället i akt att göra en rejäl utrensning och organisering bland min alltmer sinande samling tillhörigheter.
Den andra anledningen till den utdragna flyttpackningen är mitt väldigt miljövänliga samvete. Allt ska källsorteras. Allt gjort av papper, metall, plast och glas sorteras. Några (få) exempel är värmeljus, gamla mynt, skålar och burkar i olika material, otaliga papper och tidningar som inte ens gud vet varför jag har sparat på i alla år. Alla gamla fotoramar som legat nerpackade i flera år åker nu i soporna, då skiljer jag förstås på delarna. Ramen åker i metallåtervinningen (om den råkar vara gjord i metall då förstås) glaset i glasåtervinningen.
Och så alla dessa använda batterier som jag hittar överallt. Vart jag än är och rensar dyker det upp batteri efter batteri och varje gång får jag springa och lägga dem i min lilla batteri-insamling i sovrummet. Som inte är så liten längre. 130 stycken batterier räknade jag just till.
Vad skönt det vore ibland att göra sig av med lite av det där samvetet, och bara hiva allt i en och samma svarta sopsäck. Jag skulle spara så mycket tid, och så mycket suckar.
Men. Tack vare mitt klimatsmarta samvete kan jag också säga till mina barnbarn om 50 år att jag gjorde mitt bästa för att vara rädd om vår planet. Kan du?
Det jag vill ha sagt är hursomhelst att väldigt många timmar har lagts på att packa. Ändå är det galet mycket kvar. Aldrig har någon tagit så lång tid på sig att packa. Det finns två anledningar till detta.
Den ena är att jag är ofantligt petnoga med att sortera, slänga och organisera alla prylar. Jag är alltså galet ordningssam. Ingen som känner mig tror väl på det, men så är fallet. Jag älskar faktiskt att ha ordning, näst intill sjukligt nogrann ordning. (Anledningen till att jag allt som oftast inte har ordning är att jag älskar ännu mer att låta bli att städa). Men nu tar jag iallafall tillfället i akt att göra en rejäl utrensning och organisering bland min alltmer sinande samling tillhörigheter.
Den andra anledningen till den utdragna flyttpackningen är mitt väldigt miljövänliga samvete. Allt ska källsorteras. Allt gjort av papper, metall, plast och glas sorteras. Några (få) exempel är värmeljus, gamla mynt, skålar och burkar i olika material, otaliga papper och tidningar som inte ens gud vet varför jag har sparat på i alla år. Alla gamla fotoramar som legat nerpackade i flera år åker nu i soporna, då skiljer jag förstås på delarna. Ramen åker i metallåtervinningen (om den råkar vara gjord i metall då förstås) glaset i glasåtervinningen.
Och så alla dessa använda batterier som jag hittar överallt. Vart jag än är och rensar dyker det upp batteri efter batteri och varje gång får jag springa och lägga dem i min lilla batteri-insamling i sovrummet. Som inte är så liten längre. 130 stycken batterier räknade jag just till.
Vad skönt det vore ibland att göra sig av med lite av det där samvetet, och bara hiva allt i en och samma svarta sopsäck. Jag skulle spara så mycket tid, och så mycket suckar.
Men. Tack vare mitt klimatsmarta samvete kan jag också säga till mina barnbarn om 50 år att jag gjorde mitt bästa för att vara rädd om vår planet. Kan du?
5 kommentarer:
Isbjörnarna mår fint...
what? kanske är det där nån kluring jag borde förstå. Men icke. Nån mer ledtråd kanske?
ledtråd 2: Stor snopp
Ahaa. Küüüüüngen!
Nej! Jag kommer säga till mina barnbarn att det var mitt fel alltihop och att dom lika gärna kan stänga av respiratorn...
Skicka en kommentar