Snooz

Jag har ett problem med mitt dagliga uppvaknande. Det handlar om en funktion som heter snooz. En fantastisk funktion när klockan ringer och ögonen knappt går att hålla öppna. Halvt i sömnen, av ren automatik, trycker jag på knappen "snooz" och somnar om inom en sekund.

Varje gång jag trycker på snooz låter alarmet mig sova i 9 minuter till, för att sedan pipa tills jag återigen trycker på snooz. Såhär kan det fortsätta, och efter några få tryck på snoozknappen har jag snoozat bort närmare en timma. Så mycket annat jag kunde få gjort på en timma, tänker jag irriterat. Visst, lite extra sömn kanske inte skadar, men en tio-minuters-intervall-sömn kanske inte är den bästa. Då hade det ju varit bättre att ställa alarmet på en timma senare redan från början. Så hade jag fått en timmas extra ordentlig sömn. Tusan.

Samtidigt är det ju så skönt att få trycka på knappen och somna om, om och om igen. Det är ju ändå den där lilla, korta stunden när man ligger så otroligt skönt i den otroligt gosiga och lagom varma sängen, och känner, "nu somnar jag", som är den allra härligaste känslan i sömnsammanhang.

Detta resulterade i mitt egna lilla påfund att varje gång alarmet ringer, ägna det några sekunder extra för att ställa om det. Om den ringer klockan 8.00, ställer jag om alarmet på 8.03, sedan 8.06, 8.09 osv. Tre minuters snooz, eller nio som innan, det spelar ingen roll, för på tre minuter har jag ändå hunnit somna in och drömma en liten härlig saga. Och det fantastiska är ju då att jag inte slösar lika mycket tid. Tre minuters extra sömn hit eller dit, det kan dagen bjuda på.

Det finns förstås ett men här också. Jag är ju inte helt pigg när jag ställer om klockan. Så titt som tätt händer det att jag stället klockan på t.ex 18.06 istället för 8.06. Det kan också förekomma att jag ställer den på rätt tid, men sedan missar den lilla, men ack så viktiga detaljen att trycka på knappen "spara". Dessa två små fadäser upptäcker jag med ännu mer irritation en halvtimma, en timma, eller tre timmar senare, när jag vaknar för att jag har tröttnat på att sova.

Fuckfuckfuck. Då har jag ju slösat dyrbar fritid på sömn, utan att ens ha fått njuta av själva insomningsögonblicket. Då var ju 9-minuters-snooz-alternativet bättre.

Märkligt fenomen det här. För när jag ska upp och jobba på morgonen, eller göra något annat viktigt som innehåller tidspassning (mina snoozfingrar anser inte att t.ex. tvätt-tid är viktigt), ja då studsar jag minsann upp utan problem när klockan ringer för första gången. Och känner mig jättepigg och utvilad några minuter senare. Men hur mycket jag än peppar mig själv att inte snooza, så gör jag det ändå.

Idag sa jag till och med högt och tydligt för mig själv, så att hela jag hörde det "Idag får du bara snooza en gång Charlotte, jag menar allvar". Jag ägnade desstutom en tanke åt det goda nybakta brödet som jag skulle äta till frukost. Ändå var jag inte uppe fören 9.05, trots att klockan ringde 8.30, första gången. Märkligt. Och störigt.