Jag är så glad

Allt är så himla på sin plats. Eller, vid närmare efetrtanke är det inte det, men det tänker jag inte på just nu. :)

Några grejer som gör att jag skrattar högt i min ensamhet, och faktiskt tar ett och annat glädjeskutt:

• Öban är född! Jag förstår att man vill vara i sin lilla familjebubbla en tid framöver, men när de vill börja släppa folk inpå livet igen ska jag umgås så mycket jag bara kan med älskade cicci och Öban (och Henk förstås, men det är kanske mest när han är på jobbet som jag behövs för sällskap..)
  
• Jag hade en toppenhelg. Mycket trevligt sällskap, lagom fylla, mycket mys. Och jag ser fram emot hur många sånna helger som helst i höst.
  
• Kristoffer och jag är sånna himla toppenbra kompisar. Vi pratar varje dag, och rådgör med varandra angående hans date, hur han ska gå vidare och sådär. Helt sjukt att jag sitter och tjatar på mitt ex att ringa sitt nya ragg, och ger honom råd (alltså inga fula råd med baktankar om att det ska skita sig). Men jag är helt enkelt så himla glad för hans skull.
  
  Visst kan det kännas konstigt, tanken på honom tillsammans med någon annan, det har ändå varit vi de senaste sex åren. Men jag det är bara för att det är "ovant", därför att grejen att vi inte är tillsammans längre är jag helt och hållet tillfreds med. Därför tycker jag bara det är bra om han blir kär i någon annan. Så som man önskar för alla vänner. Jag är inte ett dugg svartsjuk, och det är så skönt!
  
• Skolan också. Just nu ser jag väldigt positivt på den av någon konstig anledning. Praktiken är alldeles snart slut, jag har lärt mig massor, och jag tror att jag kommer ro mitt stora projekt i hamn.
  
• Musik. Det finns så himla mycket bra musik, och jag är så sugen på att börja spela och sjunga igen. Just nu har jag inte tid, men om någon vecka tror jag att jag är igång. Kasst av mig att låta mitt fina piano stå och samla damm.
  
  Tjofadderittan

Klackarna i taket å de

Gårdagen var en trevlig dag. Kvällen var trevlig hos Mäddi, det blev ingen utgång, utan hemgång. Eller jo, vi hängde ju på Esplanaden ett tag förstås, nästan samma sak som att gå på dans faktiskt.

Nu ska jag tvätta lite sen ska jag till Madde igen. Vi ska laga mycket god mat, och göra ett nytt försök i att ta oss ut.

Imorn får jag inte vara bakis. Jag har massor att göra. Alltså ska jag dricka massor av sprit idag, det är bra för mig. Då vaknar jag pigg.

Jag är lite granna glupsk bara

eeää.. måste ju tillkännage något. Lika bra att säga det, så att ni beundrare som står utanför huset och väntar på att följa efter mig på min promenad som jag skrev om, inte undrar varför jag inte sätter mig och äter min goda mackor.

Jag har redan ätit dem.

Ja, jag blev så sugen på dem, så jag ville inte hålla mig. Satt på balkongen gjorde jag, och det var nog katten bätre än att ta med dem ut. Tusan också, balkong alltså. Det vill jag ju gärna ha, men jag måste ju sänka kraven på nästa lägenhet, inte höja dem.

Nu ska jag iallafall ge mig av. Frågan är vart jag ska promenera. Mest gillar jag Svinö, men eftersom gångbron dit är avstängd för renovering, och man faktiskt inte får promenera på ölandsbron, får jag väl ta stensö. Det är ganska skuggigt där. Skälbyrundan är för kort, minst en halvmil ska jag gå. Fasen. Jaja, nu ger jag mig av. Skicka ett sms med promenadförslag inom fem minuter, annars tar jag Stensö.

Och hörnini beundrare, ta med cykel, jag går raskt.

Vacker utsikt och en riktig brittsommar

Jag trivs verkligen på min praktikplats, trots att jag måste gå upp kl 06.00 varje morgon, känner jag att jag kan tänka mig att jobab som lärare. En tanke som varit långt bort innan jag gav mig ut på den här fem veckor långa praktiken. Nästa vecka är den sista, och jag kommer verkligen sakna det.

Jag tycker till och med det är helt okej att åka buss i 40 minuter varje dag. Det är nämligen så fantastiskt fint runt vägen. Hav hav hav i hela sex kilometer, och nästan varje dag jag har åkt så har det varit soligt och vindstilla.

Såhär fint kan det vara när man åker till "jobbet". (Ja, hrm, lite varning va. Jag sitter alltså och fotar utsikten från bussfönstret...)

Nu ska jag göra något tokigt. De nybakade frallorna med parmaskinka, purjolök och keso på ska jag ta med mig ut. Det är så himla skönt väder. T-shirt-värme faktiskt. En riktigt brittsommar. Så någonstans på min långa promenad ska jag sätta mig och äta. Konstigt ju. Helt själv.

Ikväll är det fest, och då ska jag inte vara själv minsann. Jag ska ladda med ett långt vindrickande bad efter promenaden.

Några små livsuppdateringar

Först och främst var helgen tokbra. Jag hann med massa kul, bland annat en mycket trevlig fest med tillhörande utgång på Lördagen. Begav mig till Anna, en ganska "ny" vän, och där träffade jag 6 st andra, helt nya vänner. Trevligt, sånt gillas.

Annat som jag fick vara med om var en miniweekend på Öland tillsammans med mamma, syskon, moster och kusiner. Lugn, mysigt och gott. Och så ett besök hos familjen Sandström/Jäghagen på Söndagen. Cicci var svullen och hade ett huvud halvvägs ut genom muttan. Hon gick på ett kul sätt.

Jaja, tänkte bara om någon var intresserad av min toppenhelg.

Ikväll blev man bjuden på middag av en toppentrevlig matlagare tillsammans med några andra mycket trevliga tjejer. Det bjöds även på rödvin i stora glas, och där någonstans försvann min förmåga till att stava till frukt.

En supertrevlig kväll en helt vanlig vardag, vilket bra initiativ M! Varför gör man inte sånt oftare?

Stoppknappar ur funktion, världen i gungning

Vilket otroligt problem mina medresenären på bussen till Färjestaden stod inför idag på morgonen.

Redan när jag åkt några hållplatser stod det klart för mig, plingfunktionen i bussen var trasig. Alltså, när man tryckte på någon av stoppknapparna hände - ingenting

Såhär såg det ut för alla resenärer som planerade att stiga av vid nästkommande hållplats:
(utan mig då, för mina iaktagande ögon och slutledningsförmåga gjorde ju att jag ganska snabbt insåg att stoppknapparna var ur funktion):

De provade att trycka på knappen vid sin plats, det plingade inte. De sträckte sig till knappen som tillhörde platsen bredvid. Attans skit, den fungerade inte heller. Två stycken testade, pinsamt att testa fler. De skruvade nervöst på sig i sitt säte när de insåg att det inte på det vanliga, rätta sättet, gick att meddela chauffören att han skulle stanna vid nästa hållplats.

Hur gör man då? Det finns några alternativ som jag fick iaktta där på bussen idag på morgonen. Man kan..

1. ..sitta kvar och fortsätta skruva på sig, och lättad andas ut när man ser att det står folk och väntar på hållplatsen, busschauffören kommer alltså att stanna ändå. (undrar om de hade åkt med till nästa hållplats annars, eller kanske nästa igen om det inte hade stått folk där heller)
2. ..gå och ställa sig vid dörren iallafall, trots att chauffören inte har hört något pling. Sen står man där vid dörren och slänger några blickar på chauffören och hoppas att han förstår att man vill gå av. När det visar sig att chauffören inte förstår det, utan precis är på väg att köra förbi hållplatsen skriker man: Hallåå så att chauffören tvärnitar.
3. ..man kan med en sur blick följa hållplatsen man skulle klivit av på, sen gå fram och säga till busschauffören att man faktiskt skulle klivit av därborta, varpå chauffören stannar bussen mitt i vägen och låter en kliva av.
4. ..gå fram till busschauffören och säga: "Hej herr busschaufför, stoppknapparna fungerar inte idag, jag skulle vilja gå av vid nästa hållplats".

Vilket alternativ låter bäst tycker du? Jag kan inte förklara varför jag gjorde just så, men nr 4 valde jag.

Stackars busschaufför, han måste ju undrat vad det var för en skock skumma människor han körde på idag. För jag antar att det inte var fören jag skulle av, som han faktiskt förstod att plingknapparna inte fungerade.

Sprungit genom vacker skog

Jag har varit ute och sprungit ikväll. Och njutit. Vilken livsnjutare jag är. Ler när jag springer för att det är så fint i skogen. haha.

Tog några bilder förstås. Hur kan man ha tid att fota när man är ute och springer undrar kanske ni. Men jag gick en bit några gånger. Det kallas faktiskt inte lathet, utan intervallträning. Älskar att srpinga fort fort ibland, inte jogga liksom.

Underbar dag

Underbar helg rättare sagt. Igår var en sån toppenkväll med kräftskiva hos Christian. Supergod mat, finfina kräftor och härliga människor. Christian bjöd på smirnoff. Jag drack en del.

Jag brukar inte dricka ren sprit, ocvh jag brukar inte dricka efter 12. Men efter tolv satt jag minsann i Tulles soffa och halsade smirnoff direkt ur falskan.

När de andra gick ut cyklade jag hem. Vilken cykeltur, den kunde gått hur som helst. Men hem kom jag, och somnade på två sekunder, kläderna hann jag få av mig, men sminket satt kvar.

När jag vaknade idag var jag lite bakis, men det gick över nästan helt efter en ordentlig frukost. Sen gav jag mig ner till parken där Madde och hennes kompis Anders satt och åt hamburgare. Det var så fantastiskt väder. Solen sken jättevarmt och det blåste friska havsvindar. Wonderful!

Anders drog hem för att hämta sina kitesurfinggrejer. Sen stod jag och Madde på bryggan vid kalmarsundsparken och tittade på kitesurfarna hur länge som helst. Så jäkla häftigt! Såg riktigt riktigt kul ut.

Ja, som sagt, vi stod där ett bra tag och tittade, det blåste massor, men solen värmde och hela alltihop kändes så fantastiskt härligt! Sen satt vi på en bänk där vid havet, fortsatte titta, och skrattade massor åt roliga människor. Oj, vad bra man kan må ibland.

Jag älskar att vara ute. Jag älskar att bo vid havet. Jag älskar härliga människor.

Benkoll

Fick just ett sms av Matilda, min syster. Hon har varit och skrivit tenta idag. Såhär hade tentavakterna skrivit till studenterna:

Please put your legs up on youre desk so we can check them

Matilda sa att de hade klagat lite på att en del egentligen var för håriga, men de hade fått skriva tentan iallafall. Den här gången.

Jag dör, gud vad roligt.

Syfilis

Idag när jag och christina var på Maxi och handlade mat så var vi med i en tävling som handlade om hur nyttigt det egentligen är att äta frukt och grönt.

Och kan ni tänka er? Vi hade båda alla rätt och vann varsitt förstapris. Varsin paket med syfilis.

Sovmorgon

Imorn får jag sova till klockan 7. Ända till klockan sju alltså.

Knäppt att jag tycker det är sovmorgon, men i dessa VFU-tider är det så. Kl 8 börjar jag varje morgon, och det är en bit till Färjestaden, så jag stiger upp kl 6 måndag-fredag. (bussen kostar förresten 25 jävla spänn enkel resa!)

Det är olika det där, hur mycket tid jag vill ha på morgonen, ibland går jag upp en kvart innan jag ska iväg, ochy hinner både kissa, äta och piffa. Men just nu är jag inne i en period när jag gillar att äta en lång frukost och titta på nyhetsmorgon. Så då behöver jag en timma.

Det är förresten så himla fint att åka över havet tidig morgon. (För er som inte vet så ligger Färjestaden på Öland, vilket betyder att jag färdas över den berömda ölandsbron två gånger varje dag)

Hur trött jag än är så känner jag mig glad, och tänker att jag mår så himla bra, när jag åker där över bron, kollar på havet som glittrar, och lyssnar på bra musik i Ipoden. (Idag såg jag till och med en segelbåt ute till havs i ottan, det var trevligt)

Ja, jag blir nästan poetisk. Imorn när jag åker över kanske jag skulle dikta ihop något. Lite poesi att skriva i bloggen imorn?

Min (vår) lägenhet

Jag älskar den här lägenheten. Speciellet just nu när den är nystädad och jättemysig. (Har haft visning ikväll, därav den ovanligt förekommande renheten).

Jag kan verkligen inte bo kvar, den är alldeles för stor, och framförallt, för dyr, för mig. Men ändå. Det finns mycket som är mycket bra. Jag älskar verkligen läget, promenadavstånd till stan, skog runt knuten, och "granne" med giraffen.

Fint område, nu efter all renovering. Det snyggaste badrummet jag kan tänka mig, stort fräscht kök, världens mysigaste balle, storastora fönster, härligt vardasrum, stort "syrum" proppfullt med pysselgrejer som får kreativiteten att galoppera (här försökte jag få till ett töntigt uttryck..).

Men dyr.

Känns lite vemodigt faktiskt.

Den snoriga gårdagen

Jag har nu varit ute på VFU (verksamhetsförlagd utbildning förstår ni =praktik) Barnen har förstås hunnit smitta mig med både baciller och bacillusker. Lagom till helgen blev jag sjuk. Himla roligt.

Jag trotsade dock min snoriga förkylning och drog ner på stan igår. Först på dagen, för att gå mix megapols tipspromenad. Anders med vän hade tagit sig från stockholm i mix megapol-bil och stod och DJ:ade lite i kvastengallerian, och delade ut prylar och priser. Jag vann fina grejer på tipspromenaden. Några olika skomedel från Bianco, ett golfspel, tre par flipflops, en vattentät mobilväska (som jag ska ha när jag duschar), en bok och icke att förglömma, en mix megapol-bläckpenna. Tror det var allt. Efter att jag fått gå backstage och skött DJ:ingen och fått jublande aplåder från förbigående människor, gick vi och åt, grabbarna och jag. Det var inte jättegott, men väldigt trevligt.

På kvällen blev jag väldigt fin i klackskor, klänning och min nya fina ullkappa från benetton (Jag köpte den i fredags. Impulsköp. Den är verkligen himla fin och behövlig, men lite granna rädd för mig själv blir jag när jag gör sånna dyra impulsköp.) och drog ner på stan igen. Till puben med Tulle och Mäddi.

På puben var det skränigt, och jag och Tulle kände lite att det kanske inte var vår grej att gå till studentpuben längre. Nu när man är vuxen ska man visst hänga på laamtååjet sa Christian.

Jag och Christian hade väldigt roligt på vägen hem. Jag blev som vanligt så tacksam efter några drinkar, och skrattar åt allt. Det är bra för Christian, då får han känna att han är rolig. Det roliga är jag idag, i nyktert tillstånd tänker tillbaka till skämten och ordvitsarna som drogs, och skrattar. Det var äkta kul Christian. Du är rolig.

-Du får säkert höra det här jämt, men din näsa är oerhört sympatisk.
-Jag är inte värd den näsan, det skulle aldrig funka.
-Sympatiiii.
-Daniel hette han
-Magnus hette min
-Stå inte i fisen.
-Det är allt lite kylslaget ikväll Charlotte.
-Sådärja, upp med stödet. Då bär det iväg.

Den här filmen är så loj så jag måste visa. Mitt fåniga halvhjärtade skratt får det ju inte precis att verka som att vi hade särskilt kul.

Mjukisbyxor everywhere

Förut höll sig "trenden" med stora urtvättade mjukisbyxor nedstoppade i sportsockar, till högstadiet och möjligtvis gymnasiet. Det har nu visat sig att dessa mjukisbyxor med tillhörande skitiga sneakers, tisha eller munkjacka, ruffsigt hår, på tjejer gärna blonderat med mörk utväxt, inte tillhörde en viss ålder. Det tillhör en viss generation.

Det är alltså inget som tonåringarna växer ifrån. Detta har jag till min stora förfäran kommit till insikt med idag. Jag sitter på högskolebiblan och pluggar och ser dem överallt. Huva. Vad är det för fel på att klä upp sig? Jag är ändå inte den som är särskilt fåfäng. Jag går gärna ut osminkad och i mjukisbyxor om jag ska till affären till exempel. Men om man har på sig samma slappa outfit hela tiden och varje dag, kanske till och med på krogen, då har man fastnat i mjukisbyxträsket. Och då är det illa.

Sedan de nya studenterna invaderat stan under de senaste veckorna har det förresten slagit mig vad mycket som hänt med mig de senaste fyra åren. Som artonåring och nybliven högskolestudent känner man sig jävligt vuxen. Men när jag nu ser de artonåriga nyblivna studenterna känner jag mig som sagt vääldigt mycket större. Jag är så mycker mer säker på mig själv, trygg brukar man väl säga? Och såå mycket ballare.

Vad kul det känns att gå på kåren i höst. Not. Det blir nog inte så mycket av det. 23 är en bra åldersgräns känner jag. Inte 18.

Fyllot är inte bakis - men snygg

Hur kommer det sig att nästan varje gång jag vaknar upp "dagen efter" har jag ont. Ontet kan sitta lite här och var, Idag sitter det ordentligt ont i ena skulderbladet, det är ömt precis som om jag skulle haft ett fett blåmärke där. I pannan har jag en liten bula, som också värker, och när jag går och gör den, vid gång, obligatoriska fotböjsrörelsen, gör det ont.

Det är inte så farligt, det är långt ifrån så ont att det hindrar mig att utföra dagens planlagda aktiviteter. Det är bara det att jag inte kan sluta funderade på vad det är som åsamkat mig denna smärta. Vad sysslade jag med igår?

För övrigt kände jag mig så inåtahelvetes bakis idag. Det där går verkligen upp och ner. Ibland känner jag ingenting dagen efter, men det har funnits dagenefterdagar då jag har legat hela dagen. Men iallafall, idag trodde jag att jag eventuellt inte skulle kunna dra ner på stan med cicci. Så kändes det.

Men när jag vankat iväg till toan och tänt lyset förändrades det. Jag var så jädrans snygg, så jag piggnade till på en sekund. Hur ofta är man det när man vaknar med ett väl hårsprayat hår som man legat och gnidit mot kudden hela natten, och en hy som dagen innan var full med smink, och som kanske inte alltid rengjorts så särskilt noga i längtan efter att få krypa ner i sängen.

Men igår rengjorde jag minsann och smetade på massa lancome hydra zen. Det är nog tack vara den jag strålar idag. Och är jättesugen på att dra ner på stan och njuta av alla följande blickar.

Nog om bakisfunderingar. Hur som helst är det bara för mig att vänja mig. Det är dessa två tillstånd som kommer vara huvudsakliga i mitt liv i höst; Full - Bakis.

Surströmming

Jodå, de vana surströmmingsförtärarna var imponerade av mig ikväll. Jag åt vant av den ruttna fisken, och tyckte det smakade riktigt bra. Fast Peter sa åt mig att sluta, magen tål inte hur mycket som helst om man inte är van, sa han.

Det var mycket trevligt där i Peters trivsamma kolonilott, med ölen och snapsglaset som av någon konstig anledning alltid var fullt. Hela eftermiddagen har varit bra. Ett kanonpass på jobbet helt igenom, och sen då en cykeltur med bra musik till södra, där första ölen öppnades innan jag hann sätta mig.

Fingrarna luktar inge vejdare. Ska inte lukta mer på dem ikväll.

En härlig dag rakt igenom

Idag är inte min dag.

Jag gick upp tidigt, för att plugga. 12.30 skulle jag ha seminarie. Jag fick förstås inte så mycket gjort hemma, så jag bestämde mig för att dra till biblan istället. Proceduren "att komma iväg" tog sitt lilla längre än tänkta tag. Ni vet, välja väska, vilka skor passar till. Knyta hårband i håret, knyta det på ett annat sätt. Nej förresten, bort med det. Ska jag ta regnjacka, eller bara en tjock tröja?

När jag tillslut kom ut till cykelstället upptäckte jag till min stora fasa att min cykel inte var där. Stulen? Nej, fan, tusan, den står ju vid stationen. Jaha, gå till biblan, det tar ju en kvart. Jag hade ju redan bråttom.

Väl på biblan letade jag upp boken och satte mig tillrätta vid datorn. Det mesta av det jag skulle läsa fanns i dokument som man hämtar hem från internet. Jag försökte och försökte, men nej. För första gången i världhistorien var det fel på högskolebiblans uppkoppling. Det gick inte att få tag i dokumenten som skulle läsas. Jag ville skrika rakt ut att Kalmar högskola är den sämsta skithögskolan i hela världen. Och att alla som jobbade på biblan såg ut som pomperipossa och var idioter rakt igenom. Men jag höll mig i skinnet och promenerade hem igen.

Över en timma dyrbar tid slösades på att jag fick för mig att gå till biblan och plugga. Tiden som fanns kvar till plugg räckte inte till, jag kom alldelles oförberedd till seminariet. Det gjorde mig iochförsig inte nervös, det brukar alltid gå att ordbajsa sig igenom. Hur många känner man inte till som alltid bara läser baksidan på böckerna som ska diskuteras, och sedan nickar instämmande till det de andra säger, och slänger in en och annan kommentar i stil med "man måste se alla individuella barn".

Men nix pix. Det gick inte idag. Jag blev inte godkänd och måste gå på uppsamlingsheat med alla andra losers. Inte en enda gång under mina 3 år på högskolan har jag behövt göra en omtenta eller restuppgift. Nu kan jag inte skryta med det längre.

Vilken trevlig kväll det blev

Jag åkte hem från Järnforsen tidigare än jag tänkt. Stod inte ut. Kl 16 stannade tåget i Kalmar. Desto mer bra blev beslutet att åka hem när Cicci undrade om hon och Amande skulle komma och hälsa på, och om vi kanske skulle äta något ihop?!

Tacogratäng blev det, och efter det ville de två gravida kvinnorna breda ut sig lite. Vi låg i soffan ett bra tag och snackade både strunt och allvar. Precis som det ska vara. Jag kände på magarna, och speciellt amandas innehåll var villig att heja på mig. Så himla häftigt det där med bäbis inne i magen!

Ciccis mage var nåt så gudens tjock idag. Fast nu blir den visst inte så mycket större sa de två som vet (för det får man väl hoppas att de gör) Nu ska den istället börja sjunka neråt, så Cicci slipper explodera, sprängas och spricka upp. (Ja just vid magen iallafall).

Nu ska jag faktiskt ta och plocka undan lite av all skit som jag har framme. Nu är det nämligen lägenhetsvisning på gång. Nu i några dagar framöver ska jag gå och kolla på massa lägenheter som jag eventuellt ska flytta till. Ja, någon av dem måste jag ju ta. Kan inte bo i den här dyrgripen i flera månader. Alla de som jag ska och kolla på verkar kanon än så länge, jättebra områden, nära city (det är bra så jag inte har så långt när jag ska vingla hem från krogen vilken jag kommer göra ungefär sju dagar i veckan i höst).

Jag har ångest redan nu över den otroliga besultsångesten jag kommer ha när det väl gäller att välja. För jag tror faktiskt att jag kan välja lite som jag vill, iallafall de flesta av dem jag ska kolla på är mycket intresserade av min lägenhet. Oooh vad roligt, men oooh vad jobbigt. puh

Jag retas lite ikväll.

Oj, jag har varit på ett sånt gaulet rethumör ikväll. Min pubertala och hormonstinna lillasyster Louise har varit nära att döda mig, för yttepyttesmå saker jag har gjort. Så lättretlig (=rolig)

Jag kan inte riktigt förklara hur bubbligt roligt det är att retas med sina småsystrar. Jag är äldst av fyra flickor, det är liksom min uppgift i livet att retas. Och när jag blir på det här humöret tycker jag att jag är så grymt asrolig så jag kan inte sluta skratta åt mig själv. Saker som att nypas litelitegrann, sjunga "manamana" med fjantig röst eller kasta någon liten pryl på någon är döroligt.

Och trots att Louise skriver på sin blogg att hon hatar mig just nu, så vet jag så väl att hon mitt i all ilska tycker att hennes storasyster är så jädra knasrolig. För jag vet att så fort hon himlar med ögonen och säger "hahahaa" med tillgjord röst så är det för att hennes mungipor (på grund av min rolighet) börjat röra sig uppåt öronen. Och för att dölja att hon faktiskt tycker att jag är rolig, så drar hon till ett överdrivet lådsasskratt i ironistil.

Men jag vet Älskling. Jag vet att du tycker så mycket om mig, och att du tycker att jag är tokrolig.

Kooossera kossera kossera koooossera

Idag har jag sjungit. Det var lika roligt som alltid. Jag och AC var lite nojiga på genrepet. Låter det bra, blir det uppskattat? Har vi valt alldelles för tråkiga låtar? Men sen när vi väl satte igång kändes det som alltid kanon. och kompgrabbarna var mycket duktiga.

Järnforsenborna gick man ur huse för att ge sig ner på emåvallen idag. Marknad, jubileum och fotbollsmatch för hemvändande gamla jaik:are. Det är stort.

Anars har dagen varit mycket lugn. Jag har som vanligt ägnat mig åt att fika, ligga i mams å paps sköna säng och läsa tidningar, och busat med barn.

Jag har även legat och lyssnat traktorer som brummar utanför fönstret och på korna som råmande säger "Hej, Charlotte, kul att du är och hälsar på." Igår när jag ner till samhället, till det förra huset, fick jag stanna för att låta en stor skock kor gå över vägen. Jädrans bonnby, det är trevligt.