Idag började en ny person på vårt jobb, en medelålders kvinna. När hon kom satt jag och madde på uteplatsen och hejade på Tulles alla roliga upptåg. Men han gick in och kammade till sig precis innan tillskottet kom för att hälsa. Vi däremot kvittrade in strax därefter och hälsade glatt och kanske aningen fnissigt (vi hade ju fortfarande tankarna på Christian som vattnade buskaget med sprayflaska).
Lite senare under eftermiddagen när vi lärt känna tillskottet lite grann berättade hon vad hon tänkte när vi träffades på förmiddagen.
-Vilka små fröknar. Vad gör de här?!
Ja jösses, små fröknar är vad vi är det. Glada som få, fånigt skämtande, och gullegosiga. Men också med näsan ganska högt i vädret och vassa tungor när det behövs. Vilka kärringar vi kommer bli på ålderns höst, när barnen är utflugna och vi ska göra världen. Se upp!
Lite senare under eftermiddagen när vi lärt känna tillskottet lite grann berättade hon vad hon tänkte när vi träffades på förmiddagen.
-Vilka små fröknar. Vad gör de här?!
Ja jösses, små fröknar är vad vi är det. Glada som få, fånigt skämtande, och gullegosiga. Men också med näsan ganska högt i vädret och vassa tungor när det behövs. Vilka kärringar vi kommer bli på ålderns höst, när barnen är utflugna och vi ska göra världen. Se upp!
Christian har gröna fingrar.
Och jag och Mäddi är proffs på pepp. "Jobba, jobba, jooobba" (den där balla ramsan, ni vet..)
2 kommentarer:
Hahah,. tulle gick verkligen in för sin uppgift,..
När jag sa att vi båda läst/läser till lärare sa hon att de var det första hon tänkt när hon såg oss,.
Vi var helt enkelt små skolfröknar.. Och vad tusan gjorde vi där???
Nämen jag ser en början till pollisar hos Christian! Hälsa grattis!
Skicka en kommentar