Farfar 80 år

Idag är det min kära farfars åttionde födelsedag. Detta har ikväll firats tillsammans med de närmsta här på mamma och pappas altan. Trevligt.

Underbar spis

Jo mamma och pappa har fått sin nya spis installed sen jag var hemma sist. Det är en rejäl pjäs. Det är den största spis jag någonsin sett. Den väger 2.8 ton.

De har med stor framgång bakat pizza i spisen. Som tur är har de en sånt där verktyg som riktiga pizzagubbar har när de hanterar pizzan.

Mamma älskar spisen och eldar upp temperaturen i rummet till mellan 25 och 30 grader. Sedan ger spisen ifrån sig värme i ett helt dygn. Underbar spis.

I did a bajsaaaaa

Nu är jag på svensk mark med svenskt tangentbord. Å Ä Ö. Flygningarna gick bra, men det var väldigt segt. Resan tog 38 timmar från Sydney till Strömsnäsbruk. Min incheckade väska vägde 30 kg. 20 kg är högsta tillåtna vikt. Anders vägde 25. Den underbara tanten i incheckningen var sänd ifrån himmelen. Hon log bara och märkte min väska med en orange "heavy"-lapp. I love her

Det var mycket tråkigt att säga hejdå. Tårarna rann när vi gick in i de sovande barnens rum och pussade dem hejdå. Men de gav oss en riktigt rolig sista dag. Speciellt Leila startade dagen alldeles underbart. Jag vaknade av att hon skrek:

-I did a bajsaaaa. Andeeeeers. I did a bajsaaaaa. Anders. Andeeeeeeers.

Jag skrattade gott under täcket där jag låg på soffan på övervåningen. Anders sov på dagbädden i köket och jag hörde att Leila var den enda som var vaken, och nu försökte väcka honom för att hon hade bajsat. Anders tycker inte om Bajs. Anders tycker inte om att torka nybajsade barnrumpor, och han hade lyckats undvika det i en hel månad. Haha. Mycket roligt tyckte jag.

100 gånger roligare blev det när Anders senare berättade vad hon gjorde mer än att skrika att hon hade bajsat. Hon hade tagit pottan med innehållande bajs med sig från toaletten och la den bredvid Anders i sängen för att visa honom. Underbar unge.

Sista natten

Idag har jag handlat de sista julklapparna, och jag ar nojd. Det ar var sista natt har. Sista hela dagen har spenderats pa shopping som sagt, men vi har aven legat pa stranden och badat i havet. Lovely. Nu pa kvallen har vi suttit i tradgarden och atit och druckit jattegott, sakert 30 grader ute nu fortfarande, en underbar kvall alltsa.

Jag har mycket mycket hemakarangest. Jag ar inte ett dugg trott pa detta slappa livet. Jag skulle latt kunna vara ledig i ett ar utan at trottna och langta efter struktur och vardag. Jag vaknar garna utan vackarklocka, kollar hur vadret ser ut (95% av mornarna klarbla himmel och stralande sol) och bestammer mig for vad jag ska gora av dagen. Kanske strosa i affarer, kanske aka pa roadtrip till nagon av alla fantastiska platser som finns bara nagra timmar bort, eller bara ta med en handduk och en bok och ga till stranden. Nej, jag langtar inte hem ett dugg.

Men imorn bar det av hemmat. Jag kommer inte bara sakna sommaren, staden, och den harliga livsstilen har. Jag kommer sakna familjen har. Barnen ar sa himla goa, och nasta gang vi ser dem ar de ett helt ar aldre.

Ikvall somnar jag inte med ett leende pa lapparna. Men kanske imorn nar jag planet lyfter, da ar man verkligen pa vag hem, och da ar det lattare att tanka pa att kul som vantar hemma. Familj och vanner som jag har saknat. Skidakning i salen, mys i min alskade lagenhet, och kanske kanske en resa iegn framat varkanten?!

Dessutom vet jag att jag kommer tillbaka hit. Om ungefar ett ar hoppas jag att vi sitter i en (husbil med AC helst) campervan och far se allt fint igen.

Vi ses snart (ja, ni dar hemma alltsa. Det "lat" nastan som att jag skrev ett farval till Australien har i bloggen, det skulle ju varit tontigt).

Bra dag!

Idag har vi haft en pretty much fantastisk dag. Vi vaknade tidigt och tog bussen in till stan. Dar har vi varit pa akvariet och tittat pa fina fiskar, fula fiskar, seasnakes (vilket faktiskt var det ackligaste djuret jag sett), hajar och dugongs. Vi har aven hunnit med spring i affarer, inkop av nagra julklappar och en fika i parken. Vi gick hem fran stan, det var en bit, men med affarer langs nastan hela vagen gick det som en dans.

Nastan hemma stannade vi til och kopte fisk i fiskaffaren, gronsaker i gronsaksafaren och lite annat i andra affarer. Av detta lagade vi en middag. Den blev god. (zaschimi, sallad med hallumi och avocado och grillad farsk tonfiskfile) (Och vin. vin vin vin.)

Yacki!

Idag har jag betalat ca 700 svenska riksdaler for att sitta pa en bat i fem och en halv timma, fiska i tio minuter, stirrat pa horrisonten resten av tiden, och spytt nio ganger (vackra farger nar det inte langre finns nagon mat att spy upp). Nu vet jag att inga piller hjalper, jag ska aldrig mer aka pa fisketur.

De andra fick fisk. Den var god.

Min keps

En mycket trakig sak har hant, som gramt mig minst tva ganger i timman sedan det intraffade. Igar nar vi satt pa en bank och vantade pa bussen la jag min superfina alskade alskade ed hardy keps bredvid mig, och lamnade den dar nar vi klev pa bussen. Borta forever. Jag fick sjukt mycket angest nar jag upptackte det odesdigra misstaget, och blev mycket ledsen for min keps. Alltsa, inte mycket ledsen sa att jag lag pa bussgolvet och grat fortvivlat, men inombords blev jag mycket ledsen och riktigt arg pa min klantighet. Anders sa att jag var lojlig "det ar ju bara en keps", dumma dumma dumma Anders, jag vill aka hem till Kalmar, miiin keeeps, aaah min keeeps, jag skulle aldrig akt till Sydney, da hade jag aldrig tappat min keeeps, min keeeeps.

Sen gick det over lite.

For att sedan komma tillbaka inatt i mina drommar. Det var som en mardrom nar jag sag hur en snubbe hittade min keps dar pa banken, blev skitglad (forstas) och tog med sig den. Jag forsokte somna om, men varje gang precis nar jag somnade in sa pling-doing dok bilden av min snygga keps upp i huvudet. Jag vande och vred pa mig och saknade min keps sa himla mycket.

Oh josses vad jag alskade dig snygga snygga keps, jag glommer dig aldrig. "Jag koper en ny keps baby" sager Anders, men just den dar kepsen hade en sjal. Den talade till mig, gav mig goda rad i livets alla vagkorsningar. Dessutom verkar inte det motivet finnas att kopa i annat an barnstorlek, och jag ar ju inget barn. I varenda ed hardy buik har har de bara sanna dar med massa farger och paljetter, san vill jag inte ha och dessutom kostar 170 dollar, vilket ar typ 900 spann.

Ah min keps. Aaaah min keps.

Haj

Jag forstar att ni nast intill oroar ihjal er dar hemma. Tva hajattacker pa samma dag. Den ena en kitesurfare som nu ar dod. Det var ju hundratalsmil harifran, men den andra, det var ju precis har i narheten. Inget manniska fick satta livet till, men jag tror det kissades lite i brallan nar den sura great whitehejan kom och puttade till kajaken sa en man foll overbord. Ni kan fortsatt oroa er om ni vill, jag har tyvarr inget lugnande att saga.

Idag har jag, Anders och mamma o pappa Rolf varit pa utflykt. Vi (Anders) korde upp till Palm beach, och dar lag vi tills det kom ett askovader. Da akte vi pa sightseeingtur. Trevligt. Vi akte bland annat over den kanda bron. En helt vanlig bro kan man tro, men no no no. vilket bygge, haftigt som tusan.

Jag har eventuellt solat lite for hart idag. Eventuellt drabbades jag av dumhuvudhet nar jag bestamde mig for att inte smorja in mig. Det ar i Australien jag ar. Landet utan ozonskikt. Aven om jag varit i solen i tre veckor sa branner den. Jag hoppas med hela mitt hjarta att brannan lagger sig sa att inte den underbara gyllenbruna fargen fjallar bort lagom till hemresan.

Imorn ska vi ut pa havet pa fisketur. Jag lovar att smorja in mig och anvanda hatt och langarmat hur varmt det an ar. Vi skulle ju egentligen akt ut pa min fodelsedag, men da matte vagorna fem meter, sa de slappte inte ut nagra batar. Battre lycka imorn tror jag, idag har det knappt blast.

Myror i brallan

Min kara kille ar lite sjuk. Vi skulle egentligen akt in till city idag, sa jag antligen hade fatt studera det dar orerahuset pa nara hall. Och saklart tagit en och annan bild med denna byggnad i bakgrunden, och nagra nar jag till exempel star pa den kanda bron och ser ut over vattnet.

Jag ar lite rastlos. Vi har tagit det lite lugnt i nagra dagar. Mest hangt i huset och lekt med ungarna, forutom nagra timmar pa stranden. Nu vill jag gora grejer, aka pa utflykter, ga pa rean. Imorn ar han frisk. Yes.

Kanske att jag skulle gora en utflykt pa egen hand. Jag hittar till exempel till Bronte park med tillhorande strand. Och kanske kanske att jag skulle hitta till Bondi junction, med alla affarer. Eller sa hanger jag val har i huset en dag till. Det ar ju tva hela veckor kvar till utflykter.

Uppesittarkvall

Klockan ar 18.50 den 23:e December. Alla julklappar ar inslagna och olen ar kall. Pretty nice uppesittarkvall, de ma jag saga.

Nagra bilder ocksa

Jag hade nagra bilder i mobilen som jag kan bjuda pa sa lange.

Pa promenix i Noosa

Noosa river

Kvallspromenad

I djungeln, bland ormar, spindlar, krokodiler och hajar.

Everglades

Vid hotellet

Mest om Noosa

Nu ska ni fa hora.

For det forsta fyller jag ar i dag. Idag pa morgonen vaknade jag av att inte mindre an 11 personer sjong (+ en som gjorde pruttljud) happy birthday och ja ma hon leva och jag fick 8 hurra och fyra huray. Oj vilken uppvaktning! Familjen Uebel pa andra sidan jordklotet var med via webcam, trevlig overaskning av min overaskande Anders.

Igar kom vi "hem" fran 5 underbart harliga dagar i Noosa. Det ligger i Queensland, alltsa langre norrut an Sydney. Alltsa varmare an har. Har ar det ocksa varmt, men mer Svensk sommar-varmt. Mor och Far Rolf har anlant, sa nu ar vi 9 stycken har, redo for julfirande under parasollet.

Nu ska jag beratta om Noosa

Dar var det varmt. Sandar tryckande varme som man bara kanner nar man ar utomlands, nar man nastan inte kan gora annat an att ligga pa stranden, bada eller chilla i skuggan (jag forstar att speciellt Tulle ar avundsjuk pa denna varme). Havet var ocksa mycket varmare i Noosa an i Sydney, runt 25 grader. I Noosa river som slingrar sig kringelkrok runt hela omradet ar det sandbotten och valdig grunt, sa dar var det annu varmare i vattnet och alldeles stilla. Jag kan inte formedla hur otroligt fint det var. Madde ar nog lite orolig att jag har hittat mitt nya paradis pa jorden, men njae, jag vet inte. Jamfort med thailand var det mycker dyrare, och trakig shopping. Noosa bebos av snobbtanter, och affarerna var darefter. Nagra schyssta fanns det, men som sagt, dyrt. Naturen paminde mycket om Thailand, havet och vagorna var precis detsamma. Sa Madde, jag vill tillbaka till Thailand med dig!

Mest lag vi alltsa pa stranden och i havet. Men vi var aven i nationalparken (dar naturen var extra extravagant) en del och spanade efter koalor. Vi sag en knol i ett trad, det var en koala (eller en tradknol). En dag var vi i nationalparken och sprang 8 km. Det var det jobbigaste jag har gjort i mitt liv, och jag har aldrig nagonsin svettats sa mycket. Nar vi sprang dar pa den sandiga stigen mitt i djungelskogen sa tankte jag pa ormarna. Jag tror att just det platsen var ormarnas favoritplats. Det var ren tur att vi kom ut darifran med livet och i behall.

Varje dag vaknade vi vid kl 6 och satte igang med aktiviterna. Vi lagade frukost i var fina lagenhet och avnjot den pa var fina balkong. En morgon hyrde vi en kajak mellan 7 och 9 och paddlade upp i noosa river. Vilka hus. Vi sag en liten grasplatt som var till salu. 8.5 miljoner dollar. Alltsa ungefar 50 miljoner sek.

Oj vilken osammanhangande blarrande. Jag ska kopa en kabel till kameran istallet. En bild sager ju som alla vet mer an tusen ord.

Nu bakas det lussakatter har i vamen. Mycket markligt. Det ar ocksa mycket markligt att jag jag fyller ar idag och snart ska ut och sola och bada i tradgarden. Jag fyller ar pa sommaren i ar.

Finaly framme

Efter 40 timmars resande ar vi nu pa plats i sydney. Det later helt galet att vi har rest sa lange, men det gick anda ratt sa smidigt tycker jag. Jag at, tittade pa film, laste och spelade mario. Och sov lite forstas. Men inte sa manga timmar, och inte sarskilt djupt. Sa kroppen tycker jag borde sova nu, hemma ar klockan halv tre pa natten.

Men har ar hon halv ett pa dagen och vi ska forsoka halla oss vakna. Vi ska pa stan och kopa flipflops at Anders och om himlen klarnar lite blir det nog en tur till stranden. Just nu ar det lite mulet, men kara vanner; varmt! Jag ar hos sommaren nu.

Nu bär det av

Efter en mysig glöggkväll med några av vännerna bär det nu (efter några timmars sömn) av mot värmen. Imorn kl 9 går tåget mot Köpenhamn. 17.45 lyfter första flyget och sisådär 27 timmar senare är vi framme i sydney. Det ska bli helt galet kul. Jag har inte resfeber eller är nervös för något alls. Det är tråkigt att lämna familjen över jul, men jag tycker jättemycket om Anders familj också så det ska nog gå bra att umgås med dem istället.

Jag har lämnat min mobil hemma, lättaste sättet att få kontakt med mig är här på the world wide web, så jag ska verkligen försöka vara aktiv här på bloggen.

Just nu tycker jag så mycket om alla. Jag är glad ända in i märgen. Jag har så många fina människor omkring mig och hela jag har det så himla bra. Tänk att jag ska få åka till Autralien.

Behaglig tågresa

Nu är jag på väg till järnforsen. Jag har min kille med mig, så jag passar på att utnyttja tiden och ta emot en fotmassage. Jag har sprungit på stan verkligen hela dagen (alltså haft på mig varma skor verkligen hela dagen) och har haft samma strumpor på mig verkligen hela dagen. Men han masserar gladeligen ändå.

Ja ett tag iallafall. Nu föll det sig tyvärr så oturligt att när han började på fot nummer två så kände han att den var fuktig. Då fick han väldigt krokiga ögonbryn (ni vet sådär som det blir när man ser bekymrad och frågande ut). Äääsch sa jag, det är din handsvett. Men sen luktade han på fötterna den dumma dummern, och sa att de var äckliga och att han inte ville ta på dem mer. Äckliga? Det är ju bara helt normala kroppsvätskor. Det blir tio minuters vadmassage som straff för detta obefogade utfall.

Kvinnor kan också

Idag tvättar jag. Jag slängde in ett par vita fina en-gång-använda-kalsonger tillsammans med diverse andra kläder i maskinen, väntade en timma. Tog ut det, och skrattade en stund. Anders skrattade inte lika mycket när jag kom upp till lägenheten och visade upp konstverket.

-Men älskling, de är ju fint rosa. Jämt färgade liksom.
-Jag har använt dem en gång.
-Men rosa är ju fint.
-Ja. Om man är tjej eller gay.

Jag ska ner på stan i dag, och köpa ett par fucking kritvita kalsonger för fucking 300 spänn. Helt sjukt ju.

Jo förstår ni

Idag har min kille lagat hummer till förrätt.

Och plankstek till huvudrätt.

Och nu står han i köket och gör en deg som ska in i ugnen och förvandlas till bröd i morgon bitti när vi är sugna på frukost.

O-köpenhamn

Nu skulle jag och christian egentligen suttit så trevligt rissenrassen i köpenhamn, avnjutit en superb lunc och en kall öl. Om en timma skulle vi varit i christiania och knarkat och om fyra timmar skulle vi ha suttit så tåget på väg hem, i sällskap med hundratals härliga shoppingkassar.

Men. Igår blåste det i småland. En ledning som var viktig för tågets välbefinnande skadades när ett träd blåste ner.

Så istället för av sitta så tåget vid sju idag på morgonen så gick vi hem, sov en stund. Åt christians god-gjorda frukost (böjd baguett) och youtubade sidekick medium. Kul.

Sen bestämde vi oss för att dra en repa med saaben. Första stoppet var nybro, men där fanns det ingenting att göra. Saabens otillåtet slitna däck tar oss vidare västerut. Nu svänger in mot boda. Spännande.

Tjoflöjt!

Igår var det rätt så härlig stämning på stan. Kalmariterna gick man ur huse, tutade vilt med sina bilar och vinkade frenetiskt med sina rödvita halsdukar.

Jag och mitt gang hängde på stortorget och sjöng och dansade. Tyvärr är det jag som har munnen närmast kameran. Men jag försäkrar er om att alla andra skrek och skrålade precis lika mycket som jag.

FF till tusen hörs på stan. FF hela dan!

På fredriksskans, på fredriksskans. Där spelar Sveriges bästa lag.

Jag är glad, trots att jag egentligen inte är speciellt fotbollsintresserad. Fast nu är jag ju det. FF till tusen. VI (observera gemenskapen jag känner med mina röda bröder) har tagit guld. Ikväll ska vi ner på stan och skråla och skåla.

TulleGULLE

Helvete vem kan det vara som stör mitt i sjukdomen tänkte jag när det plingade på dörrn precis. Det var bara världens bästa tullegulle som kom med sjukbud. Godis, tidning, film och blandskiva. Fantastisk kille det där. Hör ni det tjejer. Fantastisk. Och han är SINGEL! Pass på nu för fan!

Barnvakt

Detta är min nya vän Hedda. För några år sedan upptäckte jag rasen Rhodesian Ridgeback, en ganska ovanlig ras, men så himmelens fin. En sån hund är det jag ska ha tänkte jag. Nu har det ju tyvärr fallit sig så oturligt att killen som jag tänkte leva mitt liv med inte tål hundar, (och hrm, inte jag heller har det visat sig) så just en ridgeback som är korthåriga och fäller kommer jag nog aldrig kunna ha.

Men efter att ha svarat en annons på blocket så får jag nu sällskapa med Ridgebacken Hedda då och då när hennes Matte jobbar. Det är toppen. Hon är 4 mån och har massa personlighet. Snart ska vi ut och gå en sväng innan jag lämnar tillbaka henne.

Tack mamma

Idag var min mamma med på p4-Kalmar. Hon ringde in till någon tävling och de pratade med henne ett tag, bland annat om hennes syslöjd. Hon kunde inte svaret på frågan, och när det var dags att lägga på sa hon: jag skulle vilja framföra en hälsning.

(Jaaaa, nu kommer det. Hej till fantastiska Charlotte Uebel, min dotter.)

-Hälsa till Anders Nyberg som jobbar hos er. Jag har haft honom i slöjd.

Ååå mamma. Jag kan väl hälsa till Anders Nyberg varenda dag om du så vill.

Min Läjja

Jag trivs så himlans väldans fantastiskt bra i min lägenhet. Jag har nu bott här i mer än ett halvår och har kommit iordning med precis allt. Till och med i mitt vindsförråd är det tokordning. Och jag älskar det. Mitt nya ordningsamma liv har börjat. Från och med för några veckor sedan tittar jag surt på Anders om han t.ex:

• Inte ställer skorna på skohyllan.
• Lämnar badrumsskåpet öppet.
• Inte lägger täcket fint och slätt.

Härmed bjuder jag på ett hemma-hos-repotage. Inte för att fiska efter kommentarer "åå vad fint du har det", utan endast för att skryta.

ElsaBelsa

Idag var jag med Jenny och Elsa i badhuset för att vara hjälpnanny och fotograf på deras första babysim.

Elsa kräks en del och är väldigt söt i mössan från tant Balle.

Födelsedagshoney

I förrgår fyllde min honey år. Om jag får lov att säga det själv så är jag en helt fantastisk födelsedagsfirare.

Det började förstås med att jag gick upp i ottan. Verkligen i ottan, så tidigt som man annars bara går upp när man ska åka till Ullared. Detta eftersom Anders vanligtvis går upp vid sju, och jag skulle hinna baka scones och chokladbollar och piffa till en fin frukost på sängen innan dess.

Vid sju ringde jag Peter, anders vän, och via högtalartelefon ljöd hans ljuva stämma tillsammans med min i den klassiska men ack så vackra "Ja må han leva". Anders var förstås redan vaken, men låtsades att han sov.

När han kom hem till mig efter skolan öppnade han ett paket och jag fixade ett trevligt bad, med tillhörande förrätt.

Komfortabelt. Efter badet stod en resa på menyn. En resa till himmelen, genom en ljuvlig massage.

Till middag bjöds ekologiskt odlad och kravmärkt oxfilé med en klick smält ädelost. Till detta Charlottes allra bästa potatisgratäng (mycketmycket krämig och god) och en avokado-fetaostsallad.

Anders var nöjd med dagen såvitt jag kunde se. Och hur skulle han kunna vara annat? När vi gick och la oss sa han:
-Jaha, och imorn är det tillbaka till verkligheten. Nu ska du ha all the attention igen i 364 dagar.

Han måste ha skojat. Inte är jag väl så bortskämd?

Fint sagt

-Åh Charlotte, dina bröst är som häckar som svalar.

Tack älskling!...

Igår var vi på bröllop. Melker och Ulrika gifte sig, och det var mycket fint och trevligt.

Snooz

Jag har ett problem med mitt dagliga uppvaknande. Det handlar om en funktion som heter snooz. En fantastisk funktion när klockan ringer och ögonen knappt går att hålla öppna. Halvt i sömnen, av ren automatik, trycker jag på knappen "snooz" och somnar om inom en sekund.

Varje gång jag trycker på snooz låter alarmet mig sova i 9 minuter till, för att sedan pipa tills jag återigen trycker på snooz. Såhär kan det fortsätta, och efter några få tryck på snoozknappen har jag snoozat bort närmare en timma. Så mycket annat jag kunde få gjort på en timma, tänker jag irriterat. Visst, lite extra sömn kanske inte skadar, men en tio-minuters-intervall-sömn kanske inte är den bästa. Då hade det ju varit bättre att ställa alarmet på en timma senare redan från början. Så hade jag fått en timmas extra ordentlig sömn. Tusan.

Samtidigt är det ju så skönt att få trycka på knappen och somna om, om och om igen. Det är ju ändå den där lilla, korta stunden när man ligger så otroligt skönt i den otroligt gosiga och lagom varma sängen, och känner, "nu somnar jag", som är den allra härligaste känslan i sömnsammanhang.

Detta resulterade i mitt egna lilla påfund att varje gång alarmet ringer, ägna det några sekunder extra för att ställa om det. Om den ringer klockan 8.00, ställer jag om alarmet på 8.03, sedan 8.06, 8.09 osv. Tre minuters snooz, eller nio som innan, det spelar ingen roll, för på tre minuter har jag ändå hunnit somna in och drömma en liten härlig saga. Och det fantastiska är ju då att jag inte slösar lika mycket tid. Tre minuters extra sömn hit eller dit, det kan dagen bjuda på.

Det finns förstås ett men här också. Jag är ju inte helt pigg när jag ställer om klockan. Så titt som tätt händer det att jag stället klockan på t.ex 18.06 istället för 8.06. Det kan också förekomma att jag ställer den på rätt tid, men sedan missar den lilla, men ack så viktiga detaljen att trycka på knappen "spara". Dessa två små fadäser upptäcker jag med ännu mer irritation en halvtimma, en timma, eller tre timmar senare, när jag vaknar för att jag har tröttnat på att sova.

Fuckfuckfuck. Då har jag ju slösat dyrbar fritid på sömn, utan att ens ha fått njuta av själva insomningsögonblicket. Då var ju 9-minuters-snooz-alternativet bättre.

Märkligt fenomen det här. För när jag ska upp och jobba på morgonen, eller göra något annat viktigt som innehåller tidspassning (mina snoozfingrar anser inte att t.ex. tvätt-tid är viktigt), ja då studsar jag minsann upp utan problem när klockan ringer för första gången. Och känner mig jättepigg och utvilad några minuter senare. Men hur mycket jag än peppar mig själv att inte snooza, så gör jag det ändå.

Idag sa jag till och med högt och tydligt för mig själv, så att hela jag hörde det "Idag får du bara snooza en gång Charlotte, jag menar allvar". Jag ägnade desstutom en tanke åt det goda nybakta brödet som jag skulle äta till frukost. Ändå var jag inte uppe fören 9.05, trots att klockan ringde 8.30, första gången. Märkligt. Och störigt.

Trevlig dag, ja

Nu har jag Christian och båda Anders här. Vi dricker te, och lyssnar på Anders struliga nyhetsinslag. Lyssna på radio kalmars 14.30-nyheter, så får ni höra den iskalla rösten som snabbt finner sig i tekniska problem, och fyller ut tiden med vädersnack och "reklam".

Idag var vädret fantastiskt. Cicci och Hjalle var här och hälsade på. Vi hade picknick i parken, en riktig uppiggande aktivitet.

Och. Jag har bakat massor av bröd idag, och kokat sylt. Duktigt.

Kräftskiva

Nu är vi tre dårar på väg. Självklart dricker vi första ölen nu. Självklart dricker inte christian än, han kör ju. Självklart blir det fantastiskt roligt ikväll. Vi ska hålla på och styra upp det här med hattar och lyktor nu i några timmar (och duscha och sminka) innan de finfina kräftskivesugna kollegorna anländer.

Svengelska

-Heey. I'm just killing her!

Så tokigt det kan bli. När man blandar ihop två språk. Anders syster bor i Australien med sina tre barn, och nu är de i Sverige och hälsar på. Efter några veckor här, slinker fler och fler svenska ord in, och de bygger meningar i klassisk svengelska.

Så efter en tillsägelse om att sluta bråka säger äldsta killen, fyra år, helt enkelt att "han bara dödar sin lillasyster". Det är väl inte så jädra farligt liksom.

I en pojkes huvud

En av Anders släktingar berättade att dennes hund sprungit rakt in i en glasruta.

-Haha, det gjorde ju du också en gång Charlotte.
-Ja, i ett skyltfönster. Det var då min tand gick sönder ju.
-Ja just det. Skulle inte du laga den? Alltså, jag fattar inte vart min riddarborg är. Har du sett den någonstans mamma?
-Jo, jag ska laga tanden.

Lego

Jag och Anders befinner oss för tillfället i hans barndomshem.

Vi gick ner i källaren för att välja ett spel vi skulle spela. På hyllan med spel stod bland just spel, en stor låda som det stod "munari skiboots" på. Rolig som jag är skojade jag i vanlig ordning till det och sa:

-Det där vill jag spela.
Anders sken upp som ett litet barn på julafton och sa:
-Vill du se vad det är i den?
-Näe, nu tar vi ett spel.
-Jo.

Han plockade ner lådan från hyllan, placerade den omsorgsfullt på frysboxen och öppnade försiktigt locket med tindrande ögon.

-Det här är mitt lego.
-Jaha. Jag hade också mycket lego när jag var liten.
-Kolla, här är min polisstation.
-Här är spaningsbilen. Kolla, här fäller man upp och öppnar. Där sitter de med sin karta. Här kan man fälla ut antennen, och här kan man öppna. Kolla.
-Mmm.

-Här är en stegbil. Här öppnar man och fäller ut den här och sätter dit den här här under så att den står stabilt när man höjer upp liften. Prova.

Jag tog loss en sak och när jag skulle sätta tillbaka knäckte det till. En detalj på Anders stegbil gick av. Ve och fasa.

-Den går inte att sätta dit igen.
-Nej för du tog sönder den.
-Gjorde jag.
-Ja. Skit.
-Plast åldras.
-Mmm. (tystnad). Aja, kolla här är en ambulans. Här drar man ut båren och kolla, här fäller man ut benen. Kolla. Den är ganska detaljrik.
-Undrar var min riddarborg är.

-Vad är det här för spel?
-Kolla den här kanonen. Coolt.
-En sån hade jag med. Precis likadan.
-Jaha. Jag hade jättemånga sånna här.

-Kolla den här.
-Vad är det?
-(med något irriterad röst) Ett rymdskepp ser du väl.
-Här kan man koppla loss månbilen. Och här öppnar man, kolla där står autronauten. Och så kan man öppna här, kolla där står roboten. Coolt.
-Men var är min riddarborg?

-Kolla de här bilarna, de här jag byggt själv utan instruktionsbok. Märk väl de inbyggda lysena. Coolt.
-Mmm.
-Men var tusan är min riddarborg?

-Kan vi inte välja ett spel nu?
-Jo. Kolla det här. Risturante. En lego-resturang.
-Jag fattar inte var min riddarborg är. Den är ju för fin asså.

-Här i ligger också massa lego. Fast det är bara omonterade grejer.
-Tänk om min riddarborg är där i. Då är det tragedi alltså.

-Anders. Det här spelet tar vi.
-Okej. Du kan få se mer imorn. Jag har en riddarborg också någonstans.
-Nähä.

Den fantastiska mannen och den fantastiska kvinnan

Idag efter jobbet. (jo förresten, jag gick hem från jobbet. 1 timme och 40 minuters rask promenad (cyklade ju inte en enda gång i helgen, åkte ju med i Tulles raggarbil min latmask) ).

Iallafall. Idag efter jobbet så begav jag mig till Kalmars stadskärna för att träffa min kära vän och polare Anders, som dagen till ära flyttat till Kalmar. Detta firade vi med att gå en vända i affärerna, shoppa lite, och fika. På carlings hittade Anders två snygga skjortor som han slog till på, jag köpte en (snygg förstås) tröja till mig. Och. (Nu till en del av rubriken). Jag köpte en väst till min kille, för jag tyckte att den var snygg och han är snygg. Och för att jag var så extra glad i honom idag för han var så söt igårkväll och körde förbi mitt jobb för att ge mig en godnattpuss för att jag skulle sova på jobbet och han saknade mig (ja herregud så fånigt puttinuttigt, eller hur?).


Efter fikat, som bestod av varsinn Latte och en blåbärssmoothie (där latte-görar-killen som vanligt trodde att vi var kära, (som alla tror när man går på stan med en i motsatt kön), och gjorde hjärtan i latte-skummet) tog vi oss hem till Anders och kände på atmosfären i hans lägenhet. Den var härlig, porttelefonen speciellt. Den roade oss ordentligt, jag ska berätta mer om Anders porttelefon någon gång när den roat oss igen (ett blogginlägg kan nämligen inte handla om allt för många spridda saker, därför tänker jag inte blanda in Anders porttelefon i detta inlägg

Nu kommer jag till den andra delen av rubriken. När jag kom hem stod min kära man (alltså, inte man som i gifta, bara man helt enkelt) och lagade en jättegod kycklingmiddag, och blev glad för väst-presenten. Och se så snygg han blev, precis som jag föreställt mig där inne i carlingsbutiken. Nu ska jag få massage.

(många parenteser i detta inlägg)

Lördagsnöjet

Idag gjorde vi något spännande jag och mina vänner Christian och Madelene. Tydligen så var det någon raggarbilsträff i Kalmar idag. (Alltså. Fina raggarbilar, gamla megastora amerikanare som man kan spegla sig i.)

De cruisade runt runt, främst då Larmgatan [Laaamgatan] om och om igen. Nu kommer det roliga. Vi åkte med. Förstås. I Christians Saab 900 från -87. Tja, det låter kanske ganska fånigt, men vi hade mycket kul. Alla andra var ju en av mängden, så det var oss folk pekade på.

-Vad har du för årsmodell på den där du?
-87:a du.

Tyvärr är ju inte mobilkameren den bästa, så svansen bakom oss, med sisådär tvåtusenfemhundra (eller mer) raggarbilar syns ju inte helt bra.

Kitebrud!

Här ligger jag på stranden och väntar på lite allt möjligt. Jag har riggat kiten, en ozon instinct sport 9m2, men vindförhållandena är inte helt optimala, eftersom det blåser nästan rakt onshore förstår ni. Det ska vrida om till syd sägs det, och medan jag väntar på att launcha ligger jag på ett täcke under kiten där det är helt vindstilla och mycket mysigt. Vi är på sandbergen, schysst spot. Anders är ute på en session nu. Leashen och chickenloopen är med förstås.

Hoppas inte att några riktiga kiteare läser detta, det blir nog pinsamt.. Speciellt stavningen på alla dessa kiteuttryck jag har snappat upp, är jag aningen osäker på.

Charlotte

Ojdå. Det här var ju nästan läskigt, börjar jag med att säga. Men nu tar jag det från början. Läste en gammal väns blogg, och hon skrev om att hon skickat en fråga till 118 100. Jag gjorde detsamma. "Vem är Charlotte U e b e l" (för att det inte ska gå att googla fram på mitt namn..) Efter några sekunder kom svaret, och det är nu det blir läskigt.

"118 100 tror att Charlotte U e b e l är en trevlig och charmig kvinna med barnasinnet kvar. Vi tror att hon gillar att pilla med sitt trädgårdsland och att laga mat"

Hallååå? Vem av mina vänner jobbar på 118 100? Förutom att jag inte har något trädgårdsland för tillfället (men hade jag haft ett hade jag definitivt älskat att pilla i det!) så stämmer det ju till punkt och pricka.

Husligt charmtroll med barnasinnet i behåll

Världens skönaste unge

Är min lilla lillasyster Julia. This is why:

Sen jag var hemma sist har mamma fyllt år. Julia hade pysslat ihop en finfin och talande bild för sina tjänster.

Sen när jag och Anders åkte ut till torpet mötte vi den här dåren på sin räcer-cross.

"Jump on, baby", sa hon till Anders och så drog de ner till sjön.

Det går undan, det vill jag lova.

Jag skrek i högan sky när ekipaget flög fram över skogsvägen.

Här har hon gjort några små nätta sladdmärken.

Resturang Domaregatan

Nu är det dags att skryta lite om hur bra jag har det. Följande trevligheter möttes jag och Mäddi av när vi kom hem till mig efter jobbet i fredags kväll.

Bordet var dukat för fest.

I köket stod de här två puddingarna och rörde i grytor och sa:

-Lägg er i soffan tjejer

En utsökt och superb middag intogs tillsammans med ett utsökt vin

Efter det väntade hemmagjord guacamole med tillhörande nachochips.

Och rom & cola.