TulleGULLE

Helvete vem kan det vara som stör mitt i sjukdomen tänkte jag när det plingade på dörrn precis. Det var bara världens bästa tullegulle som kom med sjukbud. Godis, tidning, film och blandskiva. Fantastisk kille det där. Hör ni det tjejer. Fantastisk. Och han är SINGEL! Pass på nu för fan!

Barnvakt

Detta är min nya vän Hedda. För några år sedan upptäckte jag rasen Rhodesian Ridgeback, en ganska ovanlig ras, men så himmelens fin. En sån hund är det jag ska ha tänkte jag. Nu har det ju tyvärr fallit sig så oturligt att killen som jag tänkte leva mitt liv med inte tål hundar, (och hrm, inte jag heller har det visat sig) så just en ridgeback som är korthåriga och fäller kommer jag nog aldrig kunna ha.

Men efter att ha svarat en annons på blocket så får jag nu sällskapa med Ridgebacken Hedda då och då när hennes Matte jobbar. Det är toppen. Hon är 4 mån och har massa personlighet. Snart ska vi ut och gå en sväng innan jag lämnar tillbaka henne.

Tack mamma

Idag var min mamma med på p4-Kalmar. Hon ringde in till någon tävling och de pratade med henne ett tag, bland annat om hennes syslöjd. Hon kunde inte svaret på frågan, och när det var dags att lägga på sa hon: jag skulle vilja framföra en hälsning.

(Jaaaa, nu kommer det. Hej till fantastiska Charlotte Uebel, min dotter.)

-Hälsa till Anders Nyberg som jobbar hos er. Jag har haft honom i slöjd.

Ååå mamma. Jag kan väl hälsa till Anders Nyberg varenda dag om du så vill.

Min Läjja

Jag trivs så himlans väldans fantastiskt bra i min lägenhet. Jag har nu bott här i mer än ett halvår och har kommit iordning med precis allt. Till och med i mitt vindsförråd är det tokordning. Och jag älskar det. Mitt nya ordningsamma liv har börjat. Från och med för några veckor sedan tittar jag surt på Anders om han t.ex:

• Inte ställer skorna på skohyllan.
• Lämnar badrumsskåpet öppet.
• Inte lägger täcket fint och slätt.

Härmed bjuder jag på ett hemma-hos-repotage. Inte för att fiska efter kommentarer "åå vad fint du har det", utan endast för att skryta.

ElsaBelsa

Idag var jag med Jenny och Elsa i badhuset för att vara hjälpnanny och fotograf på deras första babysim.

Elsa kräks en del och är väldigt söt i mössan från tant Balle.

Födelsedagshoney

I förrgår fyllde min honey år. Om jag får lov att säga det själv så är jag en helt fantastisk födelsedagsfirare.

Det började förstås med att jag gick upp i ottan. Verkligen i ottan, så tidigt som man annars bara går upp när man ska åka till Ullared. Detta eftersom Anders vanligtvis går upp vid sju, och jag skulle hinna baka scones och chokladbollar och piffa till en fin frukost på sängen innan dess.

Vid sju ringde jag Peter, anders vän, och via högtalartelefon ljöd hans ljuva stämma tillsammans med min i den klassiska men ack så vackra "Ja må han leva". Anders var förstås redan vaken, men låtsades att han sov.

När han kom hem till mig efter skolan öppnade han ett paket och jag fixade ett trevligt bad, med tillhörande förrätt.

Komfortabelt. Efter badet stod en resa på menyn. En resa till himmelen, genom en ljuvlig massage.

Till middag bjöds ekologiskt odlad och kravmärkt oxfilé med en klick smält ädelost. Till detta Charlottes allra bästa potatisgratäng (mycketmycket krämig och god) och en avokado-fetaostsallad.

Anders var nöjd med dagen såvitt jag kunde se. Och hur skulle han kunna vara annat? När vi gick och la oss sa han:
-Jaha, och imorn är det tillbaka till verkligheten. Nu ska du ha all the attention igen i 364 dagar.

Han måste ha skojat. Inte är jag väl så bortskämd?

Fint sagt

-Åh Charlotte, dina bröst är som häckar som svalar.

Tack älskling!...

Igår var vi på bröllop. Melker och Ulrika gifte sig, och det var mycket fint och trevligt.

Snooz

Jag har ett problem med mitt dagliga uppvaknande. Det handlar om en funktion som heter snooz. En fantastisk funktion när klockan ringer och ögonen knappt går att hålla öppna. Halvt i sömnen, av ren automatik, trycker jag på knappen "snooz" och somnar om inom en sekund.

Varje gång jag trycker på snooz låter alarmet mig sova i 9 minuter till, för att sedan pipa tills jag återigen trycker på snooz. Såhär kan det fortsätta, och efter några få tryck på snoozknappen har jag snoozat bort närmare en timma. Så mycket annat jag kunde få gjort på en timma, tänker jag irriterat. Visst, lite extra sömn kanske inte skadar, men en tio-minuters-intervall-sömn kanske inte är den bästa. Då hade det ju varit bättre att ställa alarmet på en timma senare redan från början. Så hade jag fått en timmas extra ordentlig sömn. Tusan.

Samtidigt är det ju så skönt att få trycka på knappen och somna om, om och om igen. Det är ju ändå den där lilla, korta stunden när man ligger så otroligt skönt i den otroligt gosiga och lagom varma sängen, och känner, "nu somnar jag", som är den allra härligaste känslan i sömnsammanhang.

Detta resulterade i mitt egna lilla påfund att varje gång alarmet ringer, ägna det några sekunder extra för att ställa om det. Om den ringer klockan 8.00, ställer jag om alarmet på 8.03, sedan 8.06, 8.09 osv. Tre minuters snooz, eller nio som innan, det spelar ingen roll, för på tre minuter har jag ändå hunnit somna in och drömma en liten härlig saga. Och det fantastiska är ju då att jag inte slösar lika mycket tid. Tre minuters extra sömn hit eller dit, det kan dagen bjuda på.

Det finns förstås ett men här också. Jag är ju inte helt pigg när jag ställer om klockan. Så titt som tätt händer det att jag stället klockan på t.ex 18.06 istället för 8.06. Det kan också förekomma att jag ställer den på rätt tid, men sedan missar den lilla, men ack så viktiga detaljen att trycka på knappen "spara". Dessa två små fadäser upptäcker jag med ännu mer irritation en halvtimma, en timma, eller tre timmar senare, när jag vaknar för att jag har tröttnat på att sova.

Fuckfuckfuck. Då har jag ju slösat dyrbar fritid på sömn, utan att ens ha fått njuta av själva insomningsögonblicket. Då var ju 9-minuters-snooz-alternativet bättre.

Märkligt fenomen det här. För när jag ska upp och jobba på morgonen, eller göra något annat viktigt som innehåller tidspassning (mina snoozfingrar anser inte att t.ex. tvätt-tid är viktigt), ja då studsar jag minsann upp utan problem när klockan ringer för första gången. Och känner mig jättepigg och utvilad några minuter senare. Men hur mycket jag än peppar mig själv att inte snooza, så gör jag det ändå.

Idag sa jag till och med högt och tydligt för mig själv, så att hela jag hörde det "Idag får du bara snooza en gång Charlotte, jag menar allvar". Jag ägnade desstutom en tanke åt det goda nybakta brödet som jag skulle äta till frukost. Ändå var jag inte uppe fören 9.05, trots att klockan ringde 8.30, första gången. Märkligt. Och störigt.

Trevlig dag, ja

Nu har jag Christian och båda Anders här. Vi dricker te, och lyssnar på Anders struliga nyhetsinslag. Lyssna på radio kalmars 14.30-nyheter, så får ni höra den iskalla rösten som snabbt finner sig i tekniska problem, och fyller ut tiden med vädersnack och "reklam".

Idag var vädret fantastiskt. Cicci och Hjalle var här och hälsade på. Vi hade picknick i parken, en riktig uppiggande aktivitet.

Och. Jag har bakat massor av bröd idag, och kokat sylt. Duktigt.

Kräftskiva

Nu är vi tre dårar på väg. Självklart dricker vi första ölen nu. Självklart dricker inte christian än, han kör ju. Självklart blir det fantastiskt roligt ikväll. Vi ska hålla på och styra upp det här med hattar och lyktor nu i några timmar (och duscha och sminka) innan de finfina kräftskivesugna kollegorna anländer.

Svengelska

-Heey. I'm just killing her!

Så tokigt det kan bli. När man blandar ihop två språk. Anders syster bor i Australien med sina tre barn, och nu är de i Sverige och hälsar på. Efter några veckor här, slinker fler och fler svenska ord in, och de bygger meningar i klassisk svengelska.

Så efter en tillsägelse om att sluta bråka säger äldsta killen, fyra år, helt enkelt att "han bara dödar sin lillasyster". Det är väl inte så jädra farligt liksom.

I en pojkes huvud

En av Anders släktingar berättade att dennes hund sprungit rakt in i en glasruta.

-Haha, det gjorde ju du också en gång Charlotte.
-Ja, i ett skyltfönster. Det var då min tand gick sönder ju.
-Ja just det. Skulle inte du laga den? Alltså, jag fattar inte vart min riddarborg är. Har du sett den någonstans mamma?
-Jo, jag ska laga tanden.

Lego

Jag och Anders befinner oss för tillfället i hans barndomshem.

Vi gick ner i källaren för att välja ett spel vi skulle spela. På hyllan med spel stod bland just spel, en stor låda som det stod "munari skiboots" på. Rolig som jag är skojade jag i vanlig ordning till det och sa:

-Det där vill jag spela.
Anders sken upp som ett litet barn på julafton och sa:
-Vill du se vad det är i den?
-Näe, nu tar vi ett spel.
-Jo.

Han plockade ner lådan från hyllan, placerade den omsorgsfullt på frysboxen och öppnade försiktigt locket med tindrande ögon.

-Det här är mitt lego.
-Jaha. Jag hade också mycket lego när jag var liten.
-Kolla, här är min polisstation.
-Här är spaningsbilen. Kolla, här fäller man upp och öppnar. Där sitter de med sin karta. Här kan man fälla ut antennen, och här kan man öppna. Kolla.
-Mmm.

-Här är en stegbil. Här öppnar man och fäller ut den här och sätter dit den här här under så att den står stabilt när man höjer upp liften. Prova.

Jag tog loss en sak och när jag skulle sätta tillbaka knäckte det till. En detalj på Anders stegbil gick av. Ve och fasa.

-Den går inte att sätta dit igen.
-Nej för du tog sönder den.
-Gjorde jag.
-Ja. Skit.
-Plast åldras.
-Mmm. (tystnad). Aja, kolla här är en ambulans. Här drar man ut båren och kolla, här fäller man ut benen. Kolla. Den är ganska detaljrik.
-Undrar var min riddarborg är.

-Vad är det här för spel?
-Kolla den här kanonen. Coolt.
-En sån hade jag med. Precis likadan.
-Jaha. Jag hade jättemånga sånna här.

-Kolla den här.
-Vad är det?
-(med något irriterad röst) Ett rymdskepp ser du väl.
-Här kan man koppla loss månbilen. Och här öppnar man, kolla där står autronauten. Och så kan man öppna här, kolla där står roboten. Coolt.
-Men var är min riddarborg?

-Kolla de här bilarna, de här jag byggt själv utan instruktionsbok. Märk väl de inbyggda lysena. Coolt.
-Mmm.
-Men var tusan är min riddarborg?

-Kan vi inte välja ett spel nu?
-Jo. Kolla det här. Risturante. En lego-resturang.
-Jag fattar inte var min riddarborg är. Den är ju för fin asså.

-Här i ligger också massa lego. Fast det är bara omonterade grejer.
-Tänk om min riddarborg är där i. Då är det tragedi alltså.

-Anders. Det här spelet tar vi.
-Okej. Du kan få se mer imorn. Jag har en riddarborg också någonstans.
-Nähä.

Den fantastiska mannen och den fantastiska kvinnan

Idag efter jobbet. (jo förresten, jag gick hem från jobbet. 1 timme och 40 minuters rask promenad (cyklade ju inte en enda gång i helgen, åkte ju med i Tulles raggarbil min latmask) ).

Iallafall. Idag efter jobbet så begav jag mig till Kalmars stadskärna för att träffa min kära vän och polare Anders, som dagen till ära flyttat till Kalmar. Detta firade vi med att gå en vända i affärerna, shoppa lite, och fika. På carlings hittade Anders två snygga skjortor som han slog till på, jag köpte en (snygg förstås) tröja till mig. Och. (Nu till en del av rubriken). Jag köpte en väst till min kille, för jag tyckte att den var snygg och han är snygg. Och för att jag var så extra glad i honom idag för han var så söt igårkväll och körde förbi mitt jobb för att ge mig en godnattpuss för att jag skulle sova på jobbet och han saknade mig (ja herregud så fånigt puttinuttigt, eller hur?).


Efter fikat, som bestod av varsinn Latte och en blåbärssmoothie (där latte-görar-killen som vanligt trodde att vi var kära, (som alla tror när man går på stan med en i motsatt kön), och gjorde hjärtan i latte-skummet) tog vi oss hem till Anders och kände på atmosfären i hans lägenhet. Den var härlig, porttelefonen speciellt. Den roade oss ordentligt, jag ska berätta mer om Anders porttelefon någon gång när den roat oss igen (ett blogginlägg kan nämligen inte handla om allt för många spridda saker, därför tänker jag inte blanda in Anders porttelefon i detta inlägg

Nu kommer jag till den andra delen av rubriken. När jag kom hem stod min kära man (alltså, inte man som i gifta, bara man helt enkelt) och lagade en jättegod kycklingmiddag, och blev glad för väst-presenten. Och se så snygg han blev, precis som jag föreställt mig där inne i carlingsbutiken. Nu ska jag få massage.

(många parenteser i detta inlägg)

Lördagsnöjet

Idag gjorde vi något spännande jag och mina vänner Christian och Madelene. Tydligen så var det någon raggarbilsträff i Kalmar idag. (Alltså. Fina raggarbilar, gamla megastora amerikanare som man kan spegla sig i.)

De cruisade runt runt, främst då Larmgatan [Laaamgatan] om och om igen. Nu kommer det roliga. Vi åkte med. Förstås. I Christians Saab 900 från -87. Tja, det låter kanske ganska fånigt, men vi hade mycket kul. Alla andra var ju en av mängden, så det var oss folk pekade på.

-Vad har du för årsmodell på den där du?
-87:a du.

Tyvärr är ju inte mobilkameren den bästa, så svansen bakom oss, med sisådär tvåtusenfemhundra (eller mer) raggarbilar syns ju inte helt bra.

Kitebrud!

Här ligger jag på stranden och väntar på lite allt möjligt. Jag har riggat kiten, en ozon instinct sport 9m2, men vindförhållandena är inte helt optimala, eftersom det blåser nästan rakt onshore förstår ni. Det ska vrida om till syd sägs det, och medan jag väntar på att launcha ligger jag på ett täcke under kiten där det är helt vindstilla och mycket mysigt. Vi är på sandbergen, schysst spot. Anders är ute på en session nu. Leashen och chickenloopen är med förstås.

Hoppas inte att några riktiga kiteare läser detta, det blir nog pinsamt.. Speciellt stavningen på alla dessa kiteuttryck jag har snappat upp, är jag aningen osäker på.

Charlotte

Ojdå. Det här var ju nästan läskigt, börjar jag med att säga. Men nu tar jag det från början. Läste en gammal väns blogg, och hon skrev om att hon skickat en fråga till 118 100. Jag gjorde detsamma. "Vem är Charlotte U e b e l" (för att det inte ska gå att googla fram på mitt namn..) Efter några sekunder kom svaret, och det är nu det blir läskigt.

"118 100 tror att Charlotte U e b e l är en trevlig och charmig kvinna med barnasinnet kvar. Vi tror att hon gillar att pilla med sitt trädgårdsland och att laga mat"

Hallååå? Vem av mina vänner jobbar på 118 100? Förutom att jag inte har något trädgårdsland för tillfället (men hade jag haft ett hade jag definitivt älskat att pilla i det!) så stämmer det ju till punkt och pricka.

Husligt charmtroll med barnasinnet i behåll

Världens skönaste unge

Är min lilla lillasyster Julia. This is why:

Sen jag var hemma sist har mamma fyllt år. Julia hade pysslat ihop en finfin och talande bild för sina tjänster.

Sen när jag och Anders åkte ut till torpet mötte vi den här dåren på sin räcer-cross.

"Jump on, baby", sa hon till Anders och så drog de ner till sjön.

Det går undan, det vill jag lova.

Jag skrek i högan sky när ekipaget flög fram över skogsvägen.

Här har hon gjort några små nätta sladdmärken.

Resturang Domaregatan

Nu är det dags att skryta lite om hur bra jag har det. Följande trevligheter möttes jag och Mäddi av när vi kom hem till mig efter jobbet i fredags kväll.

Bordet var dukat för fest.

I köket stod de här två puddingarna och rörde i grytor och sa:

-Lägg er i soffan tjejer

En utsökt och superb middag intogs tillsammans med ett utsökt vin

Efter det väntade hemmagjord guacamole med tillhörande nachochips.

Och rom & cola.

Miss li

Nu är jag och trallar till denna fantastiska brud igen!