Mitt år har verkligen innehållit förändringar. När jag ser tillbaka på året är jag väldigt nöjd, jag tänker på det allra mesta med ett stort leende på läpparna. Vissa saker har också varit jobbiga, men jag kan inte komma på något som jag ångrar. Inget av betydelse i alla fall.
Året började lugnt, jag började plugga efter ett års uppehåll. Specialpedagogik var vad jag skulle läsa ett halvår framöver, och det skulle även Madde. Madde och jag hade träffats lite då hon varit timvikarie på ”mitt” jobb ett tag, och efter några veckor i samma klass började vi umgås. Vi fann varandra fort, och pratade en del om att resa.
Någon gång i februari berättade Cicci att hon och Henke var gravida. Jag började gråta. Det var inte särskilt överraskande att de skulle bli mami och papi, men väldigt rörande. En av mina absolut bästa kompisar, och den första bland mina vänner överhuvudtaget som skulle bli mamma. Paret bodde då i Göteborg, men det dröjde inte länge fören de pratade om att flytta ”hem” till Emmaboda för att bygga bo. I April gick lasset, och jag var glad förstås, jag ville ha dem nära.
Madde och jag bokade en sista-minuten-resa till Bulgarien i mitten av Maj. Vi var väldigt sugna på ett ge oss iväg till landet som vi läst skulle innehålla mycket sol och shopping. Det visade sig inte vara riktigt så bra som vi läst om, men det var ändå fantastiskt bra ändå. Jag och Madde trivdes nämligen så väldigt bra ihop, och vi träffade två andra där som också var väldigt roliga att hänga med.
När jag kom hem från Bulgarien pratade jag och Kristoffer om saker som ledde till att vi gjorde slut. Jag sa inte till Kristoffer då att jag var kär i en annan, men det var den egentliga anledningen till att det tog slut just då. För som jag har sagt hela tiden, det hade tagit slut ändå, kanske bara inte just då.
Det var jobbigt ett tag där efter förstås. Kristoffer och jag var överens om att det inte fanns någon lösning, och vi var inte arga på varandra. Jag tyckte att det var väldigt ”skönt” för det var precis så det skulle vara, men det var väldigt jobbigt att göra honom så ledsen. Vi fortsatte bo ihop i flera månader efter att vi gjort slut. Jag vet inte om det var dumt eller inte att göra så, men jag vet att det var bra på många sätt. Det är ett väldigt bra ”bevis” att ha såhär i efterhand, att vi bodde ihop, umgicks, tröstade varandra, och även hade väldigt roliga stunder tillsammans, utan att en enda gång tveka på vart vi hade varandra. Vi råkade inte ens pussas en enda gång. I Oktober flyttade Kristoffer ifrån Kalmar, till Växjö, och sitt nya jobb. Det är väldigt skönt att bo själv, vilket jag aldrig har gjort innan, och jag trivdes väldigt bra med att vara själv.
Efter över sex år tillsammans är ju Kristoffer förstås en väldigt viktig person i mitt liv, och speciellt eftersom jag vet att det är så ovanligt, så är jag oerhört tacksam för att vi hela tiden har haft en så bra relation. Nu ett halvår senare, känns det bättre än någonsin, vi vet var vi har varandra, och pratar om allt. Även om han kanske inte har varit lika nyfiken som jag har varit på hans brudar han har träffat, så accepterar han verkligen att jag har träffat någon.
Killen jag var kär i, då det tog slut med Kristoffer, träffade jag igen några veckor senare. Det kändes konstigt när vi träffades, och sen blev det inget mer. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det nu, då tyckte jag ju att det var tråkigt att det inte blev som i sagorna, men samtidigt är jag glad att jag var tvungen att släppa honom, och vara själv ett tag. Det behövde jag. Hur som helst kommer jag nog aldrig glömma honom, det var han som fick mig att ”ta steget” att göra slut med Kristoffer.
Sommaren 2007 var fantastisk, trots att vädret var sådär. Jag var nere i Helsingborg och hälsade på Emmi i nästan en vecka. I början av Juni lyckades jag och några av de närmsta vännerna pricka in en helg med kanonväder som spenderades i torpet, ett av mina favoritställen på jorden. Det var riktigt skönt att åka iväg med mina fina vänner och sola, bada, äta och skratta.
Jag var ganska mycket i Järnforsen under sommaren, Christian var och hälsade på, och fick tillsammans med mina gamla polare Anders och Sebastian uppleva järnforsens heta nattliv. Även Jenny var här och hittade på galenskaper med mig i några dagar.
I Juli var det dags för en av mina närmsta vänner att gifta sig. Jenny och Robban blev man och hustru, och jag sjöng på bröllopet. Det var väldigt vackert, (ja allting alltså, inte bara sången) och festen var väldigt rolig. Några månader senare berättade Jenny den icke så överraskande med mycket roliga nyheten att hon var gravid.
I Oktober föddes så lilla Öban som han hetat genom hela tiden i magen. När han väl kom ut, fick han det lite mer ansenliga namnet Hjalmar. Det var grymt häftigt att hålla detta lilla lilla barn som var helt nytt för världen och som man väntat på så länge. Cicci och Henke var precis som vanligt, vilket var skönt. Annars har man ju hört att människor blir förändrade när de får barn, blir lite mer präktiga och ordentliga, men som sagt, inte Cicci och Henrock inte.
Hösten gick väldigt fort. Jag läste sista terminen på lärarprogrammet och var bland annat på praktik i Färjestan i fem veckor. Madde och jag hade pratat och sett fram emot hösten, då vi skulle vara ute på partaj varenda helg, som de två heta singeltjejerna vi var. Det blev inte riktigt så, vi var så upptagna av jobb och skola, så vi kom inte riktigt igång med det där fören i November. Då flyttade vi dock ihop.
Jag hade min lägenhet kvar, men bodde hos Madde jämt. Vi gjorde det mesta ihop, och tröttnade inte på varandra. Fantastiskt kul. Dessutom hade Madde en kompis som jag tyckte var snygg, trevlig och rolig. Jag slog till och fångade honom efter en kväll på kåren, och efter det började vi träffas på tu man hand, vilket var mycket trevligt Y (ni har ju min definition på trevligt i det förra inlägget). Tyvärr övergav jag därmed min kära kombo Madde. Hennes snygga kompis paxade mig nästan varenda dag. Nu kommer jag nog dock vara mycket hos Madde igen framöver.
Men framöver ska jag inte prata om nu. Vad som händer i vår ska jag ju skriva om ett år. Men åh, vad spännande det ska bli! Jag är väldigt förväntansfull över det kommande året.
Det har varit mycket "Madde" i denna årskrönika. Madde är en ganska ny vän som jag verkligen har kommit nära, och som haft en del i stora saker som har hänt detta året. Det betyder dock inte att ni andra på något sätt har hamnat i skymundan. Jag är livrädd för att glömma några vänner som varit med detta året, men jag måste skriva namnen. (endast i bokstavsordning) Anders, Christian, Cicci, Elle, Emelie, Jenny, Kristoffer, Madde. Jag älskar er. Även om jag tycker att jag är så stark, självständig och klarar precis vad som helst så gör jag nog inte det utan er. Ni är fantastiska.
Jag följde syster hem. Tuggar äpple, därav surminen.
Eftersom Tulle och syster bor ungefär grannar så tänkte jag även passa på att gå förbi och hämta min mat hos honom.
Jag förundrades över hans gröna fingrar. Den vackra krukväxten har tagit sig uppåt skyarna. Hur lyckas du få den att prunka så Christian?
Hmm, det är visst bara där längst upp över gardinstången som det prunkar. Resten är nämligen dött.
Tulle var rar och lagade mat till oss båda. Fantastisk kycklingrätt. Pappa är ju kock va.
De var hala också. Mina tog sig till mitt knä och vidare ner på golvet.
Sedan följde den kungliga bullen med hem till mig och surfade peaceandlove-musik för fulla muggar i mitt trevliga och mysiga vardagsrum. (Jag är sjukt nöjd med gardinen. Mattan också för den delen. Tavlan däremot ska jag byta. Behövs något grönare.)
Kungen nr 1, som jag känner, han fyller 25 idag. Förut när klockan slog över tolv och blev hans födelsedag, då samlades minsann familjen Uebel i soffan för att hylla honom med en sång. När han lyfte på luren (ja, man säger ju så, trots att man ju faktiskt inte svarar i en mobiltelefon genom att lyfta den) klämde alla i på "vad är det för en dag".
