Jag har gjort något tokigt. Jag har aldrig gjort det förr, så jag måste säga att tyckte det var lite spännande. En ny, aldrig tidigare, upplevd känsla. Jag svimmade. Vi var på konsert i den gassande solen. Det snurrade lite i huvudet, så jag sa till christian att jag skulle uppsöka skugga. Sen snurrade det mycket, så då högg jag tag i christians arm. Tio sekunder senare (enligt christians tidsuppfattning) "vaknade" jag upp igen på marken.

Jag vill tillägga att svimningen inte berodde på överdriven alkoholkonsumtion, den har nämligen inte varit överdriven idag. Jag gissar på solen, och nu mår jag bra!

West coast riot

Här kommer vi!

Vilken härlig dag

Idag när jag kom hem från jobbet 9.30 hade Anders packat picknick. Jag la mig inte i picknicken ett enda dugg, packade bara några egna prylar och sen raggade vi iväg över bron i vår fina volvo.

Sen låg vi i en kohage vid bjärby strand hela dagen. Solade, läste, pussades och åt pastasallad, frukt och skrabbelurer, krabbelucker, skrubbelatter eller vad det heter. Fantastiska Anders! Underbar dag. Anders kitade också en stund förstås, det är ju daglig rutin för honom. Själv lät jag bli idag också, och hade faktiskt två saker att skylla på. Det blåste verkligen mycket, och; vi var på östra sidan - kallt i vattnet.

Helt lovely alltså!

Vad härligt det verkar att vara ko!

Party

Jag är ute med två älsklingar!

Pepp pepp

Ikväll är det fest. Madde har varit här på middag som uppladdning och vi ska snart vidare på förfest. Vi skulle egentligen varit iväg på förfest redan nu, men vi är alla så gudens trötta. Anders inte minst. Det senaste dygnet har han nog sovit 16 timmar. Veckan i Varberg tog hårt. Men vi ska på förfest och vi ska ut. Sådetså.

För peppingens skulle dricker vi en snajsig redbull-rom.

Banan?

Jag fick just tidernas roligaste mms av min roligaste vän Christian. Han hade tydligen fyndat lite på min hylla på jobbet. MMS:et lydde:

Du jag är lite hungrig.. Kan jag få din banan?

Besök

Igår träffade jag en kär vän. Kristoffer. Han var i Kalmar för att jobbet hade skickat honom på någonting som inte var en utbildning.

Han skolkade från det där som inte var en utbildning och kom hit och hängde ett tag, åt lunch och drack äckligt kaffe. Trevligt att se honom, pojkspolingen. Trevligt att få en uppdatering på ett och annat och skratta åt knäppt folk. Han bjöd dessutom, hör och häpna, in mig till Växjö. Och jag fick ta med en kompis. Schysst!

Han kom rätt lätt undan där ändå. Jag har tjatat ganska länge på att han ska komma och hälsa på. Och nu var han ju redan i stan i annat ärende. Tusan.

Na na na na na na na naa nana

Sedan ungefär en vecka tillbaka vaknar jag varje morgon strax efter sju av dessa ljud:

-Pangpangpangpang

-Drrrrrrrrr

-Booom

Lägenheten bredvid min håller på att renoveras. De flesta dagar sen senaste veckan har jag ändå planerat att gå upp tidigt, så då gör det inte nåt. Den här morgonen hade jag dock tänkt unna mig en sovmorgon, men vaknade lite från och till från åtta, och gick upp vid nio. (en sovmorgon tänker vissa, och visst, jag hade ju sovit nio-tio timmar så det räckte ju fint ändå).

Det är ganska lyhört här i huset har jag kommit på. Har aldrig tänkt på det förr, men jag har kanske ovanligt lugna grannar. Nu hör jag klart och tydligt vad renoveringsgubben har för musiksmak. Han har ingen radio på eller så. Nej, han trallar själv. Han gillar opera goes schlager. Gång på gång sjunger han:

-Na na na na na na na naa nana. (refrängmelodin på vinnar-låter i melodifestivalen)

Han är nog en duschsjungare. Som min Anders. Men gott sjung-självförtroende tar han i från tårna och brister ut i operaliknande sång. Det låter ju så bra i duschen, så härlig akustik. Det är nog samma sak i en stor tom lägenhet. Jag tror han tycker att det låter fantastiskt, renoveringsgubben. Och ja, helt tokigt låter det ju inte. Han skulle nog kunna ställa upp i en talangjakt eller två. Men det börjar bli lite enformigt efter tjugotvå Na na na na na na na naa nana.

Jag lär mig

Jag är nyss hemkommen från jobbet och sitter och pluggar. Jag läser en kurs som heter näring och hälsa. Den är jättekul och intressant. Jag lär mig i vilka livsmedel det finns nyttigheter, onyttigheter, och vad maten tar vägen i kroppen. Just nu håller jag på med avsnittet "functional foods" som kort sagt handlar om mat som med specifika egenskaper kan göra oss friskare.

Till det äter jag chips och dricker öl. Det är bra för fetma och hjärt-kärlsjukdomar.

Kunglig parkering

På vårt jobb har vi en stor parkering avsedd för bilar. Vi har också en liten rondell med en fin gräsplätt i mitten. Där parkerar Christian sin bil.

Sköldpadda

Inte lönt att förklara tror jag.

Sambo

Idag börjar ett nytt kapitel i boken om mitt liv och leverne. Nu är tiden som ensamboende över. For ever. Anders är otroligt välkommen in, men det var ändå med liten gnutta vemod jag satt alldeles ensam i lägenheten igårkväll. Jag trivs så himla bra med att umgås med mig själv.

Nu är det ju dock så att det känns inget annat än bra att han flyttar in hos mig (nej- hos oss). Vemod var nog ett tokigt ordval. Jag är snarare nöjd över det gångna året, jag har njutit till fullo, och är klar med det nu. Jag längtar efter att ha Anders här.

Allra mest njutningsfullt kommer det vara att ha en sambo som köper presenter, lagar mat, säger snälla saker, städar, masserar, betalar räkningar, går ut med soporna och rensar vattenlås. Sån är min Anders.

(Och jag också)

Två små fröknar

Idag började en ny person på vårt jobb, en medelålders kvinna. När hon kom satt jag och madde på uteplatsen och hejade på Tulles alla roliga upptåg. Men han gick in och kammade till sig precis innan tillskottet kom för att hälsa. Vi däremot kvittrade in strax därefter och hälsade glatt och kanske aningen fnissigt (vi hade ju fortfarande tankarna på Christian som vattnade buskaget med sprayflaska).

Lite senare under eftermiddagen när vi lärt känna tillskottet lite grann berättade hon vad hon tänkte när vi träffades på förmiddagen.

-Vilka små fröknar. Vad gör de här?!

Ja jösses, små fröknar är vad vi är det. Glada som få, fånigt skämtande, och gullegosiga. Men också med näsan ganska högt i vädret och vassa tungor när det behövs. Vilka kärringar vi kommer bli på ålderns höst, när barnen är utflugna och vi ska göra världen. Se upp!

Christian har gröna fingrar.

Och jag och Mäddi är proffs på pepp. "Jobba, jobba, jooobba" (den där balla ramsan, ni vet..)

Elias

Det här är min kompis Elias. Han är väldigt cool. Han hjälper mig med elden och matlagningen en trevlig vårdag vid järnsjön. Han är ganska så busig också, och vi har samma humor. Prutt och fis-humorn.

Jag tycker man kan koka med lock.

Jag tycker det är löjligt att strunta i släck-jippot. Jag och mina två fyrbenta vänner slår ikväll ett slag för miljovärning.

Selma tycker man ska källsortera sina sopor.

Titti tycker att man ska köpa miljömärkta varor.

Snart kommer även min lilla lillasyster Julia hem från en fest. Jag har förberett med chips, dip, godis och läsk. Julia tycker att man ska sluta köra bil så mycket och gå och cykla mer.

Lenin

Jag har ett fadderbarn som heter Lenin. Han kostar 200:- i månaden och jag har gett honom mat på bordet i många år. Det känns bra i hjärtat, men nu funderar jag på att avsluta fadderskapet.

Jag anmälde mig som fadder när jag var en fattig student. Man är faktisk väldigt fattig som student. Men jag tänkte att 200:- är ungefär vad t.ex. en tröja kostar och då kan jag faktiskt offra det, och klara mig med ett tröjinköp mindre i månaden och hjälpa det stackars barnet.

I över fem år har jag varit fadder, jag har alltså gett över 12 000 kronor till Lenin. Oj, när man ser det så blir man lätt lite ego.

Nu försöker jag ju spara pengar till diverse kul. Främst till mitt livs resa. Och då skulle 200 kronor i månaden komma väl till pass till sparkontot.

Dessutom tycker jag lite att jag nu har gjort så mycket mer än vad många av er andra någonsin gjort. ?

Jag känner ingen annan (förutom väldigt vuxna) som har ett fadderbarn. Någon av er kanske lägger en tia i någon bössa på stan, eller är jättenöjda i samvetet när ni ringt in 200 kronor till faddergalan på TV4.

Jag har nu skänkt över 12 000 kronor till ett barn i sydamerika, och ändå har jag inte samvete att sluta. Ååååååå.

Sälen?

Jag vill åka till sälen i helgen. Anders mamma och pappa ska dit och jag vill så gärna följa med. Jag hade gett upp hoppet, men det kom tillbaka som en raket, och nu har jag ställt in mig på att åka. Då är det svårt att låta bli. Problemet, som är ganska stort, är att jag egentligen ska jobba.

Jag har varit ledig en del på senaste tiden, är rädd att jag ställer till det lite för mina arbetskamrater som får kämpa på medan jag åker på skidsemester. Eller. Egentligen är det kärlekssemestrar. Jag åker faktiskt för att träffa min Anders, sen får man ju lov att ägna sig åt skidåkning vare sig man vill eller inte. Frågan är om inte alla ändå tycker att jag smiter iväg nu när det faktiskt är ganska körigt på jobbet. Jag tycker väldigt mycket om mina arbetskamrater, och vill att de ska tycka mycket om mig.

Det går ju en del pengar också. Mina extratimmar jag jobbat in den här månaden hade jag tänkt ta ut i pengar, det hade blivit en del. Nu får jag ju ta ut dem som komp istället. Och så kostar skidhyra och grejer en del. Men nog är det värt några tusen att träffa Anders.

Jenny sa idag att det var lite ovant att se mig så saknig. Att jag brukar vara så självständig och inte hänga upp mig så mycket, vara "beroende", av någon annan. Och det är sant, jag är lite mesig just nu. Men samtidigt tycker jag att det är en ganska härlig känsla att tycka om någon så mycket att man hela tiden vill vara i närheten. Jag behöver inte vara precis intill hela tiden, men jag längtar verkligen efter att ha honom här i närheten, veta att han är hemma när jag kommer hem från jobbet till exempel. Om tre och en halv vecka är han det. Men tre och en halv vecka är lååång tid.

Dagen på fjället

Jag vet inte hur jag med ord ska beskriva hur fantastisk denna dag har varit. Jag har åkt skidor i pisten, åkt skidor efter Anders, åkt skidor efter kiten och åkt skoter.

(japp, det är jag på bilden)