Lunch och fika

Jag och christian är på café city som vanligt. Först åt vi lunch. Sen bjöd christian på kaffe. Latte amaretto-mög dricker jag som vanligt. Det är gott det. Tyvärr är det är lite väl trevligt här, jag behöver egentligen ta mig tillbaka till biblan och plugga nu..

Cicci och Hjalle

Pratade med Cicci precis. Fast fick mest höra Hjalmars underbara stämma. Såhär lät det:

WÄÄÄÄÄH WÄÄÄÄÄH WÄÄÄÄÄH WÄÄÄÄÄH WÄÄÄÄÄH

Jag och Cicci lyckades iallafall höra så pass mycket av varandra att vi kunde bestämma att jag kommer dit imorn. Åå det var så länge sen, säkert två veckor. Det ska bli så kul å se dem.

Kanske kommer vi kunna prata lite med varandra också jag och Cicci.

Jobb igen

Ännu mer lovord över mitt kära jobb. Är ute och går i det fantastiska vädret. Fy vad härligt glad jag är.

Mitt härliga jobb är härligt

Det var mycket kul igår, moneybrother är bra och snygg som satan. Och jag var mycket nöjd över beslutet att hålla mig nykter och köra hem, när stora snöflingor yrde runt i den isigt kalla blåsten. Huuuva vad mysigt att åka bil.

Det blev ju inte så många timmars sömn för mig inatt. Och idag på morgonen ringde klockan endast tio minuter innan jag skulle sitta i bilen. Kan väl säga at jag var lite sliten när jag kom till jobbet.

Men här är så himla trevligt så den här dan har gått hur bra som helst iallafall.

För det mesta älskar jag mitt jobb, speciellt mycket ibland, som idag. Alla här är så trevliga och maten och marängsvissen är så god.

Men nu ska det bli skönt att åka hem och sova. Imorn ska jag upp och jobba 12 timmar till.

Christians kramper

Jag är hemma hos Kung Tulle. Jag lånar hans internet eftersom min dator har bestämt sig för att vara dum i huvet.

Så här sitter jag vid datorn och han ligger i sängen och pratar massa strunt. Trevligt är det. Nyss sa han (högt och med en aning av smärta i rösten) Aj, kolla min fot. Hans fot krampade och antog en kontstig form, det såg roligt ut. Ännu roligare, och konstigare, var det när det krampen var över och Christian mycket stolt utbrast:

-Jag kan göra så att min fot krampar. Ska jag krampa igen?

Hahaha. "Ska jag krampa igen?" Jag skrattade och svarade förtjust JA på den frågan. Och så skrynklade han ihop sin fot ett tag och sa:

-Nu kommer det. I stortån. Nu. Aj aj aj aj (med mycket ynklig röst)

Busy woman

Pang! sa det, så hade jag massor att göra. Orkar inte redovisa allt skit. Och ni är kanske ändå inte jättebrydda om exakt vad det är jag har för mig.

Det är iallafall nog så att jag måste tvätta några strumpor för hand. Det börjar sina i strumplådan eftersom jag aldrig hinner tvätta. Nej fy, nu blir jag rädd. Jag äger garanterat över 40 par strumpor, då är det alltså 40 dagar sen jag tvättade. Mer än en månad. När jag tänker efter så har jag fler än 40 par strumpor.

Jodå, det känns ju fräscht att all skit har legat där och äcklat ihop sig i över en månad.

Viiilken busy woman jag är. Jag längtar efter att vara klar med allt plugg, hinna umgås med folk, hitta på roliga saker varje dag (ja jag vet, jag måste ju jobba lite iallafall). Och framförallt, inte behöva känna att det alltid finns något att göra, att jag alltid har något efter mig, att jag aldrig är riktig klar. Gaah, så känns det när man pluggar.

Dagens bilder

Jag, mamma och stora lillasyster åkte till stan. När man bor i Järnforsen och åker till stan så är det Vetlanda man menar. Så vi åkte till Vetlanda. Jag handlade mer dyrt ansiktscrememög, biotherm denna gången. Cliniques sketna trestegsrengöring som jag började med för nåt år sen förstörde min hy, jag har finnar, det hade jag inte innan. Uch, knappt jag vill nämna det, I hate it! Nu hoppas jag iallafall att Biotherm ska komma och ordna upp det.

I Vetlanda åt vi chinalunch med pappa, gott. Det tråkiga var bara att mamma och Matilda som äter fort och hade lite bråttom, lämnade mig och pappa när de hade ätit upp. Och precis när de hade gått så sa pappa: Jäklar, jag har ett möte vid ett, jag måste dra.

Sådär fick jag sitta ensam och njuta av den trevliga lunchen med familjen. Och ett gott skratt åt pappa som tyckte jag var knäpp som tvingade honom att fota mig.

Sen var jag barnvakt åt de här två gullungarna. Tog med mig en syster Julia som extrahjälp.

Bästaste starkaste barnvakten. Det är jag det.

Oj, se så kul vi hade.

Dagens sista aktivitet var att byta däck på bilen som jag får låna med mig till Kalmar! (här skulle det passa med en ful smilegubbe..) Jaa, pappa hjälpte mig, men nu kan jag det.

Snälla rara mamma och pappa. Och mormor och morfar är också väldigt rara som har två bilar fast de behöver endast en "för man vet aldrig när något barnbarn kommer och behöver låna en bil". Ja alltså, mormor och morfars rarhet har att göra med detta därför att mamma och pappa kan låna en bil av dem om de behöver en när jag har en av deras.

Hujeda mig vilket blaj, nu ska jag snart sova, ska köra tidigt imorn.

Älskade, smarta, kaxiga Julia

Julia och mamma hade en liten diskussion idag vid frukostbordet, Julan ville inte promenera till skolan, hon ville ha skuts. Tänk på miljön, sa mamma


-Miljön, miljön, miljön, miljön... Vem bryr sig om mig då?... Är det inte viktigare att ett barn får överleva än att man ska tänka på miljön hela tiden?

...

Sen är ju inte den där ungen dum precis, hon åt sin gröt jääättelångsamt. Och när mamma sa "Oj vad klockan är mycket, du hinner ju inte gå till skolan Julia, jag får köra dig", så vände sig Julia mot mig, höll huvudet väldigt högt, och log sitt allra nöjdaste, kaxigaste leende.

Det hade hon allt räknat ut, hur hon skulle bär sig åt¨för att slippa gå.

Gårdagen

Ett partytroll som svänger med svansen

Ett arrrrrgt troll

En konstig djävul och ett fylletroll

En djävul som är sugen på ett troll

Ett nyvaket troll dagen efter.

Fler bilder kommer på facebook.

Sjungit

Kom just hem från sjungningen. Jag och AC sjöng fem duetter, på någon sån där minnesstund för de döda, kompade av den fantastiska Helena.

Det var så vackert så jag rös några gånger. Och det gick jättebra, förutom en liten liten miss jag gjorde på en stämma. Typ en ton fel, knappt hörbart, inget avdrag på lönen precis.

1000 spänn får jag för detta framträdande. En mycket förnämlig summa om man räknar ut timlönen, det må jag säga. Visst, det har ju gått lite tid till att öva, men samtidigt är det så kul, så jag nog skulle göra det gratis

Nu ska jag svida om, och bege mig neråt city. Bäcks årliga hallowenfest väntar. Det var inte planerat så jag har inte någon häftig utstyrsel förberedd. Det ska tydligen vara något hemskt har jag fått lära mig (och här skulle jag kunna skriva ett jätteroligt skämt om att jag skulle kunna hitta någon hemsk outfit i mammas garderob. Men jag vill ju inte vara dum, och så tycker jag kanske inte att hon klär sig så hemskt fult)

Jag tror helt enkelt att jag ska klä ut mig till världens snyggaste tjej. Jag har lite ont om tid, och det kräver liksom inte så mycket förklädnad.

Julia

Min lillasyster Julia, 8 år, är galet speedad just nu. Hon härjar runt som tusan och brottas. Riktigt, riktigt jobbig är hon, ändå gör jag inget annat än att skratta. Den ungen är så jädra knäpp, förstår inte vad hon får allt ifrån, vissa menar att hon lärt sig av mig. Huh?

Hon säger helknäppa saker också, mycket (rolig) fishumor har hon. Hon kallar armhålan för kittelhålan. Och när pappa frågade: har du haft min borrmaskin Julia? svarade hon: "Näe alltså, jag bara luktade lite på den".

-Pappaaaaaa, Charlotte nöp mig i rövhålet! (hmm, det gjorde jag inte!)

Det är förstås med viss tvekan jag publicerar detta, hur får jag egentligen min söta lillasyster att framstå? Kanske som en liten jobbig snorunge, detta är i såfall fel uppfattning. Julia är en galet rolig, knasig och ibland väluppfostrad flicka. Till och med nu när hon är sjukt jobbig som nu, är hon helkul.

Polarebesök

Idag kom två polare till våra hundar och hälsade på. Jag gillar hundar.


Observera att det fula partytältet endast är till för att se fult ut och skydda allt virke litegrann.

Sen kom två polare till lillasyster och hennes kompis och hälsade på. De var hungriga så jag gjorde pannkakor till dem. På pippis vis; jag vände dem självklart i luften, och kastade en och annan pannkaka från stekpannan till tallrikarna. Julia himlade förstås med ögonen några gånger, men jag vet att hon tycker jag är ball, hon lider bara av små slängar av kaxighet.

Vissa av dem ville inte vara med på kort.

För övrigt så har jag gått runt i sunkiga mjukiskläder hela dan, och slappat och ätit kakor.

Järnforsen

Nu är jag hemma. Väldigt skönt och kul och mysigt. Just nu sitter jag i mor och fars säng mellan mamma och pappa, och pappa ligger bredvid och tjuvläser vad jag skriver. Man får inte läsa när blogginlägg är under konstruktion. Jag kanske ska tillägga att jag faktiskt inte tänk sova här mellan min mamma och pappa. Det bara föll sig så att jag satte mig här förut, de skulle gå och lägga sig nu, och jag ska bara blogga klart.

Idag har jag varit iväg och sjungövat inför lördag, och inför julkonsert. Sen har jag fjantat med lillasyster och hennes kompis. De två har suttit och himlat med ögonen åt mig konstant. Känns ju bra att en 8- och en 9-åring tycker jag är barnslig.

Detta är en gammal bild som låg i den här bild-tomma datorn. Snön har alltså inte lagt sig över järnforsen än. Men jag ville ju visa en bild på hur fint jag bor i helgen.

Och fler bilder blir det nog under kommande dagar.

Fotmassage

Jag och Louise masserar varandras fötter. Christian masserar sina.

Syster

Nu är louise här. Kul:) Tyvärr måste jag plugga lite nu så hon får försöka sysselsätta sig med något annat i min stora tomma lägenhet. Ikväll ska vi göra nåt kul. Vad vet vi inte. Än.

Funderar

Det är så sjuukt. Jag har hur mycket plugg som helst att göra idag och imorn. Därför gick jag upp tidigt idag. Innan 8. Nu sitter jag på biblan. Det som är så sjuukt är att jag inte kom hemifrån fören klockan var 11, och att jag ändå inte pluggar, här på biblan. Jag försöker hela tiden, men kommer på mig själv med att sitta och fundera på annat och titta på folk. Hela tiden.

Jag har inte använt min gitarr på jättelänge. Men nu har den åkt fram några dagar i rad, och jag är jättesugen på att lära mig att spela igen. Jag tappar det så fort. Men oh vad trivsamt det är att krypa upp i soffan med gitarren så här.

Imorn kommer min fina syster louise till kalmar och hälsar på och sover hos mig en natt. Ska bli så kul att ha henne här! :)

Kristoffer

Idag på morgonen grät jag en skvätt när jag cyklade till jobbet. Det var skönt. Jag kan inte säga att jag var ledsen, men jag ville gråta lite iallafall.

När jag och Kristoffer gjorde slut var jag galet rädd att jag skulle ångra mig. Jag hatar att ångra mig. Jag var så himla rädd för att jag skulle känna efter ett tag, t.ex. när han träffade någon ny, att jag gjort mitt livs största misstag. Så känner jag inte. Inte en enda gång under de här nästan fem månaderna som gått sen vi gjorde slut, har jag tvekat på att det var rätt beslut. Å herre vad jag är glad för det.

Anledningen till att jag grät en skvätt var för att jag sa hejdå till Kristoffer idag på morgonen, och när jag kommer hem ikväll har han åkt med alla sina grejer. Han har ju inte bott i Kalmar på ett tag nu, men många av hans grejer har ju ändå varit kvar.

Men nu flyttar han verkligen och det kändes lite sorgligt idag på morgonen. Som sagt, att vi inte är tillsammans längre känns helt och hållet bra. Men i fyra år har vi bott i vår lägenhet och ju verkligen haft det bra, klart att det är lite vemodigt att det tar slut här.

Men det kändes snabbt bättre igen, när jag kom till jobbet tog jag en dusch, och satte mig sedan vid ett jättefint dukat frukostbord med massor av god mat och trevliga kollegor. Det är ju så här genom hela livet, tänkte jag. Man har perioder när allt är toppebra, men man stannar inte dem för alltid.

Och så tänkte jag på hur tacksam jag är för att jag har Kristoffer kvar, och kände att jag egentligen inte har något att sörja. Han känner mig mest i hela världen och jag älskar honom lika mycket som jag alltid har gjort. Att vi fortsätter vara så nära vänner känns så väldigt skönt. Och det känns också så väldigt skönt att jag vet precis vart jag har mina känslor, att vi fortsatte vara sambos i över tre månader, utan att en enda gång "falla tillbaka". Vi vet verkligen vart vi står.

Kristoffer Kristoffer Kristoffer. Du gör mig glad. It's what to do to me!

Myskväll

Hemma hos familjen uebel i järnforsen var det på den tiden det begav sig, tradition att ha "myskväll" varje fredag. Då var alla hemma och tittade på tv och förtärde diverse godsaker som chips, godis och läsk. Nu är det väl bara en av flickorna i barnaskaran uebel som håller sig hemma en fredagkväll.. Två av oss bor numera i kalmar och ikväll har vi två sammanstrålat för en nostalgisk kväll i myyysets tecken. Gott är det. Och jag ska sova över här. Mysigt.

Puss på dig

Nu är den tillbaka min kära fina mobil. Nu fungerar som synes bloggfunktionen också.

Pubkvällen

Det blev en trevlig kväll. Den bjöd på många överaskningsdrinkar.

Träffade Totte, från gymnasietiden, det var kul. Vi kom fram till att gymnasietiden var en bra tid. Massa spelande och sjungande vareviga dag. Jag saknar verkligen det.

Fy tjyven. Vad trött jag är nu. Och imorn har jag mycket att göra, därför måste jag sova nu.

Känner mig lite ensam. Nja, inte så det är jobbigt, men jag är pratsugen som tusan. Men det går nog över om jag somnar.

Det är hett på puben ikväll

Ikväll ska två stycken pangbrudar till puben och ha det trevligt.

Jag är alltså den ena av pangbrudarna, och nu ska jag åka till den andra.

Hejdå

Fusk, nej tack

Det är alltid lika roligt att vara med i tidningen. För även om man på sin höjd har sagt vad man heter, så har artikelns författare lyckats slänga in någon liten replik undertecknad Charlotte Uebel. Oftast är repliken pinsam och inte alls något man vill stå för.

I den här artikeln om fusk på högskolan så står det att jag och tjejen bredvid mig sagt: Fusk, nej tack!

Det låter ju jättefånigt, inget jag brukar säga. Fusk, nej tack!

Men jag får ju skylla mig själv, linslusen i mig svarade ja på mindre en en tiondels sekund när journalisten frågade om hon fick fota mig.

Fusk, nej tack!

Mycket smutsiga fönster

Å dumma soljävel. Det är inte ofta man önskar att det vore molnigt, men idag på förmiddagen var jag väldigt nöjd över den täta dimman som låg runt huset.

Nu skiner solen som aldrig förr, och det är mycket obra.

Det kommer nämligen ett par hit snart för att kolla på min lägenhet. Det är pinsamt att ta hit okänningar när solen skiner så de ser hur galet skitiga fönstren är. Det förstår ni som känner mig, att det inte är "två små knappt synliga prickar" eller något sånt som stör mig. Nej, ni som känner mig förstår, att om jag skäms för de smutsiga rutorna så är de ordentligt smutsiga. Knappt så att det går att se ut faktiskt.

Jag tänker inte putsa dem, inte en chans att jag gör det nu när jag bara vill flytta härifrån. Fönsterputsning ingår ju så att säga i flyttstädningen, och att putsa fönstren två gånger på en (förhoppningsvis) kort period, är för mig helt otänkbart.

Mycket att delge?

Lagt märke till något? Nämligen att detta är mitt 17:e inlägg på en vecka. Räknade precis, och man får nog ändå lov att säga att jag satt igång med bloggandet igen, och blarrat ordentligt. Jag har ju haft en liten svacka, men nu händer det inte så mycket på facebook längre, som ju annars tog all min lediga tid. (Meeen nej kära Anders, det betyder inte att facebook är en fluga som snart kommer vara ute).

Frågan är ju, bryr ni er om att familjen Uebel styckar en älg en fredagskväll, att jag läser om det postmodernistiska samhället, eller att jag inte är sugen på frukost?

Nu sitter jag egentligen och pluggar, och det måste jag verkligen fortsätta med nu.

Nu har han varit här den luringen

HAHAHAHA. Det där var ju riktigt kul. Jag blev ju förvarnad att det var en försäljare, så jag peppade mig själv som tusan i att säga NEJ, NEJ, NEJ. Vilket jag annars är så jämingens dålig på.

Han pratade på så gott, och jag lyssnade. Han sa bland annat till mig att jag var go, på skånska "fasen va geeoo du eä" och annat fjäsk och jag log glatt och spelade med. En mycket, mycket fjäkstränad skånepåg var det.

När jag sa "nej, jag tycker det var dyrt, och jag vill inte tacka ja till något sånt idag", utbyttes hans otroliga fjäskighet till ett mycket kort "nähä, du hade din chans!" (på bred skånska, mycket kul) Han packade raskt ner alla saker och reste dig. Jag kunde inte hålla mig för skratt efter denna plötsliga, stora vändning i hans humör, utan råkade fnissa lite.

Jag fortsatte på det väldigt trevliga spåret och tackade så hemskt mycket för visningen. Det var en väldigt fin bok tycker jag. Dock lite dyr. Men tack så mycket. Ha det så bra nu. Och lycka till. Hejdåå!

Åh. Jag blir så stolt över mig själv när jag är så duktig. För jag hade faktiskt kunnat tacka ja. Jag tyckte att boken var himla snygg och säkert kul att ha (även om detta förstås berodde på hans komplimanger och övertygande säljargument). Men 850 spänn per årsbok, och man skrev på för fem år. Någon måtta får det va.

Undersökningskille

Shit-pomfritt (ja, jag vet ju att det inte stavas så, men det är ju så man får skriva för att få till det fräsiga rimmet)

Det ringde på en kille här precis och babblade på om någon undersökning de gjorde bland unga (balla, coola, snygga hörde jag att han sa mellan raderna) människor. Han ville prata lite med mig.

Jag älskar ju att prata om mig själv, och tycker sånna där undersökningar är jättekul att vara med i. Men jag bara kunde ju inte släppa in honom i detta sjukt stökiga/smutsiga hem.

Jag drog en liten ljus lögn om att jag satt i telefon, men att han gärna fick komma tillbaka senare ikväll. Så nu jädrar ska här städas. Skynda skynda.

Hoppas han är en hyvens kille och inte någon galen mördare eller tjyv. Om något skulle hända med mig får ni här ett litet signalement på gärningsmannen.

Skånsktalande, malmö närmare bestämt tror jag. Kort stubbibt hår. Högt hårfäste. Svarta glasögon. Ca 175 sm lång. Svarta kläder. Lite småtjock. Hoppas han inte läser min blogg.

Frukostproblem

Nu är det tråkigt att äta frukost igen. Jag har gjort havregrynsgröt, kokat ett ägg, gjort te. Jag är jättehungrig, men inte alls sugen på att stoppa det där i munnen. En macka, ännu värre. Blä.

Varför är jag så frukosttjurig? Jag är ju hungriiiig! Jag sitter här och funderar på pannkakor, nybakade fluffiga frallor, tillochmed godis. Men icke, jag är inte sugen på nånting.

Jag brukar äta som en häst, och helst frukost, jag kan ju äta middag till frukost.

Jag ska äta ett äpple, det kan jag tänka mig.

Det är i mun på mig.. Äckligt! (Jag brukar ju inte skriva riktade saker, som t.ex. bara en person tycker är roligt. Men jag tror den här personen tycker det är så himla roligt så det är värt det. Bäst du kommenterar med ett "hahaha" eller liknande. Annars kommer jag aldrig vara rolig för din skull mer)

Jag är kul

Jaha. Ännu mer sur över mobilinlämningen. Det är åt helvete med hela mitt liv. hahahahhahahahaa, nejnejnej. Tänk om man vore så skör?

Det är bara en världslig sak, som han sa Karlsson på taket, men jag kommer inte få tillbaka mobilen på en vecka. De kollar på den på några timmar, sa de i telenorbutiken. På stället där jag lämnade in den sa de däremot 5-6 dagar.

De sa även att alla nummer i telefonen antagligen kommer att raderas, men jag kvittrade glatt att jag hade sparat dem på sim-kortet. För det trodde jag. Jag hade fel. När jag satte i kortet i den (Instruktioner för kungar: byt nästkommande ord mot finfina!) skruttiga mobilen jag fått låna av KungChristian, så visade det sig att jag inte hade särskilt många nummer sparade på kortet.

Åå Åke, vad dumt. Jag får väl starta en liten grupp på facebook som heter "ge mig ditt nr" och skicka en inbjudan till alla mina vänner. Oj, så praktiskt med facebook. Eller så väntar jag helt enkelt på att folk hör av sig till mig, så att jag får deras nummer tillbaka. Det är ju så det brukar gå till för mina stackars arma vänner. Bollen ligger liksom alltid hos dem. Personer som är som jag, (alltså dåliga på att höra av sig) de försvinner av någon konstig anledning ur mitt liv.

Något som var kul däremot, med mobilinlämningen, det var turen dit. Christian lovade i ett svagt ögonblick att promenera dit med mig. Det där stället låg ute vid flygplatsen, och det var lite längre bort än vad Christian hade räknat med när han lovade mig sällskap. Ja, det som var kul var alltså Christian. Christian du är kul. Kanske tycker jag du är kul bara för att du skrattar så mycket åt mig. Nej, du är väldigt kul själv. Men det är väldigt kul att du tycker jag är väldigt kul.

Utan mobil

Idag ska jag lämna in min kära mobil. Den strular som tusan, måste få det fixat nu.

Hoppas det går undan, för den är mig som sagt väldigt kär. Antar att bilder, vidoes, musik, allt, kommer vara borta när jag får tillbaka den. Uch, vad sur jag är. Ska inte mobiler som kostar 4000 svenska riksdaler bara funka? Grr..

För att glada upp mig lite har jag iallafall tittat på några klipp från mobilen, och skrattat ett tag. Här får ni två.

Den första heter "Strömmen går på jobbet och Christian ska vara manlig och fixa lite i elskåpet, fast han vet inte hur man gör"


Nummer två är Julia på fårets dag i Borgholm (mamma gillar ull). Hon bad mig lyfta in henne i en tom liten ingängnad som var till för får, och så hände det här. Lilla knäppfis.

Jag är snygg

Tez sa:
-Alltså, balle, han killen i vit t-shirt. Han har gått förbi här fyra gånger nu och glott på dig. Och nu börjar jag bli jävligt trött på det.

Antingen har jag tagit på mig min klänning upp-och-ner och ser rolig ut, eller så tycker han helt enkelt att jag är snygg. Jag tror ju självklart på det senasre alternativet, och känner hur rumpan börjar lätta från stolen.

Snart flyger jag iväg.

Datorfast och lite om Järnforsen

Fy sjutton. Det går verkligen att slösa en jädra (försöker att inte använda så grova svärord, det låter så illa sägs det) massa tid på att sitta vid datorn.

När Kris åkte tillbaka till sin nya hemstad Växjö, strax innan klockan sju ikväll tänkte jag, jaha, inget att göra. Jag ska äta godis och titta på film. Eventuellt hoppas att någon annan är sällskapssjuk och frågar om jag vill hitta på något. Nu var det ingen som frågade, och jag orkade inte ta tag i det själv. Jag hamnade heller inte i soffan med godispåsen, utan satte mig vid datorn. Ett ödesdigert misstag, jag har suttit här sedan dess. Vad har jag gjort? MSN:at med massa folk, kollat runt lite på facebook och annat trams.

Vad jag däremot inte har ägnat mig åt, är att fundera på vad jag ska skriva om i mitt ex-jobb, och söka forskning på det ämnet. Saker som är bra, behövliga och imorn ett måste att ägna tiden vid datorn åt. Satan.

Imorn ska jag börja dagen (nja, efter frukost förstås) med en promenad, eventuellt springa. Sedan ska jag till biblan och ägna mig åt plugg, och efter det ska jag hem och inte sätta mig vid datorn.

Kunde varit i Järnforsen nu förresten, hade funderat på at åka dit ikväll, och när lillasyster ringde och överlyckligt frågade, ska du komma heeeem ikväll? kunde jag nästan inte stå emot. Men älskade lilla fina roliga lillasyster, det går verkligen inte. Jag har fullt upp. Åå vad jobbigt att höra hennes superbesvikna "nähä".

Jag saknar dem mycket nu, systrarna främst, men hundarna och mamma och pappa också. Och huset, trädgården, skogen, och resten av järnforsen. När var jag hemma sist? Oj, 1½ månad sen, way to för länge. Näst-nästa helg bär det iallafall av hemmåt, två månader har gått då, så då måste jag stanna länge. Kan stanna en hel vecka om jag kollar i kalendern, men det vet jag inte. Man kan ju tröttna på slappet.

Bodelning

Kris är "hemma" i helgen och packar.

Jag var ju lite orolig för skivsamlingen. Kommer vi vara överens om vem som köpt vilka skivor, och vilka vi köpt tillsammans? tänkte jag.

Det visade sig att vi var helt överens. Känns lite jobbigt bara att det nu finns många, många bra skivor som jag inte längre kan säga att jag har hemma. Även om det var Kristoffer som köpt dem betraktade jag ju hela skivsamlingen som min också.

Har gjort en låång lista på skivor som jag nu måste köpa. Kommer kosta en förmögenhet, men det är som sagt ett måste.

Jag måste bland mycket annat även köpa en säng och en dator, min dator har jag inte använt sen Kris fick sin nya. Och nu kommer jag ju få ett sammanbrott om jag skulle sätta mig vid den, man blir ju så att säga lite bortskämd med hastigheten.

Ja, det känns iallfall helt okej med bodelningen, även om det är lite sorgligt att se mina grejer åka ner i en kartong och flytta ifrån mig. En sak finns det som vi eventuellt kommer att slåss om innan det är spikat vem som får den. En tavla. En stor tavla med en gammal reklamaffish med en pinuppig snygging. Fy satan vad vi älskar den båda två.

En annan sak som ger mig lite små slängar av ångest idag är examensarbetet. Imorn ska jag skicka in en ganska utförlig beskrivning av hur jag ska lägga upp de kommande (nästan) tre månaderna. Shiiit, jag vet inte! Jag vill inte! Imorn måste jag!

Men annars mår jag som vanligt toppenbra :)

Lancome vs. euroshopper

Det blir ingen utgång ikväll. Jag ska snart gå till sängs.

Christian var här en sväng och skrattade med mig.

Vi blev förstås oense om diverser saker. Exempelvis detta: När jag smörjde mitt vackra ansikte med min fina nattcreme "lancome hydra zen nuit" , sa han att hans nattcreme, som enligt honom heter "euroshopper moisturizing mög" och kostar 500:- mindre innehåller samma sak.

Jaja, min creme ligger iallafall i en jävligt mycket snygare burk.

Stycka en älg

Ja, jag ringde hem till järnforsen för att tjöta lite. Men det var "bara" lillsyrran hemma, med en kompis. Louise, men vi pratar och skrattar så jag är nöjd.

Resten av familjen Uebel var ute i Ärnaskögle och styckar älg. Vilket fredagsnöje. Men bra förstås, då blir min frys full av kött snart.

Pappa ska inte läsa

Ikväll har jag fått erfara något nytt. Eller ja, det har kanske hänt förr, säkert har det det någongång, men jag minns inte.

Jag sitter iallafall ensam och dricker rödvin och äter chips. Opal spring heter vinet, och chipsen är några märkliga citron-lime chips. Det är iallafall en fin kombination, och jag mår toppen. Skillnaden på om det är tragiskt att sitta hemma själv och bli full på rödvin är om man mår bra eller inte. Jag mår superduperbra, är mycket glad, ler hela tiden (det är väl det trevliga sällskapet). Hade jag varit sorgsen så hade det varit befogat för er (pappa till exempel) att bli oroliga, men så är icke fallet.

Har pratat i telefon en del också, mycket trevligt. Emelie och jag hade massor att prata ifatt, och det blev både allvar och en del väldiga skratt! Jag saknar den tjejen.

Om jag ska ut ikväll, som jag hade tänkt, så ska jag kanske gå och duscha nu. Eller ska jag stanna hemma? Åå vilket tungt beslut att ta.

Jag ska nog ringa hem till Järnforsen och tjöta lite iallafall. Och försöka att inte sluddra om det är pappa som svarar.

Huvva huvva

Har sett det där videoklippet två gånger på nyheterna. Videoklippet med de två jägarna som blev anfallna av en björn häromdagen. Uch jag borde inte kolla på sånt. Eller lyssna kanske man ska säga. Det låter så jääädra läskigt när de vrålar, gubbarna alltså, Vilken ångest. Ha en björn över sig som biter och river.

Huvva huvva, nu vågar jag mig inte ut i skogen mer förstås. Nej det finns ju inte björnar i Småland, men man vet aldrig med björnar förstår ni. Har man otur dyker de upp när man är ute och promenerar med hunden på Götes väg. Och då anfaller den förstår ni, och river upp min arma kropp så att inälvorna rinner ner för kriegsbacken. Fy, det vill jag inte vara med om.

Jag har sett en livs levande vild björn en gång. Bara några meter ifrån bilen sprang den över vägen. Fin och söt, men galet livsfarlig såg den ut.

Vitt på marken

Mina ögon spärrades upp lite idag när jag tittade ut. Det är vitt på marken. Nej, det är inte snö det handlar om, men ett väldigt tjockt täcke av frost. Nästan som snö faktiskt.

Fasen, måste börja sticka nu ju. Det där stor fluffiga härliga pannbandet som jag var för snål för att köpa, "det kan jag sticka" sa jag kaxigt, och cicci skrattade lite och påpekade att jag antagligen inte kommer att sticka ett sånt.

Jag ska allt visa att du har fel, bitch.

JOODELADIIHOOO

Det är faktiskt dumt att ha TV i sovrummet. Idag ringde klockan vid 7.00, jag satte på TV:n och kom inte upp ur sängen fören 7.40. Tusan.

Kollade på lattjo lajban bland annat. Discogittan eller vad hon heter är himla festlig tycker jag. Ett sånt jobb skulle jag vilja ha. Lattjolajban-Mallans jobb.

Igårkväll när jag tittade på sporten (nej, är fortfarande inte speciellt intresserad) så fick jag se det roligaste sportinslag jag har sett på... ja, antagligen det roligaste någonsin. Mellan peppe Engs varje pratsektion, dök en tant upp i rutan och joddlade några sekunder. Blev minst tio joddlar sammanlagt. Varför? Ingen aning, men oj vad roligt när de skojjar till det lite. Jag skrattade högt där i min ensamhet

Postmodernistiska samhället bla bla

Göta Petter vilken plugg-dag det här har varit. Har varit igång i 15 timmar nu, och pluggat effektivt nästan hela tiden. Började med ett seminarie på morgonen, som gick bra. Riktigt skönt. Sen har jag suttit i biblan och läst och läst och läst. Och antecknat. Jag läser om lärarens roll i det postmodernistiska samhället. Modernism och postmodernism hit och dit i hela hjärnan.

Ja, ni som är uppmärksamma har väl lagt märke till att jag var på maxi en sväng också. Ja, det ska jag inte sticka under stol med, jag var iväg och åt lunch. Sen var jag även iväg i en halvtimme och åt prinsesstårta. Men ändå. Ända tills nu har jag pluggat.

Jag tror nog att seminariet imorn kommer att gå bra.

Sen är det fredagkväll. Gött, gutt eller gott hur man nu vill säga.

Två roliga maxianekdoter

Idag var jag på maxi och handlade lite och då hände två roliga saker.

Jag fick provsmaka kalles kaviar med banan. Det var konstigt med gott.

Det andra roliga var ännu roligare. En tant frågade mig vart jag har köpt mina skor. Don donna sa jag glatt, härligt att någon mer än jag lägger märke till mina finfina lackstövletter.

Tråkplugg

Sitter på biblan idag och försöker plugga. Men det går hopplöst dåligt. Sedan tio har jag läst och läst, men ingenting går in.

Fy vad jag längtar till Januari, då är jag färdig med det här. Sjukt trött på att plugga. Men innan examen har jag några till seminarie att klara av, och ett stort jävla examensarbete. Måste skärpa mig nu.

Imorn har jag seminarie, med en hård seminarieledare som antagligen kommer att underkänna mig. Får jag underkänt imorn så får jag inte min examen i Januari, för då måste jag gå på detta seminarie när tillfälle ges nästa gång, nämligen i Februari 08. Neeeej tack.

Jag har träffat en kille

Han är den finaste killen jag sett. Hjalmar heter han, ser ut som en liten gubbe och och klär i brunt. Idag är han en vecka och jag vet, jag har så att säga nämnt honom innan. Men jag kan inte sluta berätta om hur fin han är.

Så jädra ballt att vara en mami och en papi som de är nu, Cecilia och Henrok. Vilken känsla, den där lilla människan som alla blir totalt nerkärade i vid första anblick, kommer från oss.

Cicci och Henke är riktigt coola föräldrar. Annars kanske man kan tänka sig att par är lite "hispiga" vid första barnet, det är ju trots allt något man aldrig gjort förut. Men som sagt, de är hellugna. Har vanan inne redan efter en vecka.

Ja, en viss liten brist finns ju hos Henk. Han tänker inte på det där med snoppen. Det har tydligen hänt förr, och mycket riktigt även igår, när vi alla tre hängde över skötbordet när Henk skulle byta blöja. Henk blev nerkissad av en väl riktad stråle rakt mot papi. Ett ljudligt tjut avgick. Henke blev förvånad, "vi var ju vänner nyss" och stod mest och viftade med armarna, medan cicci slängde sig fram och täckte över snorren. Det där behöver du öva på Henrok, men för övrigt är du den coolaste nyblivna pappan jag sett.

Jag var alltså, som ni säkert förstår i Emmaboda igår. Mamma har sgat till mig säkert hundra gånger att jag inte får tränga mig på, "de har mycket att tänka på, och orkar inte med massa besök". Men det var faktiskt inte en själv-inbjudan. Cicci frågade om jag ville komma, och då tackar man väl inte nej mamma?

De är bra föräldrar på ett vis till. De säger åt mig att hålla Hjalmar, vilket är min favoritaktivitet i hela världen. Hålla bäbis alltså. Eftersom Cicci har diverse anala problem efter förlossningen och inte riktigt kan sitta ordentligt, så föll det ju sig så att jag fick sitta ordentligt istället, med bäbis på bröstet.

Tror cicci och jag satt en hel timma i soffan med Hjalle i knät och bara tittade på honom, skrattade åt hans uttryck, veck i pannan, surläpp, gäspningar. Det är så obeskrivligt häftigt att han, mindre än en vecka gammal redan har en personlighet. Man ser tydligt att Hjalle tänker saker som "men håll käften nu då så jag får sova" "hörrödu Balle, håll mig still, jag ligger faktiskt och sover". Han är lite trumpen sådär. Fast också väldigt väldigt snäll. Hörde inte ett enda litet gråt på hela dagen. Och så är han envis. Envis är nog det främsta personlighetsdraget än så länge.

Tja, jag skulle kunna skriva meterlånga inlägg om den här Hjalmar. Men nu får jag hejda mig.

Nykter fylla

Som sagt, man skrattar med tokroliga Christinor.

Vi skulle druckit en flaska vin, och fyra öl. Men jag kände avsmak för alkohol, efter att min far varnat mig för alkoholismens luriga fällor. (alltså, allt det här tjatet om alkoholism är ett skoj. Pappa och jag tycker det är roligt. Men det är faktiskt inget att skoja om)

Därför fick Christian dricka upp allt själv. En hel flaska vin + ölen. Just nu ligger han i sin säng med en ank-gosedjur och luktar den i rumpan. Han är full. Jag är nykter men precis lika fånigt skrattig för det. Man kan verkligen ha kul utan att dricka. Jösses vad jag har skrattat ikväll.

Herre, det finns ju inget samband i det jag skriver. Kan det vara så att jag blivit onykter av ångorna från Christian?

Du pappa. Du kan sluta oroa dig för mig.

Helnöjd

Jag trivs underbart bra med livet just nu. Det har jag redan bloggat om för bara några dagar sen, men det tål att skrivas en gång till. Livet är underbart. Det finns så mycket roliga, snygga, snälla, balla människor man kan hänga med. Träffa nytt folk är kul. Igår var jag på date. Det var trevligt det. Det skojar man inte bort, skulle man kunna säga om man tycker det är kul, och det tycker ju de flesta förstås.

Ikväll ska jag hänga med min tokroliga bästis Christian-Tulle. Vi har hängt nästan hela dagen, jag har skrattat mycket, det gör man ju med tokroliga människor. Och ändå är jag inte trött på honom, utan ska alltså snart möta upp igen. Vi ska laga mat, dricka, (såså pappa, bara lugn, bara lugn) och titta på fotboll.

Pratade med Kris förut förresten. Pratade lite om min date, och om hans date. Det är så jämingens bra att vi kan vara sånna kompisar och prata om sånt. Väldigt roligt att få tycka och tänka och ge råd tycker jag.

Anders sa såhär om min och Kris relation. "Det är en väldigt märklig relation ni har, det är konstigt att funkar. Men den är väldigt fin"

Ja den är väldigt fin. Jag uppskattar den verkligen.

ÖBAN

Nu hittade jag en anan kabel till kameran. Hoppas familjen Sandström/Jäghagen inte misstycker om jag lägger upp premiärbilder på Öban. Det är ju så många osm är nyfikna, och de förstod nog vartåt det barkade när jag började fota.

Kolla handen, det kan nog bli nåt av den där ungen.

Kul familj

Jag har pratat i telefon en stund med några hemma i Järnforsen. Två yngsta systrarna och pappa. Man kan säga att jag pratade med mamma också för hon "hälsade" massa saker hela tiden.

Jag och pappa skrattade mycket åt min blogg, eller rättare sagt, saker jag har skrivit om där. Han och jag har samma humor. Han sa att han nästan började bli orolig för mitt drickande, och att jag ska tänka mig för. hahahahhahahahahahaha. Fint att han är rädd om mig, men jag tror inte det är någon fara. Kanske verkar det som att jag super jämt, men så är absolut inte fallet. Så ni andra som oroat er kan andas ut!

Julia var den jag pratade mest med. Hon kan prata hon. Mest pratade vi om killar, hon är killtokig hon. Ska du pussa två killar på samma kväll? frågade jag.

-Ja Charlotte jag pussar typ tio killar på en kväll. Det blir så. för det är rätt så många som tycker att jag är söt.

Familjen Uebel är kul. Jag borde åka hem snart.

Bäbisbäbisbäbis

Mina fingrar luktar bäbis. Den där doften de har när de är alldeles färska, den är så goo.

Jag var på BB idag och träffade Cicci, Henke och Öban. Nu är det ju inte Öban han ska heta, men tills de bestämt sig får han heta det. Nu tror jag i och för sig att det är bra om de bestämmer sig snart, för annars blir det svårt att o-Öban:a honom.

Han var så otroligt liten det lilla knytet, 3100 g tung. Jag fick låna honom en jättelång stund och göta petter så mysigt det var.

Det är så grymt häftigt att det blir en liten människa inne i magen. Cicci och Henke är mamma och pappa ocyh har gjort ett mycket mycket fint litet barn (som dock bajsar ner sina armhålor)

Självklart togs mass kort, men eftersom Tulle den röven inte skickade med kabeln när jag hämtade kameran kan jag inte föra över dem och visa dem.

Synd, för jag tror ni är många som skulle velat se underverket. Synd. (rövtulle)

Ooooooo

Cicci som alltså är på BB med en dag gammal bäbis skrev: om du är sugen så kan du får komma och hälsa på imorn.

OM jag är sugen?

Nu är jag bara orolig att det bara är besökstid innan kl tre eller nåt sånt dumt. Jag är ju inte hemma fören fyra. Jag vågar inte hoppas för mycket, men hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas jag får träffa dem imorn!

Här sitter jag och gråter

Cicci skickade en video med Öban. Han är helt galet underbart FIN. Jag blir så rörd. Kära kära kära Cicci och Henke är mamma och pappa.

Jag älskar Cicci som skickar sånna mms till mig!

My god vad jag längtar efter att presentera mig för Öban.

Jag är så glad

Allt är så himla på sin plats. Eller, vid närmare efetrtanke är det inte det, men det tänker jag inte på just nu. :)

Några grejer som gör att jag skrattar högt i min ensamhet, och faktiskt tar ett och annat glädjeskutt:

• Öban är född! Jag förstår att man vill vara i sin lilla familjebubbla en tid framöver, men när de vill börja släppa folk inpå livet igen ska jag umgås så mycket jag bara kan med älskade cicci och Öban (och Henk förstås, men det är kanske mest när han är på jobbet som jag behövs för sällskap..)
  
• Jag hade en toppenhelg. Mycket trevligt sällskap, lagom fylla, mycket mys. Och jag ser fram emot hur många sånna helger som helst i höst.
  
• Kristoffer och jag är sånna himla toppenbra kompisar. Vi pratar varje dag, och rådgör med varandra angående hans date, hur han ska gå vidare och sådär. Helt sjukt att jag sitter och tjatar på mitt ex att ringa sitt nya ragg, och ger honom råd (alltså inga fula råd med baktankar om att det ska skita sig). Men jag är helt enkelt så himla glad för hans skull.
  
  Visst kan det kännas konstigt, tanken på honom tillsammans med någon annan, det har ändå varit vi de senaste sex åren. Men jag det är bara för att det är "ovant", därför att grejen att vi inte är tillsammans längre är jag helt och hållet tillfreds med. Därför tycker jag bara det är bra om han blir kär i någon annan. Så som man önskar för alla vänner. Jag är inte ett dugg svartsjuk, och det är så skönt!
  
• Skolan också. Just nu ser jag väldigt positivt på den av någon konstig anledning. Praktiken är alldeles snart slut, jag har lärt mig massor, och jag tror att jag kommer ro mitt stora projekt i hamn.
  
• Musik. Det finns så himla mycket bra musik, och jag är så sugen på att börja spela och sjunga igen. Just nu har jag inte tid, men om någon vecka tror jag att jag är igång. Kasst av mig att låta mitt fina piano stå och samla damm.
  
  Tjofadderittan

Klackarna i taket å de

Gårdagen var en trevlig dag. Kvällen var trevlig hos Mäddi, det blev ingen utgång, utan hemgång. Eller jo, vi hängde ju på Esplanaden ett tag förstås, nästan samma sak som att gå på dans faktiskt.

Nu ska jag tvätta lite sen ska jag till Madde igen. Vi ska laga mycket god mat, och göra ett nytt försök i att ta oss ut.

Imorn får jag inte vara bakis. Jag har massor att göra. Alltså ska jag dricka massor av sprit idag, det är bra för mig. Då vaknar jag pigg.

Jag är lite granna glupsk bara

eeää.. måste ju tillkännage något. Lika bra att säga det, så att ni beundrare som står utanför huset och väntar på att följa efter mig på min promenad som jag skrev om, inte undrar varför jag inte sätter mig och äter min goda mackor.

Jag har redan ätit dem.

Ja, jag blev så sugen på dem, så jag ville inte hålla mig. Satt på balkongen gjorde jag, och det var nog katten bätre än att ta med dem ut. Tusan också, balkong alltså. Det vill jag ju gärna ha, men jag måste ju sänka kraven på nästa lägenhet, inte höja dem.

Nu ska jag iallafall ge mig av. Frågan är vart jag ska promenera. Mest gillar jag Svinö, men eftersom gångbron dit är avstängd för renovering, och man faktiskt inte får promenera på ölandsbron, får jag väl ta stensö. Det är ganska skuggigt där. Skälbyrundan är för kort, minst en halvmil ska jag gå. Fasen. Jaja, nu ger jag mig av. Skicka ett sms med promenadförslag inom fem minuter, annars tar jag Stensö.

Och hörnini beundrare, ta med cykel, jag går raskt.

Vacker utsikt och en riktig brittsommar

Jag trivs verkligen på min praktikplats, trots att jag måste gå upp kl 06.00 varje morgon, känner jag att jag kan tänka mig att jobab som lärare. En tanke som varit långt bort innan jag gav mig ut på den här fem veckor långa praktiken. Nästa vecka är den sista, och jag kommer verkligen sakna det.

Jag tycker till och med det är helt okej att åka buss i 40 minuter varje dag. Det är nämligen så fantastiskt fint runt vägen. Hav hav hav i hela sex kilometer, och nästan varje dag jag har åkt så har det varit soligt och vindstilla.

Såhär fint kan det vara när man åker till "jobbet". (Ja, hrm, lite varning va. Jag sitter alltså och fotar utsikten från bussfönstret...)

Nu ska jag göra något tokigt. De nybakade frallorna med parmaskinka, purjolök och keso på ska jag ta med mig ut. Det är så himla skönt väder. T-shirt-värme faktiskt. En riktigt brittsommar. Så någonstans på min långa promenad ska jag sätta mig och äta. Konstigt ju. Helt själv.

Ikväll är det fest, och då ska jag inte vara själv minsann. Jag ska ladda med ett långt vindrickande bad efter promenaden.

Några små livsuppdateringar

Först och främst var helgen tokbra. Jag hann med massa kul, bland annat en mycket trevlig fest med tillhörande utgång på Lördagen. Begav mig till Anna, en ganska "ny" vän, och där träffade jag 6 st andra, helt nya vänner. Trevligt, sånt gillas.

Annat som jag fick vara med om var en miniweekend på Öland tillsammans med mamma, syskon, moster och kusiner. Lugn, mysigt och gott. Och så ett besök hos familjen Sandström/Jäghagen på Söndagen. Cicci var svullen och hade ett huvud halvvägs ut genom muttan. Hon gick på ett kul sätt.

Jaja, tänkte bara om någon var intresserad av min toppenhelg.

Ikväll blev man bjuden på middag av en toppentrevlig matlagare tillsammans med några andra mycket trevliga tjejer. Det bjöds även på rödvin i stora glas, och där någonstans försvann min förmåga till att stava till frukt.

En supertrevlig kväll en helt vanlig vardag, vilket bra initiativ M! Varför gör man inte sånt oftare?

Stoppknappar ur funktion, världen i gungning

Vilket otroligt problem mina medresenären på bussen till Färjestaden stod inför idag på morgonen.

Redan när jag åkt några hållplatser stod det klart för mig, plingfunktionen i bussen var trasig. Alltså, när man tryckte på någon av stoppknapparna hände - ingenting

Såhär såg det ut för alla resenärer som planerade att stiga av vid nästkommande hållplats:
(utan mig då, för mina iaktagande ögon och slutledningsförmåga gjorde ju att jag ganska snabbt insåg att stoppknapparna var ur funktion):

De provade att trycka på knappen vid sin plats, det plingade inte. De sträckte sig till knappen som tillhörde platsen bredvid. Attans skit, den fungerade inte heller. Två stycken testade, pinsamt att testa fler. De skruvade nervöst på sig i sitt säte när de insåg att det inte på det vanliga, rätta sättet, gick att meddela chauffören att han skulle stanna vid nästa hållplats.

Hur gör man då? Det finns några alternativ som jag fick iaktta där på bussen idag på morgonen. Man kan..

1. ..sitta kvar och fortsätta skruva på sig, och lättad andas ut när man ser att det står folk och väntar på hållplatsen, busschauffören kommer alltså att stanna ändå. (undrar om de hade åkt med till nästa hållplats annars, eller kanske nästa igen om det inte hade stått folk där heller)
2. ..gå och ställa sig vid dörren iallafall, trots att chauffören inte har hört något pling. Sen står man där vid dörren och slänger några blickar på chauffören och hoppas att han förstår att man vill gå av. När det visar sig att chauffören inte förstår det, utan precis är på väg att köra förbi hållplatsen skriker man: Hallåå så att chauffören tvärnitar.
3. ..man kan med en sur blick följa hållplatsen man skulle klivit av på, sen gå fram och säga till busschauffören att man faktiskt skulle klivit av därborta, varpå chauffören stannar bussen mitt i vägen och låter en kliva av.
4. ..gå fram till busschauffören och säga: "Hej herr busschaufför, stoppknapparna fungerar inte idag, jag skulle vilja gå av vid nästa hållplats".

Vilket alternativ låter bäst tycker du? Jag kan inte förklara varför jag gjorde just så, men nr 4 valde jag.

Stackars busschaufför, han måste ju undrat vad det var för en skock skumma människor han körde på idag. För jag antar att det inte var fören jag skulle av, som han faktiskt förstod att plingknapparna inte fungerade.

Sprungit genom vacker skog

Jag har varit ute och sprungit ikväll. Och njutit. Vilken livsnjutare jag är. Ler när jag springer för att det är så fint i skogen. haha.

Tog några bilder förstås. Hur kan man ha tid att fota när man är ute och springer undrar kanske ni. Men jag gick en bit några gånger. Det kallas faktiskt inte lathet, utan intervallträning. Älskar att srpinga fort fort ibland, inte jogga liksom.

Underbar dag

Underbar helg rättare sagt. Igår var en sån toppenkväll med kräftskiva hos Christian. Supergod mat, finfina kräftor och härliga människor. Christian bjöd på smirnoff. Jag drack en del.

Jag brukar inte dricka ren sprit, ocvh jag brukar inte dricka efter 12. Men efter tolv satt jag minsann i Tulles soffa och halsade smirnoff direkt ur falskan.

När de andra gick ut cyklade jag hem. Vilken cykeltur, den kunde gått hur som helst. Men hem kom jag, och somnade på två sekunder, kläderna hann jag få av mig, men sminket satt kvar.

När jag vaknade idag var jag lite bakis, men det gick över nästan helt efter en ordentlig frukost. Sen gav jag mig ner till parken där Madde och hennes kompis Anders satt och åt hamburgare. Det var så fantastiskt väder. Solen sken jättevarmt och det blåste friska havsvindar. Wonderful!

Anders drog hem för att hämta sina kitesurfinggrejer. Sen stod jag och Madde på bryggan vid kalmarsundsparken och tittade på kitesurfarna hur länge som helst. Så jäkla häftigt! Såg riktigt riktigt kul ut.

Ja, som sagt, vi stod där ett bra tag och tittade, det blåste massor, men solen värmde och hela alltihop kändes så fantastiskt härligt! Sen satt vi på en bänk där vid havet, fortsatte titta, och skrattade massor åt roliga människor. Oj, vad bra man kan må ibland.

Jag älskar att vara ute. Jag älskar att bo vid havet. Jag älskar härliga människor.

Benkoll

Fick just ett sms av Matilda, min syster. Hon har varit och skrivit tenta idag. Såhär hade tentavakterna skrivit till studenterna:

Please put your legs up on youre desk so we can check them

Matilda sa att de hade klagat lite på att en del egentligen var för håriga, men de hade fått skriva tentan iallafall. Den här gången.

Jag dör, gud vad roligt.

Syfilis

Idag när jag och christina var på Maxi och handlade mat så var vi med i en tävling som handlade om hur nyttigt det egentligen är att äta frukt och grönt.

Och kan ni tänka er? Vi hade båda alla rätt och vann varsitt förstapris. Varsin paket med syfilis.

Sovmorgon

Imorn får jag sova till klockan 7. Ända till klockan sju alltså.

Knäppt att jag tycker det är sovmorgon, men i dessa VFU-tider är det så. Kl 8 börjar jag varje morgon, och det är en bit till Färjestaden, så jag stiger upp kl 6 måndag-fredag. (bussen kostar förresten 25 jävla spänn enkel resa!)

Det är olika det där, hur mycket tid jag vill ha på morgonen, ibland går jag upp en kvart innan jag ska iväg, ochy hinner både kissa, äta och piffa. Men just nu är jag inne i en period när jag gillar att äta en lång frukost och titta på nyhetsmorgon. Så då behöver jag en timma.

Det är förresten så himla fint att åka över havet tidig morgon. (För er som inte vet så ligger Färjestaden på Öland, vilket betyder att jag färdas över den berömda ölandsbron två gånger varje dag)

Hur trött jag än är så känner jag mig glad, och tänker att jag mår så himla bra, när jag åker där över bron, kollar på havet som glittrar, och lyssnar på bra musik i Ipoden. (Idag såg jag till och med en segelbåt ute till havs i ottan, det var trevligt)

Ja, jag blir nästan poetisk. Imorn när jag åker över kanske jag skulle dikta ihop något. Lite poesi att skriva i bloggen imorn?

Min (vår) lägenhet

Jag älskar den här lägenheten. Speciellet just nu när den är nystädad och jättemysig. (Har haft visning ikväll, därav den ovanligt förekommande renheten).

Jag kan verkligen inte bo kvar, den är alldeles för stor, och framförallt, för dyr, för mig. Men ändå. Det finns mycket som är mycket bra. Jag älskar verkligen läget, promenadavstånd till stan, skog runt knuten, och "granne" med giraffen.

Fint område, nu efter all renovering. Det snyggaste badrummet jag kan tänka mig, stort fräscht kök, världens mysigaste balle, storastora fönster, härligt vardasrum, stort "syrum" proppfullt med pysselgrejer som får kreativiteten att galoppera (här försökte jag få till ett töntigt uttryck..).

Men dyr.

Känns lite vemodigt faktiskt.

Den snoriga gårdagen

Jag har nu varit ute på VFU (verksamhetsförlagd utbildning förstår ni =praktik) Barnen har förstås hunnit smitta mig med både baciller och bacillusker. Lagom till helgen blev jag sjuk. Himla roligt.

Jag trotsade dock min snoriga förkylning och drog ner på stan igår. Först på dagen, för att gå mix megapols tipspromenad. Anders med vän hade tagit sig från stockholm i mix megapol-bil och stod och DJ:ade lite i kvastengallerian, och delade ut prylar och priser. Jag vann fina grejer på tipspromenaden. Några olika skomedel från Bianco, ett golfspel, tre par flipflops, en vattentät mobilväska (som jag ska ha när jag duschar), en bok och icke att förglömma, en mix megapol-bläckpenna. Tror det var allt. Efter att jag fått gå backstage och skött DJ:ingen och fått jublande aplåder från förbigående människor, gick vi och åt, grabbarna och jag. Det var inte jättegott, men väldigt trevligt.

På kvällen blev jag väldigt fin i klackskor, klänning och min nya fina ullkappa från benetton (Jag köpte den i fredags. Impulsköp. Den är verkligen himla fin och behövlig, men lite granna rädd för mig själv blir jag när jag gör sånna dyra impulsköp.) och drog ner på stan igen. Till puben med Tulle och Mäddi.

På puben var det skränigt, och jag och Tulle kände lite att det kanske inte var vår grej att gå till studentpuben längre. Nu när man är vuxen ska man visst hänga på laamtååjet sa Christian.

Jag och Christian hade väldigt roligt på vägen hem. Jag blev som vanligt så tacksam efter några drinkar, och skrattar åt allt. Det är bra för Christian, då får han känna att han är rolig. Det roliga är jag idag, i nyktert tillstånd tänker tillbaka till skämten och ordvitsarna som drogs, och skrattar. Det var äkta kul Christian. Du är rolig.

-Du får säkert höra det här jämt, men din näsa är oerhört sympatisk.
-Jag är inte värd den näsan, det skulle aldrig funka.
-Sympatiiii.
-Daniel hette han
-Magnus hette min
-Stå inte i fisen.
-Det är allt lite kylslaget ikväll Charlotte.
-Sådärja, upp med stödet. Då bär det iväg.

Den här filmen är så loj så jag måste visa. Mitt fåniga halvhjärtade skratt får det ju inte precis att verka som att vi hade särskilt kul.

Mjukisbyxor everywhere

Förut höll sig "trenden" med stora urtvättade mjukisbyxor nedstoppade i sportsockar, till högstadiet och möjligtvis gymnasiet. Det har nu visat sig att dessa mjukisbyxor med tillhörande skitiga sneakers, tisha eller munkjacka, ruffsigt hår, på tjejer gärna blonderat med mörk utväxt, inte tillhörde en viss ålder. Det tillhör en viss generation.

Det är alltså inget som tonåringarna växer ifrån. Detta har jag till min stora förfäran kommit till insikt med idag. Jag sitter på högskolebiblan och pluggar och ser dem överallt. Huva. Vad är det för fel på att klä upp sig? Jag är ändå inte den som är särskilt fåfäng. Jag går gärna ut osminkad och i mjukisbyxor om jag ska till affären till exempel. Men om man har på sig samma slappa outfit hela tiden och varje dag, kanske till och med på krogen, då har man fastnat i mjukisbyxträsket. Och då är det illa.

Sedan de nya studenterna invaderat stan under de senaste veckorna har det förresten slagit mig vad mycket som hänt med mig de senaste fyra åren. Som artonåring och nybliven högskolestudent känner man sig jävligt vuxen. Men när jag nu ser de artonåriga nyblivna studenterna känner jag mig som sagt vääldigt mycket större. Jag är så mycker mer säker på mig själv, trygg brukar man väl säga? Och såå mycket ballare.

Vad kul det känns att gå på kåren i höst. Not. Det blir nog inte så mycket av det. 23 är en bra åldersgräns känner jag. Inte 18.

Fyllot är inte bakis - men snygg

Hur kommer det sig att nästan varje gång jag vaknar upp "dagen efter" har jag ont. Ontet kan sitta lite här och var, Idag sitter det ordentligt ont i ena skulderbladet, det är ömt precis som om jag skulle haft ett fett blåmärke där. I pannan har jag en liten bula, som också värker, och när jag går och gör den, vid gång, obligatoriska fotböjsrörelsen, gör det ont.

Det är inte så farligt, det är långt ifrån så ont att det hindrar mig att utföra dagens planlagda aktiviteter. Det är bara det att jag inte kan sluta funderade på vad det är som åsamkat mig denna smärta. Vad sysslade jag med igår?

För övrigt kände jag mig så inåtahelvetes bakis idag. Det där går verkligen upp och ner. Ibland känner jag ingenting dagen efter, men det har funnits dagenefterdagar då jag har legat hela dagen. Men iallafall, idag trodde jag att jag eventuellt inte skulle kunna dra ner på stan med cicci. Så kändes det.

Men när jag vankat iväg till toan och tänt lyset förändrades det. Jag var så jädrans snygg, så jag piggnade till på en sekund. Hur ofta är man det när man vaknar med ett väl hårsprayat hår som man legat och gnidit mot kudden hela natten, och en hy som dagen innan var full med smink, och som kanske inte alltid rengjorts så särskilt noga i längtan efter att få krypa ner i sängen.

Men igår rengjorde jag minsann och smetade på massa lancome hydra zen. Det är nog tack vara den jag strålar idag. Och är jättesugen på att dra ner på stan och njuta av alla följande blickar.

Nog om bakisfunderingar. Hur som helst är det bara för mig att vänja mig. Det är dessa två tillstånd som kommer vara huvudsakliga i mitt liv i höst; Full - Bakis.

Surströmming

Jodå, de vana surströmmingsförtärarna var imponerade av mig ikväll. Jag åt vant av den ruttna fisken, och tyckte det smakade riktigt bra. Fast Peter sa åt mig att sluta, magen tål inte hur mycket som helst om man inte är van, sa han.

Det var mycket trevligt där i Peters trivsamma kolonilott, med ölen och snapsglaset som av någon konstig anledning alltid var fullt. Hela eftermiddagen har varit bra. Ett kanonpass på jobbet helt igenom, och sen då en cykeltur med bra musik till södra, där första ölen öppnades innan jag hann sätta mig.

Fingrarna luktar inge vejdare. Ska inte lukta mer på dem ikväll.

En härlig dag rakt igenom

Idag är inte min dag.

Jag gick upp tidigt, för att plugga. 12.30 skulle jag ha seminarie. Jag fick förstås inte så mycket gjort hemma, så jag bestämde mig för att dra till biblan istället. Proceduren "att komma iväg" tog sitt lilla längre än tänkta tag. Ni vet, välja väska, vilka skor passar till. Knyta hårband i håret, knyta det på ett annat sätt. Nej förresten, bort med det. Ska jag ta regnjacka, eller bara en tjock tröja?

När jag tillslut kom ut till cykelstället upptäckte jag till min stora fasa att min cykel inte var där. Stulen? Nej, fan, tusan, den står ju vid stationen. Jaha, gå till biblan, det tar ju en kvart. Jag hade ju redan bråttom.

Väl på biblan letade jag upp boken och satte mig tillrätta vid datorn. Det mesta av det jag skulle läsa fanns i dokument som man hämtar hem från internet. Jag försökte och försökte, men nej. För första gången i världhistorien var det fel på högskolebiblans uppkoppling. Det gick inte att få tag i dokumenten som skulle läsas. Jag ville skrika rakt ut att Kalmar högskola är den sämsta skithögskolan i hela världen. Och att alla som jobbade på biblan såg ut som pomperipossa och var idioter rakt igenom. Men jag höll mig i skinnet och promenerade hem igen.

Över en timma dyrbar tid slösades på att jag fick för mig att gå till biblan och plugga. Tiden som fanns kvar till plugg räckte inte till, jag kom alldelles oförberedd till seminariet. Det gjorde mig iochförsig inte nervös, det brukar alltid gå att ordbajsa sig igenom. Hur många känner man inte till som alltid bara läser baksidan på böckerna som ska diskuteras, och sedan nickar instämmande till det de andra säger, och slänger in en och annan kommentar i stil med "man måste se alla individuella barn".

Men nix pix. Det gick inte idag. Jag blev inte godkänd och måste gå på uppsamlingsheat med alla andra losers. Inte en enda gång under mina 3 år på högskolan har jag behövt göra en omtenta eller restuppgift. Nu kan jag inte skryta med det längre.

Vilken trevlig kväll det blev

Jag åkte hem från Järnforsen tidigare än jag tänkt. Stod inte ut. Kl 16 stannade tåget i Kalmar. Desto mer bra blev beslutet att åka hem när Cicci undrade om hon och Amande skulle komma och hälsa på, och om vi kanske skulle äta något ihop?!

Tacogratäng blev det, och efter det ville de två gravida kvinnorna breda ut sig lite. Vi låg i soffan ett bra tag och snackade både strunt och allvar. Precis som det ska vara. Jag kände på magarna, och speciellt amandas innehåll var villig att heja på mig. Så himla häftigt det där med bäbis inne i magen!

Ciccis mage var nåt så gudens tjock idag. Fast nu blir den visst inte så mycket större sa de två som vet (för det får man väl hoppas att de gör) Nu ska den istället börja sjunka neråt, så Cicci slipper explodera, sprängas och spricka upp. (Ja just vid magen iallafall).

Nu ska jag faktiskt ta och plocka undan lite av all skit som jag har framme. Nu är det nämligen lägenhetsvisning på gång. Nu i några dagar framöver ska jag gå och kolla på massa lägenheter som jag eventuellt ska flytta till. Ja, någon av dem måste jag ju ta. Kan inte bo i den här dyrgripen i flera månader. Alla de som jag ska och kolla på verkar kanon än så länge, jättebra områden, nära city (det är bra så jag inte har så långt när jag ska vingla hem från krogen vilken jag kommer göra ungefär sju dagar i veckan i höst).

Jag har ångest redan nu över den otroliga besultsångesten jag kommer ha när det väl gäller att välja. För jag tror faktiskt att jag kan välja lite som jag vill, iallafall de flesta av dem jag ska kolla på är mycket intresserade av min lägenhet. Oooh vad roligt, men oooh vad jobbigt. puh

Jag retas lite ikväll.

Oj, jag har varit på ett sånt gaulet rethumör ikväll. Min pubertala och hormonstinna lillasyster Louise har varit nära att döda mig, för yttepyttesmå saker jag har gjort. Så lättretlig (=rolig)

Jag kan inte riktigt förklara hur bubbligt roligt det är att retas med sina småsystrar. Jag är äldst av fyra flickor, det är liksom min uppgift i livet att retas. Och när jag blir på det här humöret tycker jag att jag är så grymt asrolig så jag kan inte sluta skratta åt mig själv. Saker som att nypas litelitegrann, sjunga "manamana" med fjantig röst eller kasta någon liten pryl på någon är döroligt.

Och trots att Louise skriver på sin blogg att hon hatar mig just nu, så vet jag så väl att hon mitt i all ilska tycker att hennes storasyster är så jädra knasrolig. För jag vet att så fort hon himlar med ögonen och säger "hahahaa" med tillgjord röst så är det för att hennes mungipor (på grund av min rolighet) börjat röra sig uppåt öronen. Och för att dölja att hon faktiskt tycker att jag är rolig, så drar hon till ett överdrivet lådsasskratt i ironistil.

Men jag vet Älskling. Jag vet att du tycker så mycket om mig, och att du tycker att jag är tokrolig.

Kooossera kossera kossera koooossera

Idag har jag sjungit. Det var lika roligt som alltid. Jag och AC var lite nojiga på genrepet. Låter det bra, blir det uppskattat? Har vi valt alldelles för tråkiga låtar? Men sen när vi väl satte igång kändes det som alltid kanon. och kompgrabbarna var mycket duktiga.

Järnforsenborna gick man ur huse för att ge sig ner på emåvallen idag. Marknad, jubileum och fotbollsmatch för hemvändande gamla jaik:are. Det är stort.

Anars har dagen varit mycket lugn. Jag har som vanligt ägnat mig åt att fika, ligga i mams å paps sköna säng och läsa tidningar, och busat med barn.

Jag har även legat och lyssnat traktorer som brummar utanför fönstret och på korna som råmande säger "Hej, Charlotte, kul att du är och hälsar på." Igår när jag ner till samhället, till det förra huset, fick jag stanna för att låta en stor skock kor gå över vägen. Jädrans bonnby, det är trevligt.